Löpning • Träning • 17 inlägg • 7968 visningar •

Vilka faktorer avgör hur snabbt man kommer upp i kondition?

Johanna

1975 • Hässelby

•

7 september 2009 - 09:07

Gilla

En diskussion på ett annat forum aktualiserade en fundering som jag hoppas kunna få lite input på. Olika människor tycks ha olika svårt att komma upp i kondition (nu talar vi soffpotatisar med mycket dålig grundkondition). Vissa kan behöva månader på sig för att kunna jogga (säg) 3 km, medan andra redan efter ett par veckor kan göra detsamma.

Vilka faktorer är det som avgör egentligen?

Karl-Johan Forsvall

1965 • Långås

•

7 september 2009 kl 16:33

Gilla

Som så mycket annat är det en kombination av arv och miljö förmodar jag. Vissa har kroppar och en genuppsättning som passar konditionssporter som löpning bättre än andra, och vissa har kanske med sig ett mer aktivt liv i bagaget som gynnar dem när de börjar träna löpning. Men till sist spelar ändå viljan den största rollen, den som är villig att träna hårdast och mest blir också bäst...

Johanna

1975 • Hässelby

•

7 september 2009 kl 22:42

Gilla

Men vilka är de ärftliga och fysiska förutsättningarna: Spelar t.ex. lungkapaciteten roll? Är våra mitokondriefabriker olika effektiva?

Johan I

1987 • Örebro

•

8 september 2009 kl 00:11

Gilla

Johanna:
Det du söker verkar vara en manual för hur människokroppen fungerar. En sådan har inte människorna i dagsläget.

Johanna

1975 • Hässelby

•

8 september 2009 kl 08:31

Gilla

Klart att det måste finnas en sådan manual även om den bygger på teorier om hur människokroppen fungerar. Det finns ju teorier om allting, det är ju genom teorier som vi försöker förstå vår omvärld, så jag vägrar acceptera att det inte skulle finnas några teorier om vad som avgör hur snabbt man kommer upp i kondition. :-)

Maria Andersson

1966 • Kungsbacka

•

8 september 2009 kl 09:21

Gilla

Jättestor fråga Johanna! Titta på hur människor ser ut världen över, det finns en rätt stor variation! En del är atletiskt byggda och får muskler av minimal träning, andra sliter som djur och förblir pinnsmala, andra kämpar för att gå ner i vikt..

Ärflighet i volym muskelmassa, muskelfibersammansättning (explosiv/uthållig) mitokondrietäthet (cellernas kraftverk) förbränningsenzymer, hormoner (t ex testostreron, tillväxthormoner som dessutom varierar med ålder/kön). Psykosociala faktorer, huruvida du har några skavanker som gör att du lättare skadar dig, Hjärtats storlek, hemoglobinhalt i blodet.... Rörelsemönster - teknik...

Lungkapaciteten hos friska människor spelar nog inte så stor roll dock, där har vi en enorm överkapacitet.

Finns säkert massor av andra faktorer som spela´r roll också.

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

•

8 september 2009 kl 10:06

Gilla

Det är väl ingen manual om den bara bygger på teorier? Hur skulle det se ut om tvn´s manual byggde på teorier?
"Teoretiskt sett borde du kunna byta kanal med följande knapp X, men en ny studie visar att så inte alltid är fallet." hahaha!

Det enda som är säkert är att om man tränar så får man bättre kondition än om man inte tränar.

Johanna

1975 • Hässelby

•

8 september 2009 kl 10:18

Gilla

Gurra: ?

Människan är ju knappast en artefakt. Att jag använde ordet "manual" beror på att jag vände mig mot Johans påståenden om att det är en manual som jag söker efter.

Kristiina Nilsen

1953 • Västerås

•

8 september 2009 kl 16:11

Gilla

Kristiina- Kvinna-1953- Västerås
Det finns belägg att den som tränat som ung har en bättre förutsättning
fysiologiskt att träna upp sig. Om du Johanna vill läsa dig till kunskaper finns
den SISU idrottsböcker. Vissa är "tråkiga" forskningsresultat medan andra
böcker är skrivna mer populärvetenskapligt och lättare att ta till sig.

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#10

•

8 september 2009 kl 17:32

Gilla

Jag vet, jag försökte bara vara lustig på din bekostnad.
Förlåt?

Johanna

1975 • Hässelby

#11

•

8 september 2009 kl 18:17

Gilla

Gurra: Nja, jag vet inte.... Äsch, OK då ;-).

Johanna

1975 • Hässelby

#12

•

8 september 2009 kl 21:13

Gilla

Kristiina: Det har jag också hört kan vara en avgörande faktor. Men jag vet inte om det stämmer så jättebra på mig. Jag var i och för sig mycket aktiv som barn, men det var inget som gav mer än hyfsad grundkondition, ändå har jag i vuxen ålder väldigt lätt att komma i form (även om det sedan tar stopp ganska fort, medioker löpare som jag är). De diskussioner som föranledde mina funderingar kring detta ämne har rört sig om att många tycker att det tar väldigt lång tid att komma i form, att det tar månader innan de ens orka springa 5 km i sträck. Nu talar jag om normalviktiga friska människor i 20-30-årsåldern.

En annan intressant fråga är om svårigheten eller lättheten att komma upp i god kondition är avgörande för löpkapaciteten i allmänhet.

Jag får se hur mycket jag orkar läsa om detta. Intressant är det i varje fall. :-)

Emil Westin

1991 • Linköping

#13

•

8 september 2009 kl 22:10

Gilla

Träna sjukt mycket. Det är den största och viktigaste faktorn för att få kondition.

Johan H

1976 • Göteborg

#14

•

9 september 2009 kl 09:05

Gilla

Johanna: Jag tror att det är mycket psykiska spärrar hos de som säger att de inte klarar springa 5 km på flera månader. Sprang t.ex milen med en kompis och efter 7 km i en liten uppförsbacke stannade han och sa att han klarar inte mer fast han knappt lät andfådd när han sa det , 3 veckor senare sprang han göteborgsvarvet utan större problem.

Ulrika A

1971 • Höganäs

#15

•

9 september 2009 kl 10:56

Gilla

Som relativ nybörjare (6 mån) kan jag intyga att det är mycket psykologiska spärrar, precis som Johan H säger. Om man idrottat som ung vet man hur det känns att ta ut sig, bli trött, andfådd och svettig. För oss andra som inte gjort det är det en ganska läskig känsla när hjärtat slår hårt, benen känns tunga och det är flera kilometer hem. Man vet inte vad kroppen klarar av helt enkelt och varje löppass är en blandning av både glädje och rädsla.

För att ta mig själv som exempel så ville jag fram till för ett par veckor sedan inte springa längre hemifrån än vad jag kunde gå hem om det skulle bli alltför jobbigt. Hellre springa två korta rundor på 2,5 km runt huset än att cykla ner till havet och springa 5 km. Första gången jag sprang en mil var rädslan inför passet stor, tänk att vara över en halvmil hemifrån och plötsligt inte orka mer! Efter två milpass visste jag att det funkade och hur det kändes i kroppen. Därför kommer framgångarna ganska långsamt för mig, jag måste först övervinna känslorna av att jag inte vågar ta ut mig, bli trött, få lite ont. En helt ny känsla för mig som tar Panodil vid minsta smärta i kroppen. Samtidigt är det en helt fantastisk känsla efter varje pass, att jag fixade det, att kroppen orkade. Den känslan gör ju att man ger sig ut igen och igen, plus de snygga benmusklerna jag fått förstås... :-)

Karin Westlund

1972 • Solna

#16

•

9 september 2009 kl 18:41

Gilla

Intressant fråga. Min fundering (helt ovetenskaplig och enbart baserad på personlig erfarenhet) är att man lättare klarar av sådant man tränat tidigare. Att konditionen helt objektivt är på en viss nivå, men att man upplever att man har sämre kondition när man utövar något man inte provat tidigare, och vice versa. Ett exempel: jag har varit en riktig soffpotatis under många månader och bävade för att ge mig ut på min första jogg efter den perioden. När jag tänker tillbaka på tidigare "första gången på länge"-tillfällen så har jag flåsat mig runt en 2-3 km. Den här gången har jag dock lyckats jogga 5 km utan att vara halvdöd (om än i mycket långsamt tempo). Min teori är att det beror på att jag innan det här senaste soffpotatisläget faktiskt sprang regelbundet och flitigt under ganska lång tid (jämfört med tidigare i livet).

En variation på det som Johan och Ulrika säger alltså. Jag vet sedan förr att jag kan springa 5-7-10 km och då känns det inte lika svårt även om kondisen är sämre nu.

#17

•

10 september 2009 kl 14:50 Redigerad 23 mars 2010 kl 09:03

Detta inlägg har raderats

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.