Löpning • Träning • 17 inlägg • 5089 visningar •

Är det bara jag som absolut inte vill ha sällskap?

Josefina
1973 • Norrköping
#1
•
9 december 2011 - 11:53
Gilla
Är lite nyfiken på ni ser på det här med att springa själv/i par/ i grupp. Själv vill jag definitivt inte ha sällskap - inte av löparkompisar, syskon, vänner, barn eller nån annan. Jag vill springa i min egen (långsamma) takt och slippa ta hänsyn till någon annans dagsform, flås, hävdelsebehov... Kanske beror detta på att jag är en rätt så medioker löpare? Jag gissar att jag skulle tycka att det vore roligare att springa i grupp om jag var gasellen i täten istället för noshörningen längst bak? Men, alltså: springer ni helst själva eller i sällskap? Har ni alltid funkat på samma sätt eller är det något som ändrat sig över tid?
Andréa
1978 • Lund
#2
•
9 december 2011 kl 12:10
Gilla
Nä jag med. Löpningen passar min personlighet. Jag kan göra det själv, det är jag som bestämmer och jag behöver inte invänta något eller någon. Har tidigare lång erfarenhet av att idrotta i grupp och jag gillar det också. Men tjusningen med löpningen är just friheten.Det är jag och mina löparskor - that´s it.
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#3
•
9 december 2011 kl 12:17
Gilla
Jag vill springa själv, alltid. Förmodligen för att jag skulle känna mig stressad över att någon väntar på mig, räknar med mig eller för att jag har (ytterligare) en tid inbokad. Min träning är min egentid där jag kan fokusera på mig själv helt och hållet. Jag kan ge mig ut en halvtimme senare om det passar övriga familjen bättre men även springa tidigare än planerat, jag vill inte ta hänsyn till någon annan men heller inte att någon annan behöver ta hänsyn till mig och min fart.
Jag behöver ingen annans draghjälp för att komma ut och springa, har jag planerat in löpning i almanackan blir den av så gott som alltid.

Däremot skulle jag väldigt gärna lära mig mer om löpning, teknik, val av skor, fotisättning osv och då spenderar jag gärna min egentid med andra :) Och jag skulle väldigt gärna åka iväg på en träningsresa med andra likasinnade men min egen löpning övriga dagar på året vill jag helst sköta själv.
Gabriella
1981 • Skövde
#4
•
9 december 2011 kl 12:31
Gilla
Min hund är min löparkompis. Hon blir lika glad varje gång ;-)
Morgan Johansson
1974 • Ljungby
#5
•
9 december 2011 kl 12:33
Gilla
Skulle normalt hålla med fram tills för några veckor sedan. Då jag hade planerat att springa ensam. Skulle bara lämna av grabben på sin träning. Då jag i Sunnerbohallens entre började prata med 2 andra löpare på väg ut. Har sprungit med dessa någon enstaka gång tidigare förra året.
Men i vilket fall så resulterade det i att vi 3 genomförde ett bra backpass samt ca 10 km löpning i prat-tempo den kvällen.
Kan tilläggas att dessa 2 löpare är lite,lite vassare än mig så det var perfekt att ha som mål att följa dem uppför Myrebobacken.:-)

Så rent generellt så springer jag helst själv MEN någongång då och då kan det vara trevligt med sällskap.

Jonas Westerlund
1979 • Gävle
#6
•
9 december 2011 kl 12:35
Gilla
Jag håller med, av nån konstig anledning så känner jag mig piggare och springer snabbare när jag är själv. Har jag nån med mig så tappar jag flåset fort och kroknar snabbt, oavsett om kompisen är snabbare eller långsammare än mig, fattar inte riktigt varför men så är det.
Per K
1974 • Västerås
#7
•
9 december 2011 kl 12:51
Gilla
Håller med Anna till viss del, men jag uppskattar variationen. De flesta passen i egen takt, en del i grupp och en del med hunden. Jag kan ändå inte komma ifrån att träningspass i grupp ändå ofta håller hög(-re) kvalitet jämfört med egenträningen.
#8
•
9 december 2011 kl 13:02
Detta inlägg har raderats
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#9
•
9 december 2011 kl 14:15
Gilla
Jag föredrar oftast att springa själv. Tycker att det är avslappnande och ett bra sätt att rensa huvudet på. Ibland är det dock grymt bra att få med sig någon som draghjälp när det ska gå fort. Jag har svårt att springa riktigt, riktigt fort någon längre stund om ingen pushar mig.
Kinsei
1974 • Malmö
#10
•
9 december 2011 kl 14:41
Gilla
Jag föredrar också att springa ensam, vill hålla mitt eget tempo och själv bestämma sträckan. Dessutom är det mer praktiskt att inte behöva passa någon annans träningstider. Däremot har det hänt några gånger att jag fått sällskap några km under ett långpass, dvs. när jag stött ihop med någon som varit på väg åt samma håll i samma takt. Och det har alltid varit trevligt och fått kilometrarna att ticka snabbare. Så förresten, om jag hade ett perfekt anpassat sällskap som dök upp bara när det passade mig skulle jag gärna ha det på långpassen!
Agneta Rosengren
1968 • Hishult
#11
•
10 december 2011 kl 00:29
Gilla
Är ingen gruppträningsmänniska och vill hålla min takt utan att ta hänsyn till någon annans. När jag började jogga fick jag hunden till sällskap, men nu får t.o.m. hon bli hemma eftersom det ska kissas och nosas var tionde meter och jag har tappat tålamodet till dessa ständiga ryck i kopplet. Dessutom lyssnar jag oftast på en spännande deckare och hade inte varit något vidare sällskap för en pratsjuk joggkompis.
Dana
1965 • Helsingborg
#12
•
10 december 2011 kl 06:57
Gilla
springer också själv helst men skulle tänka mig nu i vinter ha ngn att springa med, då man ändå inte springer så snabbt och mes i "prat/snigel" fart så man inte behöver skämas i onädan:)
Jonas Waltari
1972 • STOCKHOLM
#13
•
10 december 2011 kl 07:49
Gilla
Många av mina bekanta tränar i grupp för att träffa andra människor. Jag springer ensam för att slippa träffa andra människor.... Beror antingen på mitt ursprung från Tornedalen, eller för att jag träffar så mycket människor på jobbet :)
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#14
•
10 december 2011 kl 09:33 Redigerad 10 december 2011 kl 09:34
Gilla
@Jonas: Kanske en kombination av de båda? ;-)
@Agneta: Att ha en joggkompis som ska kissa lite överallt skulle jag också tycka var jobbigt! :-)
Kajsa B
1987 • Göteborg
#15
•
10 december 2011 kl 09:54
Gilla
Föredrar helt klart att springa själv!

Haft en vän som jag gillade att springa. Vi var precis lika bra tränade, båda sega i början men starkare på slutet. Blev många fina långpass ihop. Nu bor vi på varsin sida antlanten, lite synd.
Linda Karlsson
1982 • Mönsterås
#16
•
10 december 2011 kl 10:09
Gilla
Jag springer också gärna själv, dels kan man springa när man själv har tid och ibland så styr jobbtiderna löpartiderna, och då är det så skönt att bara ta hänsyn till sig själv.
Dock kan jag tycka att det kan vara trevligt att ha sällskap någon gång ibland, så ibland får mamma eller pappa hänga med på cykel, och jag får annan plats att springa på. ;) Annars är det min iPod och jag. :)
Hans Gustafsson
1969 • Göteborg
#17
•
10 december 2011 kl 11:04
Gilla
Helst själv, när det gäller kortare distanser. Men när det gäller långpass föredrar jag sällskap. Och vad räknas som långpass? Ja, en bra definition kanske är just att det är en distans som är såpass lång att man vill ha sällskap. Över två mil/1,5 h kanske?
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.