Löpning • Kom igång • 13 inlägg • 16849 visningar •

Sakta & långt el snabbt och kort

Jim Jaeger
1977 • Örebro
#1
•
9 oktober 2013 - 19:00
Gilla
Hejsan

Hoppas som helt grön på detta få lite hjälp med att komma igång. Har kommit till den punkt att jag börjat iaf .

Det jag undrar är ska jag som nybörjare jogga lite under vad jag känner att jag kan och på så sätt uppnå en längre distans eller ska jag dra på och sen krokna efter en kortare tid??

Mål ett är ju att få upp ett sk grundflås men mina långsiktiga mål ligger på Lidingö, Sthlm maraton och liknande lopp...
Vill gärna få bästa möjliga effekt på min träning då det är både jobbigt och ledsamt att vara både långsam och icke-uthållig.
Tack på förhand
Jerry Hall
1969 • Bara
#2
•
9 oktober 2013 kl 19:40
1 Gilla
Jag har varit grön många gånger. Ta det lugnt i början så slipper du den värsta träningsvärken och nästa pass känns inte lika skrämmande. Kan tex springa 5 km och gå lite efter hälften om du vill. Så småningom känns det lättare att springa hela på en gång.

Vänta med tempo tills du har grundträning. En bra övning är att springa sakta med många steg. Då slipper du skador samtidigt som du övar in rätt teknik från början. Kommer ändå att springa snabbare än du tror. Som nybörjare vill man gärna ta långa steg när det ska gå fort. Pyttesteg verkar inte logiskt men det är nyckeln till framgång tror jag. Kombinerat med övningar där man sparkar sig i häcken. Benets hela momentum ska vara bakom kroppen. Fötterna landar direkt under en. Då sparar man även knäna och behöver inte anstränga sig lika mycket.
Pernilla Persson
1989 • Jönköping
#3
•
9 oktober 2013 kl 22:02
Gilla
Jag var helt grön för tre månader sedan och springer nu 6 km. Jag började med många små "intervaller". Sprang lugnt och varvade med mycket gåtid emellan. sedan längde jag efterhand minuterna jag sprang. Ta det dock lugnt med framstegen, även om du orkar mer så tänk på ex knäna! Jag åkte på inflammationer efter ca 3 veckor vilket resulterade i 4 veckors vila.. Så skynda långsamt! 2 pass i veckan ca, och satsa på totalt 5 km, men gå mycket =)
Kristoffer Hansson
1979 • Bromma
#4
•
9 oktober 2013 kl 22:54
Gilla
Lugnt i början. Sök fram och läs gärna hela denna tråd om du tycker det är roligt med löpning:
nyttan av lågpulspass?
Jonas Pettersson
1988 • Sala
#5
•
10 oktober 2013 kl 08:03
Gilla
Kör både och.
Carl
1981 • Halmstad
#6
•
10 oktober 2013 kl 09:20
2 Gilla
Själv har jag efter många års inaktivitet tagit upp löpningen igen. Har en bakgrund som relativt aktiv junior i en konditionskrävande sport men har aldrig riktigt fastnat för löpning eftersom jag aldrig tagit mig tid att låta kroppen vänja sig vid belastningen. Har självklart sprungit en hel del men mest intervaller, och det är 13 år sedan jag lade min idrottskarriär på hyllan. Minns att jag som 17-åring sprang milen på 40:xx, på rent flås och pannben. Kunde knappt gå efteråt. Men hyggligt snabb var jag på den tiden, och det ville jag ju vara nu med. Direkt.

13 år och ungefär 13 kg senare sprang jag första passen i somras och orkade knappt hålla 6:00-tempo i 3 km. Gav mig fan på att springa milen innan sommaren var slut och fick därför sänka tempot till ett snudd på pinsamt sådant. Men, i augusti lufsade jag mig genom 10 km på en kuperad slinga, på 1:05. Nöjd med sträckan men absolut inte med tiden. Har sedan dess putsat träningstiden på milen ned till 54:00 utan att egentligen ta ut mig. Skulle troligen klara under 50 min på ren vilja. Springer 25-30 km i veckan fördelat på tre pass. Målet är att långsamt tappa 5-7 kg och till våren fixa milen på 45 min.

Jag tror starkt på att vänja kroppen vid belastningen och öka distansen långsamt innan hastighet ens kommer på fråga. För mig är det dessutom mer värt att kunna ge mig ut en vardagskväll och springa en mil, oavsett tid, än att kunna stoltsera med ett tidspressat resultat.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#7
•
10 oktober 2013 kl 09:36
Gilla
"Jag tror starkt på att vänja kroppen vid belastningen och öka distansen långsamt innan hastighet ens kommer på fråga."

THIS
A
1980 • Halmstad
#8
•
10 oktober 2013 kl 10:48
Gilla
Efter att ha varit en soffpotatis fick jag för mig att börja springa. I början gick det otroligt långsamt, och distanserna var sannerligen inget att jubla över. För egen del kändes det viktigare för självförtroendet att kunna öka på distanserna snarare än att springa snabbt. Så småningom kändes 1 mil helt överkomligt, och bara känslan över att kunna sticka ut vilken vardagskväll som helst och springa milen var underbart. Sen gick det bra att mer och mer tänja på distansen- för kan man springa 1 mil (om än långsamt) har man jobbat upp lite kondition och uthållighet.
Nu har jag sprungit min första halvmara och det var allt igenom kul! Känns fantastiskt att ha gått från soffpotatis till detta.
Nu börjar nästa mål med att öka tempo... Känns inte alls lika kul eller lockande :-)
Ola Svensson
1979 • Asarum
#9
•
10 oktober 2013 kl 13:24
1 Gilla
Lyssna på kroppen och kör på känsla, lämna musik, pulsband och gps-klocka hemma. Det ska vara roligt att träna. I början får rundorna gärna vara FÖR korta, på så sätt blir du sugen på att springa igen). En variant av det som Kristoffer beskriver gjorde en kompis till mig, avsatte en timme till träning, i början var det 10min löp och 50min promenad och efter hand har det blivit mer och mer löp och hon springer nu hela timmen, Och på detta vis bör det även ske en viss viktnedgång vilket ofta brukar vara bra för löpningen.
Hans Evefalk
1961 • Lund
#10
•
10 oktober 2013 kl 15:40
Gilla
Mitt recept som verkar fungera var att starta med 3-5km rundor, där jag körde gå-lunka-löp modellen. Försökte alltid att hitta flacka rundor då jag inledningsvis tog fullständigt slut i backar.

Efter hand ökade jag på tempot men fortfarande flacka rundor. Det i samband med viktnedgång gjorde att flåset succesivt blev bättre och bättre.

Jag började ordentligt i maj i år och har kört 3-4 pass i veckan. Nu på sista tiden har jag börjat köra i skogsterräng med småkuperade stigar, och vet ni tar inte slut lika lätt längre.

En framgångsfaktor är självklart att jag varit frisk och skadefri sedan starten, vilket jag tror beror på att jag körde lugnt och flackt inledningsvis.
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#11
•
9 juni 2014 kl 13:49
Gilla
Distans ,distans, distans, distans ....

Har sprungit någorlunda strukturerat i 3 år, med noll i träningsbakgrund.

Min egen erfarenhet är att matar man bara distans, så mycket och så ofta att det blir riktigt riktigt tråkigt, och härdar ut, kommer belöningen.

Ljudböcker, är en underbar gåva till distansnötaren, för dom tillfällen då man bara vill skita i det.

Jag är inte snabb, jag springer inte löpskolat eller vackert.

Men, jag lyckas inte ens få träningsvärk av att springa stockholm marathon, det är en ganska häftig känsla, när man väger nästan 100kg.

Så mitt råd är: Lär dig tycka om långsam distans, det är grunden för allt du kommer utsätta din löparkropp för senare.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#12
•
9 juni 2014 kl 15:06
Gilla
Jag håller med de övriga, det är lätt att gå på för hårt när konditionen förbättras i början och dra på sig skador när rörelseapparaten ännu inte vant sig vid belastningen. En längre period av lugn löpning är en utmärkt start för att också skapa vanan att regelbundet vara ute och springa. Ett litet men dock, det tar också ett tag att lära sig uppskatta löpningen och enbart lugna lätta pass kan upplevas som enformigt och det är lätt hänt att man springer samma runda hela tiden och då blir det ännu tråkigare.

Mitt råd blir därför att ta det lugnt men variera var du springer och var inte rädd för att då och då prova på löpning i lite högre tempo. Det betyder inte att hela passet måste springas fort utan du kan lägga in små fartökningar under ett av passen men spring inte på max utan ha alltid kraft i reserv. Spring gärna dessa typer av fartökningar på mjukt underlag för att minska slitaget. Att t ex springa i motionssspår som ofta är rejält kuperade är jobbig men väldigt effektiv löpträning. Lycka till!
Krzysztof
1959 • Huddinge
#13
•
9 juni 2014 kl 23:18
Gilla
Jag har gjort en liknande resa som Mikael, från noll till en mara under 4 timmar på 3 år. Är inte snabb heller men bättre fart kom automatiskt efter många distans pass. Spring mycket men långsamt med fartökningar då och då. Det brukar ge bästa effekten. Variera din träning för att ge kroppen nya utmaningar så att du inte fastnar i samma runda året om. För intensiv fart träning kan leda till skador för att den sliter på kroppen mycket mer än lång pass. Glöm inte att öka försiktigt längden på dina pass.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.