2 juni 2024 kl 17:27
Redigerad 2 juni 2024 kl 17:48
Hemma igen och här en DNF Race Report.
Åkte upp på fredagen. Natten innan 4h sömn p.ga att mina jädrans restless legs hoppade hej vilt trotts medicinering. Och magsmärta vilket blev värre på fredagen när vi åkte upp. Särbon ville vända hem men jag envisades med att fortsätta. Tänkte att 5 km skulle jag klara. Fick knappt i mig föda dagen innan. Förstörde särbons helg då hon var orolig att det var min kroniska sjukdom och skulle hamna på akuten i Stockholm men troligen mer vanlig hederlig magkatarr. Och så problemet med ryggen.
Med 8 gels i fickan och 4 salt tabletter gav jag mig iväg i 12 gruppen. 7-tempo testade jag och inga besvär. Kommer inte ihåg om det var i första eller andra stationen jag inte fick vatten/sportdryck och blev supertrött mentalt av det. Försökte sedan hänga med Torbjörn som var 4:30-pacer men det gick bara till närmaste station där jag en bra stund fick slåss om det lilla vätska som fanns. Lugnt och fint fortsatte jag utan att stress. Glad att kommit längre än 5 km och reviderade min sluttid till runt 4:50 (personligt sämst). Inget vatten/sportdryck på vissa stationer och folk började gnälla på törst och jag med.
Träffade runt 2 mil på Djurgården farthållare Sofi och Tommy som stöttade henne men hon försvann sedan i fjärran. Gick och pratade och hade det trevligt med Tommy istället. Reviderade ner min tid till 6 timmar nu. Tommy klev klokt av och det skulle nog jag också gjort där men fortsatte. Försökte bryta 5 km senare pga. yrsel men det fanns ingen att anmäla sig till. Nästa station sa de hela tiden men vätska fanns nu men att blöta tillbaka en uttorkad kropp funkade inte och så mådde jag ju inte bra överlag heller med ryggen och yrsel (magen otroligt nästan okej). Till slut kunde jag kliva av vid ett sjukvårdstält. 5 km från hotellet och 14 km (med promenaden tillbaka till hotellet) från mål. Skit samma tänkte jag och gick hemåt 5 km istället för att gå till mål 12,5 km bort på runt 6-7 timmar. Hade ju inte förväntat mig att komma så långt men fantastisk publik och bra väder gjorde en positiv.
Skön promenad hem, på gator där loppet inte gått, till hotellet där folk vid uteserveringarna ropade och ville bjuda på öl samt grattade en fast jag sa att jag brutit. 3 mil i värmen imponerade på dem. Kände mig som en lyckad fotbollsspelare i Italien istället för en stukad maratonlöpare.
Satte mig sedan ofta på bänkar och njöt i det vackra vädret vid Stockholms alla vattendrag medan folk gick förbi och hejade när det såg nummerlappen samt gratulerade men jag orkade inte ropa tillbaka att jag brutit utan tog till mig berömmet istället. Tog en stor glass halvvägs hem fast det inte var optimalt för magen men måste ju fira att jag tog mig 25 km längre än tänkt.
Kanske är jag den förste som blivit nöjd efter DNF på ett Stockholm Marathon? Hälsan går alltid före än att genomföra ett lopp!