3 juli 2009 kl 01:23
Redigerad 3 juli 2009 kl 01:28
Perspektiv är viktigt. Det insåg jag för sisådär 10-15 år sedan när vi hade en "friidrottsgala" på jobbet. Dvs ett gäng vuxna som hoppade längd, höjd och sprang diverse distanser osv. Jag och min bästis gjorde 60 meter på drygt 10 sek, vilket vi tyckte var bra, för det var ungefär samma tid vi hade haft i skolan, XX antal år tidigare. Men så började vi räkna lite - och kom fram till att om vi höll denna, vår absolut maxfart (för sanningen var att vi inte skulle kunna hålla den farten längre än 60 meter. Hade distansen varit 100 m hade vi fått börja jogga!) så skulle vi ändå inte ha vunnit damklassen på Stockholm halvmaraton som just hade avgjorts den veckan.
Hemma på min tomt har jag synliggjort världsrekord. På väggen på huset har jag (klättrat upp på en stol och) satt upp ett häftstift på 2,45.
Det kan man stå och titta upp på och förundras.
Jag har också lagt ut en stor sten 8,95 från trappan till entrén. Inte ens tresteg räcker till för mig för att gå till stenen.
18,29 var det inte ens någon mening med att markera -jag har ingen tillräcklig lång rak del av tomten!
Men i en gammal gjutjärnskruka på altanen ligger stenar som gör att det är 7,26 kg man lyfter när man tar tag i krukans öron. Den är grymt tung. Man flyttar den inte gärna, ens någon meter bort på altanen....definitivt inga 23 meter.