Löpning • Löpning - Triathlon • 63 inlägg • 11428 visningar •

Tips inför första ultra distansen

elin antonsson
1983 • Tidaholm
#1
•
29 oktober 2013 - 22:00
1 Gilla
Hej!

Efter ett svårt år har av hittat det som hjälper 100 gånger bättre än antidepressiva, nämligen långdistans. Alltså känslan av att "klara" ett långt pass är underbart!

Därför har jag bestämt mig för att ta mig från Ullared till skillingaryd på mina egna ben med hunden som sällskap. Just bara för att jag kan och lever.

Nu söker jag därför Er expertis, vad ska jag tänka på, ha för strumpor och så vidare. Har aldrig gjort något liknande innan.

Planerar att gå och springa om vart annat.

Vänligen
Elin
< < < 1 2 3 4 > > >
Mr. B
1963 • Hemma
#2
•
29 oktober 2013 kl 22:10
Gilla
Menar du drygt tolv mils ensam löpning som första ultradistans? Utan någon erfarenhet av längre löpning än marathon?
Vad har hunden för erfarenhet av långdistans? Vilken ras är det?
elin antonsson
1983 • Tidaholm
#3
•
29 oktober 2013 kl 22:22 Redigerad 29 oktober 2013 kl 22:22
Gilla
Mr. B ja precis, det tänkte jag. Kommer ha folk som står på standby om det skulle bli något problem. Hunden är ju en hund som till skillnad från matte har lite närmare till marken ;)

Förstår själv att det är lite väl häftigt, men jag är av den åsikten att det bara är jag själv som står ivägen för mina egna drömmar och inneboende möjligheter...
Mr. B
1963 • Hemma
#4
•
29 oktober 2013 kl 22:35 Redigerad 29 oktober 2013 kl 22:35
Gilla
Jag är mest orolig för hunden. Ett djur har lättare än en människa att pressa sig livsfarligt hårt.
Livsfaran för människor brukar vara trafiken. Man blir oerhört dum i huvudet när man blir riktigt trött.
Vad gäller dig själv, så är sannolikheten stor att du bryter pga smärta. Man får ont lite överallt efter några mil, speciellt om man inte är van. Men det kan gå, om du tar dig an utmaningen på ett klokt sätt. Se till att få support lite här och där med mat och annat som behövs. Surfa runt lite efter sökord "min första ultra" och liknande. Lär av andras misstag. så gott det går.
elin antonsson
1983 • Tidaholm
#5
•
29 oktober 2013 kl 22:48
Gilla
Har läst om vaselin på fötterna, funkar det?
Fredrik Olsson
1972 • Norsholm
#6
•
29 oktober 2013 kl 22:48
1 Gilla
Du är ju underbar Elin...
"Just bara för att jag kan och lever" är helt rätt tanke och ungefär där jag själv är i livet.
Hur det än går så kommer du såklart att komma ur det både gladare och starkare och evetuellt lite träningsvärk.
Synd att du inte bor närmare mig för jag skulle gärna hänga på.
Karin L
1981 • Linköping
#7
•
29 oktober 2013 kl 22:56
Gilla
Hej Elin! Härligt att du hittat något som du mår bra av! Kul utmaning. Men ska du springa 12mil själv på en gång? Nu i höstmörkret (för det kommer nog att hinna bli mörkt). Det är mycket tufft. Och kanske lite nedslående om du skulle tvingas bryta? Fast du kanske är stensäker som löpare och fixar detta lätt!
Jag är dock som B lite orolig för hunden. Hur van ultralöpare är hen? Jag och min dalmatiner Max har sprungit massor ihop sedan han var 12månader. Vi började med 100m och arbetade oss upp. Han blev snabbt uthålligare än jag (snabbare var han redan). Dalmatiner är hundvärldens långdistansare, så han har generna med sig. Men som sagt behöver detta tränas upp långsamt. Och att försöka se på en hund i skogen att hen är trött/har ont kan vara svårt. Hur har du gjort för att förbereda din hund? 12mil är en stor utmaning även för de mest vana och vältränade av hundar. Som mest har jag och M sprungit sex mil.
Johan Kling
1984 • Stockholm
#8
•
29 oktober 2013 kl 23:09
Gilla
En spännande utmaning men jag skulle också vara väldigt försiktig för hundens skull, om du inte vet att hunden klarar det av någon anledning. Människor är i grunden bäst av alla djur på långdistanslöpning vad jag hört, pga att vi kan ta fler än ett steg per andetag eller nåt i den stilen. Finns det inte tävlingar mellan hästar och människor som blir ganska jämna efter några mil? Eller har jag drömt det. Hur som helst så tycker jag du ska lämna hunden hemma om du inte vet att hen klarar det.
elin antonsson
1983 • Tidaholm
#9
•
29 oktober 2013 kl 23:10
Gilla
Fredrik, tack för de uppmuntrande orden. Ja livet är också en utmaning, typ som en ultra fast säkert en sjuhelvetes massa svårare bara ;)

Går det vägen, så lär det inte vara sista äventyret som jag ger mig ut på. Inte heller sista om det går åt pipsvängen.
elin antonsson
1983 • Tidaholm
#10
•
29 oktober 2013 kl 23:14 Redigerad 29 oktober 2013 kl 23:14
Gilla
Karin, timningen är lite si sådär kan jag hålla med dig om, men det är typiskt mig. Jag är inte stensäker som löpare, men stenenvis.
Hunden hon har varit med på ett antal kortare svängar av typen 2 mil och medan jag ligger på soffan efteråt och känner mig nöjd springer hon runt och jagar katten. Klart att jag ska vara lyhörd på henne. Kan du märka på Max om han är trött,eller sliten?
Karin L
1981 • Linköping
#11
•
29 oktober 2013 kl 23:17
Gilla
Såg nu att du har en fralla. Du känner ju din hund bäst, men i mina ögon är det ojuste att dra med en fralla på 12mil terräng. De är ju inte direkt bygda för det...
elin antonsson
1983 • Tidaholm
#12
•
29 oktober 2013 kl 23:18
Gilla
Johan, tack för omtanken hälsar hunden. Som sagt jag har folk på standby. På så sätt kan de rycka ut och hämta hunden, för att mata henne med korv och kärlek.
Karin L
1981 • Linköping
#13
•
29 oktober 2013 kl 23:23
Gilla
Nu är Max nio och det är först nu han kan visa att han är trött (eller trött på att) när vi springer. Nu får han stanna hemma om jag springer mer än en mil.

För att ta ett exempel. För ca fyra år sedan fjällvandrare vi. Efter en hel dag på fjället (Max lös) skulle vi sätta upp tältet. Då la sig Max ned och somnade. Vi märkte inget att han var trött innan, han sprang som en tok. Nu la han sig ned på marken! Till saken hör att han är värsta prinsessan på ärten och ligger inte på marken (annat än välklippta gräsmattor). Men han var jättetrött.
Karin L
1981 • Linköping
#14
•
29 oktober 2013 kl 23:24
Gilla
Forts.
Vi hade gått ca 1,5mil då och Max hade fått bestämma fart.
elin antonsson
1983 • Tidaholm
#15
•
29 oktober 2013 kl 23:30
Gilla
Karin, jag förstår chocken om prinsessan la sig mitt på blanka gräset rätt uppochner!
Jag ska vara lyhörd på henne, men någonstans måste vi börja hon och jag.
Mr. B
1963 • Hemma
#16
•
30 oktober 2013 kl 07:59
Gilla
Jag rekommenderar starkt att du tar ett par mindre träningsrundor, sisådär fem-sex mil, innan du ger dig på den här distansen.
Jag vet inte vad en fralla är, men hunden på bilden ser alldeles för liten ut. Det vore ju synd att ta livet av den.
En tolvmilarunda kommer att involvera väldigt många moment som nog är nya för dig. Näring, skavsår, mentala svackor, väder, mörker m.m. måste man ta hänsyn till. Du bör också skaffa dig en god uppfattning om hur kroppen, främst mage och fötter, kommer att reagera.
Andrew Tutt-Wixner
1983 • Stockholm
#17
•
30 oktober 2013 kl 08:58
Gilla
Var beredd på mentala dip längs vägen. Det är inte vanligt att vara ledsen eller tvivla starkt på uppdraget en eller flera gånger. Men det går över.

Jag tror att vilken frisk människa som helst kan fysisk klara 12mil bara de inte ge sig.

Lycka till!
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#18
•
30 oktober 2013 kl 09:42
Gilla
Enda tipset jag har att komma med är att hitta någonstans ungefär halvvägs att övernatta, 12 mil med hund kan lätt ta 16h om allt går bra.

Blir dock inspirerad av din glädje till löpningen :)
Per-Stefan
1970 • Paradiset
#19
•
30 oktober 2013 kl 10:49
Gilla
Hunden får du lämna hemma!
Spring på bara, ta med dig vatten å lite käk kanske något överdragsplagg.
Med tanke på din träningsmängd så låter det helknasigt, så go for it!
Vill du vara riktigt vild, lämna mobilen hemma.....

Jonas Wincent
1970 • Sala
#20
•
30 oktober 2013 kl 17:18
Gilla
Kul! Att tänka på? Näring, ha med dig ordentligt med kalorier eller se till att du kan proviantera längs vägen. Dricka, det kommer att gå åt massor, slarva inte, vätskeryggsäck eller vätskebälte? Lös flaska? Du bestämmer. Försök att förhindra skavsår och skav på olika ställen, fet salva är bra, ha med dig lite på vägen, du kommer att hitta nya ställen gissar jag.

Öppna i en fart som är löjligt mycket långsammare än du brukar springa, det är bra att låta musklerna vara i bra skick så länge som möjligt.

Ha med dig en telefon och se till att någon kan komma med snabbt varsel utifall det händer nåt eller "släggan går", det kan bli obehagligt snabbare än man tror.

Jag tror att det kommer att gå fint! Man behöver planer och projekt!

Jag har inte skrivit om hunden, jag har inte hund, springer inte med hund, du har säkert koll. Det jag vet om att bli otroligt utmattad är att omdömet blir förändrat, det kan i värsta fall gå ut över hunden. Det gäller att du har en bred marginal till tröttheten helt enkelt!

Lycka till! Skriv gärna här hur det blev...
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.