16 april 2014 kl 21:03
Mina två sista maraton gick på 3,49 och jag startade varken hårt eller löst. Jag tillhör den kategorin, som inte kan starta långsamt och sedan öka, har aldrig fungerat.
Jag startar i ett tempo som känns lätt, lätta och energibesparande steg och det tempot håller i sig till drygt 20 km, då "stolplöpningen" börjar sätta in. Då börjar spänsten i steget bli sämre och sämre och tempot sjunker och benen känns som telefonstolpar Resten handlar om att försöka hålla tempot någorlunda och
hoppas att det man har att ta av räcker till sin planerade sluttid.
Jag har kunnat inta annat än dryck, fast föda lagt sig som en klump i magen med
illamående som följd, und gel.
Mitt längsta pass var 21 km före alla mina 5 maraton, längre pass tär på psyket och kräver för lång vila för att återfå spänsten.
Jag tror du klarar det, om du är mentalt förberedd på väggen, den kanske inte blir högre än att du kan ta dig förbi den med din vilja, vi satsar på det !