Nationaldagsloppet

Pers igen!

Med bara sex dagar återhämtning efter Stockholm Marathon tvekade jag, men bestämde mig i sista stund för att ändå cykla Nationaldagsloppet efter att ha kollat väderprognoserna noggrant. Tittade först bara på YR som tyckte det skulle regna mest hela förmiddagen och hade nästan bestämt mig för att inte starta när jag kollade SMHI för en second opinion. Där såg det betydligt mer lovande ut, uppehåll fram till två. Så jag chansade på att våra svenska meteorologer skulle ha bättre koll så här på själva nationaldagen. Snabbt ombyte till cykelkläder och iväg till Kviberg för efteranmälan. Träffade Martin och Marlene i startfållan och eftersom vi hade ungefär samma mål för dagen bestämde vi oss för att köra ihop.

Fint väder med solglimtar mellan molnen vid start. Jag var lite osäker på om jag skulle ha armvärmarna kvar på eller inte, men bestämde mig för att kränga ner dem och låta dem sitta kvar runt handlederna så skulle det vara lätt att få på igen om det skulle behövas. Rullade ut tillsammans med ett femtiotal andra efter startbilen. Vet inte riktigt var den släppte men nånstans vid Lexby tror jag. Precis vid infarten till Jonsered gick någon omkull snett bakom mig och drog med sig minst en till i fallet. Vi som var före saktade ner och såg att de kom upp på benen igen, till synes tämligen oskadade. För övrigt såg vi inga olyckor.

I Tolleredsbackarna kände jag mig förvånansvärt stark och kunde ligga på bra. Det går ju bra att pressa på lite när man vet att det kommer två kilometer nedförsbacke efter... Sen är det ytterligare en hel del långa sugande uppförsbackar fram till depån. Fortfarande starka ben, det kändes nästan bättre efterhand. Martin och Marlene hade sagt att de inte tänkte stanna i depån så jag, som då låg först av oss tre, blåste förbi. Jag trodde de var ganska nära bakom, men det visade sig att de tappat i uppförsbackarna. När jag insåg att de var långt efter hakade jag i stället på en annan klunga med flera HCK:are, bland andra Niklas som jag cyklat ihop med tidigare.

Kändes fortsatt riktigt bra, av lördagens mara märktes ingenting. Jag och Niklas var nog de som drog mest, vi tog båda två några riktigt långa förningar. Speciellt i uppförsbackarna verkade det som om jag kunde lägga mer tryck på pedalerna än de flesta i klungan och jag hamnade ofta längst fram. Vid T-korsningen in mot Landvetter hade vi ett litet tillbud: en bilist struntade i flaggvakten som stod där och körde bara förbi vilket innebar att vi fick bromsa ganska kraftigt och det blev lite rörigt i klungan men alla höll sig på hjulen.

I sista branta uppförsbacken innan det bär utför mot Jonsered började orken tryta lite, jag hade då legat och dragit ända från Landvetter. Då gick resten av klungan förbi och jag orkade inte riktigt haka på så det blev en lucka som jag inte kunde täppa igen. Kämpade på riktigt ordentligt men kom inte helt ikapp på de få kilometer som var kvar till målet i Lexby. Lite snopet att bli avhängd sådär, men det tillhör ju spelets regler. Nöjd ändå, nytt pers med runt 18 minuter. Väl i mål dröjde det inte länge innan först Marlene och sen Martin också dök upp. Efter kort paus rullade vi vidare tillbaks till Kviberg där det blev pasta och after race-snack. Dessutom visade det sig att jag vunnit en riktigt bra golvpump på startnumret, precis vad jag behövde. Så dagen gick faktiskt med plus! :-)

Plats 199 av 606 om jag räknat rätt. Och vädret blev enligt SMHI:s prognos: två minuter lätt regn totalt på hela rundan. När vi cyklade tillbaka till Kviberg från målet kom det lite mera regn, men när det var dags att cykla hem var det uppehåll igen.