26 december 2013 kl 12:19
Redigerad 26 december 2013 kl 12:25
Peter, pulsen beror på en mängd faktorer som vilken uppvärmning du gjort , dagsform, hur mycket hårda pass du kört senaste veckorna, värmen osv och är därför riktigt användbar bara om man kan sin kropp grundligt och håller stenkoll. Men det är ju ytterligare en siffra att titta på när man vill lära sig hur ens kropp fungerar.
Jag är övertygad om att man ska träna i alla farter för att få ut det mesta av sin kapacitet. För att sätta ihop ett optimalt träningsprogram måste man ha lärt sig kroppen (och psyket) bra, man ska känna när man är i form att köra de allra hårdaste passen och man ska känna om dagens pass gör nytta. Dessutom måste det mesta av träningen kännas rolig eller i alla fall tillfredsställande, annars orkar man inte hålla på.
Det finns två sätt att närma sig sin måltid på 800m, att lyckas springa allt längre på sin målfart och att springa allt fortare på hela sträckan. Man använder båda i sitt program. Matt Fitzgerald berättar att han sprungit tävlingar där han försökt pressa gränsen för hur mycket smärta han kan springa med utan att bry sig om tid eller placering. 800m är en smärtsam sträcka, jag tror smärttålighet är bra att träna för detta.
Tid eller sträcka? Eftersom jag rekommenderar träning i alla farten spelar det liten roll, gör det som fungerar bäst praktiskt, för egen del kör jag alltid på sträcka om det går, det är lättare att ta i lite extra om jag ser målet utan att behöva snegla på klockan. Men fysiologiskt är det nog tiden som är viktigast, det går ju att välja en sträcka som motsvarar den tid du tänkt dig. Men du måste låta sträckan öka gradvis när du blivit snabbare.
Ska du springa medeldistans tror jag också det är bra att tävla ofta, det är ett bra sätt att mäta resultatet av din träning och att lära dig ta ut det lilla extra. Men det allra yttersta får man inte ut ofta, det kräver att loppet känns särskilt viktigt för dig. Och att du har någon att hänga på eller som flåsar dig i nacken. Lycka till!