Borlänge Ultra 6h

Den här dagen till ära hade det börjat blåsa ordentligt och det skulle visa sig bli det jobbigaste med dagen, det och löpningen. Enligt smhi blåste det 6 m/s med upp till 15 m/s i byarna och det tvivlar jag inte alls på. Temperaturen låg på runt nollan i början. Jag valde att ha rätt lite kläder och det funkade bra. I vanlig ordning drabbades jag av hybris i början och trodde nog att jag var en av Sveriges bästa ultralöpare och det funkade nog i två timmar faktiskt. Halvmaran gick på 1.51 och där någonstans började det bli slitigt. Efter 25 km fick jag slå ner på takten ordentligt eftersom allt gick tungt, väggen kallas det visst. Jag försökte äta rätt mycket för att få tillbaks orken och drack lite av varje men den här perioden av loppet var den överlägset värsta. Ironiskt nog kändes det sen lite lättare efter att marathondistansen passerats, runt 3.55 tror jag. Timma fyra till sex var kämpiga men rullade likförbannat på, jag räknade ut hur många varv jag borde hinna och räknade ner sidorna en efter en, det funkade bra och jag hann ett varv fler än jag trodde jag skulle klara. Sista två varven kom krampen krypande, inte alls i vaderna som brukligt utan i lårens utsidor. Sista varvet blev jag helt stående och hann nästan inte runt varvningen, stapplade 150 meter extra. I hemlighet hade jag ett mål att klara 1.5 marathon, 63300 m, missade det med drygt 900 m alltså. Men jag fixade de två andra målen, 1. Springa det längsta jag gjort, över 56km och 2. springa över 6 mil.

Vad gäller vädret så lugnade det ner sig under dagen och det slutade med att det var riktigt trivsamt. Jag tycker nog att tävlingen var fantastiskt bra arrangerad med entusiastiska funktionärer och genomtänkt bord med mat och dryck.