Löpning Skador & Rehab 7 inlägg 1177 visningar

Allvarlig skada - Krossade hälar och bruten rygg

J.
Gävle
#1
3 augusti 2020 - 07:38 (Redigerad 3 augusti 2020 - 07:48)
Gilla 
Hej alla vana och förstås även ovana löpare,

Först vill jag etablera att det inte är jag som varit med om denna fruktansvärda klätterolycka som resulterade i en instabil ryggfraktur (L1) och flera brutna ben i båda fötterna bl.a två krossade hälar, utan det är min livspartner. Att han ens lever idag är en mirakel, även att han inte verka ha fått några neurologiska bortfall.

Jag tror att vi fortfarande befinner oss i en trauma-fas, ryggen kommer stelopereras kommande vecka och efter detta kommer fötterna opereras.

- Iallafall, min man är en väldigt van löpare, ännu ung (34 år), och han har löptränat så gott som hela sitt liv, 5-6 gånger i veckan, ibland även 7 gånger i veckan eftersom han mår så psykiskt och fysiskt bra utav det (inser skaderisken med ett så frekvent löpande dock vilket jag tjatar på honom om). Han pratar om runner's high och allt som hör där till, -löpning har mao varit hans liv efter hans familj och sina barn! Själv är jag ingen löpare.

Jag är fullkomligt panikslagen som nära anhörig. Jag är så fruktansvärt rädd för att han aldrig mer kommer kunna springa igen och att detta kommer innebära svår psykisk ohälsa för honom. Ännu är det svårt att uttala sig om prognosen, främst pga fötterna. Jag behöver få känna hopp, hopp som jag kan dela till min man tids nog. Ännu är han alldeles för skadad för att ens göra egna efterforskningar på internet/i forum.

-Finns det någon som har en liknande erfarenhet av skador? Hur har ni återhämtat er, hur var rehabiliteringen? Inser att min man kommer vara rullstolsburen ett tag.

-Om det blir så att han aldrig mer kommer kunna belasta sina fötter igen med löpning, vad har ni för tips på alternativa träningsformer som har ungefär samma effekt på kroppen? Simning, cykling?

Givetvis har jag många många farhågor, men till Jogg.se vänder jag mig med denna specifika rädsla.

Tusen tack på förhand.
Monica Carlsson
1971 • Partille
#2
3 augusti 2020 - 08:21
Gilla 
Hej, en oerhört jobbig händelse, kan inte föreställa mig vad ni var och en har att kämpa med just nu. Har själv ingen erfarenhet av något liknande, men har en kusin som bröt ryggen i en MC-olycka för ca 20 år sedan och är förlamad från bröstryggen och neråt. Han kan inte gå, har förstås fått hitta andra sätt att hitta sin livsmotivation. Hoppas att ni kan få hjälp via samtal också, inte bara det rent fysiska.

Jag har inga handfasta tips på träning som kan ge din livskamrat samma kick som du beskriver från löpningen, men ha hopp om att han hittar det, efter de nya förutsättningarna som ni ju ännu inte vet vad de kommer att vara. Jag vet inte alls prognoser för återställning av fötter efter så komplicerade skador.
Fördelen är nog att hans träningsvana och goda fysik, och troligen även "tjocka pannben"/viljestyrka, och motivation, gör att arbetet med att komma tillbaka går bra. Ingen kan ju säga att det kommer att vara enkelt, men förhoppningsvis finns det en massa jävlaranamma som går att använda.

Jag tror du tänker rätt, inte underskatta den mentala effekt som löpningen har för honom. Klokt av dig att börja fundera på nya spår, och vara så förberedd som det går att vara, och villig att leta och prova.

Sen tror jag att även du bör se om du kan få någon att prata med för din egen situation, om du känner att du vill.

Hoppas jag inte har skrivit något som gör dig stressad eller ledsen, det har absolut inte varit min avsikt. Men ibland kan det ju vara svårt med rätt ord och nyanser, i skriven text.

J.
Gävle
#3
3 augusti 2020 - 08:43 Redigerad 3 augusti 2020 - 08:50
1 Gilla 
Tack för ditt svar Monica,
Jag inser att han lika gärna hade kunnat bli förlamad efter denna olycka men har full rörelseförmåga i hela kroppen. Han kan exempelvis lyfta benen obehindrat, vifta på tårna osv, men måste såklart ligga still nu innan operationen.

Han har ett pannben utan dess like. Han är så fruktansvärt stark mentalt och många i sjukvården, läkare mm, har uttryck att ska någon drabbas utav något sånt här så är det någon som han med hans styrka. Även om det låter så fruktansvärt fel. Upprörande och provocerande nästan, även om jag förstår vad dom menar.
Jag förstår att han har goda förutsättningar för återhämtning då han är så pass atletisk och inte har några riskfaktorer som exempelvis rökning, övervikt mm. Parallellt med löpning tränar han även mycket ren styrketräning och har också alltid gjort.

Jag hoppas att någon här kan ha liknande erfarenheter eller bra tips på andra träningsformer. Vill någonstans förbereda mig/oss på det värsta. Oavsett så är ju förmodligen inte löpning aktuellt det närmsta året/åren, även om han kanske kommer kunna komma tillbaka till viss del. Det är ju omöjligt att uttala sig om i dagsläget. Till dess känns det så himla viktigt att hjälpa honom hitta bra och tillfredsställande träningsalternativ då han är en människa vars välbefinnande hänger på fysisk aktivitet och rörelseglädje.
Nu tänker jag en bit fram, först kommer han ju få rehabiliteras, gåträna osv, men det känns så viktigt att ha en "plan" och idé om lämplig träning när det väl är dags. En morot och något att klamra sig fast vid. Vänja sig vid tanken på nya träningsformer och vilka dessa skulle kunna vara.

1971 • vånga
#4
3 augusti 2020 - 09:08
Gilla 
Ej erfarenhet av så allvarigt skadad. Har haft spricka i en ryggkota. viktigt lyssna på sjukgymnasten, jag fick ej röra på mig första månaderna, minns ej hur många (så fruktansvärd tid som jag förträngt). Jag fick börja träna försiktigt i vatten, sen maxa med flytbälte på. Tillbringade timmar i bassängen, en galen lycka att kunna röra sig fritt och ingen belastning på kroppen. Tog många år innan jag sprang några längre sträckor igen.
-
#5
3 augusti 2020 - 20:26 Redigerad 3 augusti 2020 - 22:20
1 Gilla 
Hej! Så fruktansvärt att läsa! Hoppas att det kommer att gå så bra som möjligt för din livspartner. Jag har tyvärr ingen erfarenhet av den typen av skada men fick tyvärr lägga ner löpningen på grund av en ledsjukdom och där tog mina runner''s high slut. Cykel kan däremot ge liknande upplevelse. Jag har blivit hög på livet på det otaliga gånger. Så ge aldrig upp!
1981 • Bagarmossen
#6
4 augusti 2020 - 19:18
1 Gilla 
Vilken fruktansvärd skada. Jag kan inte säga något om ryggen men själv har jag krossat "en" häl i en arbetsplatsolycka. Problemet jag har kvar och fortfarande jobbar med såhär elva år efter olyckan är rörligheten och att foten svullnar upp fort vid belastning. Men det är oxå något som jag tycker blir bättre av just löpning. Men bara min ena häl tog lång tid att komma tillbaka från och ingen skada är ju den andra lik. Jag hoppas verkligen han repar sig med tiden.
1964 • Floda
#7
4 augusti 2020 - 21:00
1 Gilla 
Tråkigt att läsa om din partner!
Ska försöka ge lite hopp åtminstone beträffande ryggskadan.
Hösten 2001 åsamkade jag mig kompressionsfrakturer på L1, T12 och T7 genom en skärmflygolycka. Jag var då i det närmaste en soffpotatis, men kom från elitidrottande i amerikansk fotboll 1998.
Säsongen 2002 var jag på golfbanan och klarade av att spela även om det var en aning stelt. Efter några år, 5 eller 6, upplevde jag att det låste sig i ryggen när jag svingade och det gjorde att jag gav upp golfen. Retrospektivt skulle jag nog tagit det lugnare och byggt upp mig den första säsongen, men då kändes det viktigt att spela trots skadan.
2008 bytte jag dock till löpning och sedan dess har jag avverkat ett antal halvmaror, bergsmaror och ultramaror. Som längst har jag sprungit i 34h och 120 km och nästa år (skulle varit om några veckor) hoppas jag fullfölja ultramaran UTMB som är 170 km och sannolikt kommer ta ca 46h.

Mitt råd är alltså att skynda långsamt, men det finns ingen anledning att tro att han inte kommer kunna fortsätta med löpningen!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.