28 juli 2008 kl 09:30
Johan:
Jag tror att de "gamla orienterarna" pga en hög genetisk grundkondis klarar av att genomföra ett lopp med de förutsättningarna, inte pga träningsmängden de haft tidigare.
Jag låg i min ungdom på ca 20 timmar träning i veckan, sprang milen på 43 trots en massa muskler. Efter skador och några års uppehåll klarar jag knappt 2 km.
Min bror har en liknande bakgrund, men han kan otränad ge sig ut och springa milen, inte fort men dock utan att stanna.
Men denna skillnad beror på genetik, inte pga gamla meriter. Slagvolym, mitokondrietäthet, kapilärtäthet osv har inget minne. Dock har ju löparmusklerna det.
Så nu tänker jag säga emot mig själv :) , det går nog snabbare för vissa att träna upp sig andra gången under förutsättning att det som i min brors fall är musklerna som initialt är den svaga länken, inte syresättningen av dessa.