Småland50 - halva Ostkustleden

Så här långt har jag aldrig sprungit förut och kommer nog aldrig att springa igen. Efter en trudelutt på nyckelharpan gick starten i Mörtfors för tretton löpare. Jag trodde man skulle bli ensam i skogen, men jag hade faktiskt sällskap hela vägen, mest med Julio och Lukasz i början och andra halvan med Edwin och Albin.
Första etappen till Stjärneberg gick rätt smidigt, sedan blev värmen alltmer påtaglig. Gudskelov gav skogen skugga och på hyggena kunde vinden fläkta skönt ibland. Jag fick lite panik när vätskeblåsan gick tom en halvmil innan Laxemar, men som ett under satt några söta sommarstugeägare i Kärrsvik med en iskall vattendunk.
I Laxemar väntade nyckelharpa och pizza för lite välbehövlig energi. Nästa etapp var den tuffaste med många ohyggligt steniga partier och när temperaturen steg till 32 grader. Vi svalkade oss i havet, Albin doppade sig t o m med skor och allt! Efter ca 45 km stod Anette och Lasse och hejade. Lasse hängde sedan med oss i några kilometer.
Nu började krämporna dyka upp: blåsor på fötterna, kramp i vaden, skavsår på skinkorna och allt stolpigare lår. De underbara arrangörerna ordnade i alla fall med fler vätskekontroller i värmen. Och när vi passerat Fårbo blev terrängen lättare och solen och temperaturen började sjunka.
Vid sista stugan i Hällveberg var jag egentligen ganska nöjd, men de andra ville absolut ha sällskap och övertalade mig att fortsätta. Med stort besvär plåstrades min högerfot om innan vi drog iväg. Efter att ha suttit en stund var jag otroligt stel och hade svårt att hänga med, men efter Stensjö by gick det bättre. Sista knappa milen var det pannlampa på som gällde. Albins lampa lyste upp halva skogen så han gick sist, Edwin utan lampa i mitten och jag först med min klena lykta.
När vi kom ut på grusvägen innan Stora Hycklinge fick jag gåshud över hela kroppen när jag insåg att vi skulle klara det. Och en stor hejaklack tog emot oss vid målgången. Vi såg naturligtvis till att springa sista biten och dunka i måltavlan samtidigt. Blanka skrek GUBBJÄVEL! åt mig och så tog hon och Simon hand om en sliten gubbe. Det blev dock en avslutande nyckelharpsslinga i mörkret.
Det visade sig att det bara var sex löpare som tog sig i mål, vilket innebar att Edwin, Albin och jag delade tredjeplatsen!