Löpning • Träning • 5 inlägg • 5196 visningar •

Långrunda två veckor innan Berlin Marathon

Julian Jakobsson
1983 • Malmö
#1
•
7 september 2017 - 08:39
Gilla 
Hallå!
Den 24 September är det dags för Berlin Marathon och jag kommer den här gången att ta med min flickvän att springa det också. Vi hade inte kunnat bli mer pepp!
Dock är det så att min flickvän har, på grund av lite komplikationer, missat hennes längsta långrunda, vilket skulle ha varit i Söndags. Denna söndagen kommer det dock att vara en långrunda till (vi kör enligt Anders Szalkais bok om någon känner till) men den kommer då att vara lite kortare med lite fartökning istället. Min fråga är dock om det finns någon som har lite tips om hur hon ska gå till väga med tanke på att hon missade sin längsta långrunda.
Bör hon se längsta passet som förlorat och fortsätta vidare enligt schema eller bör hon göra en kompromiss och se till att få det där långa passet (32km) gjort. Jag funderade på att om hon kör långpasset imorgon och kör det 32 km så har hon kommit upp i den distansen innan marathon, men oroar mig för att det kanske är lite tätt inpå maratonet.
PS. bör tilläggas att det blir hennes fjärde maraton. Senaste gjorde hon i Köpenhamn Maj i år.
Joakim Tillman
1963 • Örebro
#2
•
7 september 2017 - 11:51
Gilla 
Jag skulle gå på det planerade passet med fartökning. Med två veckor kvar är det i alla fall viktigare för mig att sätta kroppen i en bra form.

De kilometer man har gjort finns där i kilometerbanken och har man gjort långa långpass tidigare i träningen är det längsta passet inget man står eller faller med.
Julian Jakobsson
1983 • Malmö
#3
•
7 september 2017 - 13:56
Gilla 
Så du tror att de kilometrarna från förra maraton sitter kvar i? Längsta hon gjort sedan dess är 27 km för tre eller fyra veckor sedan.
Kerstin Delefelt
1986 • Hyltebruk
#4
•
8 september 2017 - 08:07
Gilla 
Nu beror det ju på hennes ambitioner.

Jag sprang Helsingborgs Marathon förra helgen. Sista långpasset (30 km) gjorde jag fyra veckor innan, hade planerat in ytterligare ett men det fick jag aldrig ihop tiden till. Jag sprang som längst 33 km, men det gjorde jag flera veckor innan.

Är hon van vid distansen och har sprungit den fyra gånger innan så finns ju uthålligheten. Jag skulle tro (om hon springer som hobbymotionär) att vilket pass väljer mer beror på vad hon behöver psykiskt. Vill hon säkra distansen, eller formtoppa med fart? Vilket känns mest angeläget rent psykologiskt? Välj det.

(Jag sprang bara lugna långpass, aldrig med inslag av fart eller trösklar och sprang på 3:45, vilket innebär en fart långt under det jag genomfört mina tidigare långpass på).
Sverker Olsson
1967 • Uppsala
#5
•
8 september 2017 - 09:01
Gilla 
Beror väl som sagt på ambition.
Vad jag sett här på jogg är det de snabbare "prestationslöparna" som är mest rädda för att springa långa pass eller maror för tätt inpå nästkommande mara. Vi som har lägre fart och ambition oroar oss inte i samma utsträckning. På mindre lopp runtom i landet stöter man emellanåt på ett gäng äldre gentlemen som i maklig takt genomför en mara både var och varannan vecka.
Testade själv att springa maror med bara två veckor emellan i våras och tyckte jag kände mig ovanligt pigg och fräsch på andra maran
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.