21 april 2009 kl 08:18
Kan verkligen rekommendera barfotalöpning, en fantastisk känsla, på slät fin asfalt. Är den gropig, och grov blir det inte kul för fötterna men man härdar dom ganska snabbt. Men öka långsamt. Har sprungit marathonlopp i över femton år så mina leder, och muskler är nog ganska härdade.
Sedan jag börjat springa barfota eller barfotalika (utan dämpning och stabilitet) har mitt löpsteg blivit klart bättre. Mycket lättare och smidigare. Jag pronerade faktiskt en hel del innan jag började, men tror att det blivit mycket bättre nu tack vare mer naturligt rörelsemönster för fötterna. Springer en del långpass i dämpade skor, men annars helst i Five Fingers eller lätta tunna skor. Att träna i Five Fingers på stigar är suveränt, men man ska vara försiktig med att köra snabba pass barfota eller med minimal dämpning från början. Tyvärr har jag varit lite för oförsiktig där själv, och fått små muskelbristningar i vaderna några ggr. i vår. Men nu är jag på gång igen.
I år blir dock inget Stockholm marathon barfota (asfalten var inte bra) utan ett försök att komma bland de första 400 eller en hyfsad tid.
Förra året sprang jag säkert 40 % mindre (än tidigare) men var ändå nästan lika snabb, helt klart tack vare barfotalöpningen. Lycka till!!