Löpning Avancerad träning 16 inlägg 9516 visningar

Längsta långpasset inför maraton

1972 • Tyresö
#1
6 april 2009 - 08:36
Gilla
Hej! Igår läste jag i DN Söndag att en personlig tränare uttalade sig tveksamt om långpass över 2 mil. I och för sig tränade han för Lidingöloppet, och jag för Sthlm Maraton, men eftersom han har utbildat sig i träningslära tänkte jag ändå fråga er andra var gränsen för ett långpass går om man inte vill slita på kroppen för mycket. I mitt träningsschema står det 3,3 mil.

Dessutom är jag en vecka "före" schemat, och skulle kunna klämma in ytterligaren ett långpass två veckor inför maran. Är det meningsfullt?
1987 • Linköping
#2
6 april 2009 kl 08:57
Gilla
Jag tror, utan någon egentlig kunskap, att det är högst individuellt och beror på, som du också är inne på, tävlingssträckan. Om man tränar inför ultradistanser tror jag säkerligen att det kan vara bra att testa på ännu längre sträckor.
Då jag själv har sänkt farten rejält det senaste så går jag nu efter tid, längsta tiden jag sprungit i ett sträck är nu 3:14 och tänkt öka upp till cirka 4 timmar. Dock blir det i dagsläget inte jättelångt då det går så långsamt i MAF-tempo :)
1954 • Falun
#3
6 april 2009 kl 09:27
Gilla
Jag läste också artikeln och tyckte han själv tränade ganska så lite löpning. Nästan så att jag skulle placerat artikeln i Aftonpressen.se istället för i DN. Alla är vi olika men min erfarenhet från mig själv är att inga långpass över 2mil är oförenligt med att träna inför maran. Jag ska försöka mig på en mara i år igen, men då ska det ta mig tusan till några pass över 3mil innan jag ställer mig på startlinjen.
1969 • Sala
#4
6 april 2009 kl 10:38
Gilla
Jag kan tänka mig att det faktiskt räcker med 2 milspass inför LL, eftersom dessa sker i kuperad terräng, men i så fall skulle jag nog lägga in ytterligare ett lite längre pass i veckan, t.ex. 15 km mitt i veckan, och självklart i kuperat spår.
Mikael Forsström
1961 • Vega
#5
6 april 2009 kl 10:57
Gilla
Jag tror att antalet långpass och längden på dem får vägas mot skaderisken. Om man har som ambition att "bara" klara ett LL eller SM så klarar man sig hjälpligt på några avslutande långpass på runt 70% av tävlingssträckan.

Persnligen har jag gett mig in i Ultra-världen och kör därför ett antal tävlingar och träningar på ca 45 - 60 km vardera nu under våren. Det känns som en bra grund även för de hel och halvmaror jag också kommer att springa. Om inte annat så lär man sig sin egen kropps reaktion på de längre sträckorna och hur man bäst kan disponera loppen för att springa i någorlunda jämn fart hela sträckan.

Men som sagt, öka försiktigt och var observant på knän, vader, fötter, ryggslut och annat som kan ta stryk på de längre distanserna.
#6
6 april 2009 kl 11:06
Detta inlägg har raderats
1969 • Sala
#7
6 april 2009 kl 11:11
Gilla
Ja, inför en mara ja. Men jag trodde det handlade om LL, eftersom det var det han uttalade sig om. Som jag skrev innan, så vinner man ju mycket på att man faktiskt tränar i kuperad terräng. Det blir ju längre tid ute.

Men maran är mycket längre, och träningen bör ske mestadels på asfalt, så antalet km måste bli större. Man bör vara uppe i nära 30 km på långpassen två månader innan loppet.
1981 • Göteborg
#8
6 april 2009 kl 12:22
Gilla
Det får stå för den PP - instämmer inte.

Tror alla är överens om att långpass sliter på kroppen, med infektion - skador.

Mitt längsta ligger på runt 3 mil ( med 1000 höjdskillnad ). Jag brukar som oftast var pigg när jag kommer hem. ( medvetet ).

Kommer själv köra ett sista långpass 9-10 dagar före stockholm m.

Thoralf:
Om du ligger före schemat, tycker jag att den viktigaste biten före Stockh är att lyssna på kroppen. Som då kan vara ett långpass, backträning, fartlek el vad kroppen är redo för

lycka till
1954 • Falun
#9
6 april 2009 kl 13:03
Gilla
Nu har även Szallkai blandat sig in i debatten: "Långpass viktiga för Varvet och maran"
http://www.marathon.se/news/Article.cfm?NewsId=964286
1972 • Tyresö
#10
6 april 2009 kl 15:17
Gilla
Tack för synpunkterna, allihopa! För min egen del får bli ett långpass till, om kroppen tillåter. Allt för att slippa samma tvärstopp som vid förra Sthlm Maraton...
csaba
1973 • Malmö
#11
6 april 2009 kl 16:41 Redigerad 6 april 2009 kl 16:42
Gilla
Detta stod på marathon.se idag. http://www.marathon.se/news/Article.cfm?NewsId=964286

Edit: förlåt Leif var före, (Jag läste inte hela tråden)
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#12
6 april 2009 kl 17:27
Gilla
Att långpass skulle slita på kroppen och ge infektioner och skador håller jag verkligen inte med om, på något sätt. Jag tycker att långpassen ger MER tillbaka än vad man sätter in så att säga. Att ge sig ut och springa 2 timmar utan att helt ta ut sig ger PÅ SIKT enorma vinster - oavsett tävlingsdistans.
Jag tycker att det som sliter på kroppen MEST är träningspass på bana och i hög fart.

När det gäller Lidingöloppet tror jag att man ska sluta titta på distansen. Obanade (eller terrängstig) långpass på två timmar och mer tror jag kan vara en lösning som ger väldigt bra utdelning.
Annars tycker jag att Jan´s tips är väldigt bra och kloka - speciellt delen om att man måste vara redo för långpassen. Insättning kontra utdelning alltså.
csaba
1973 • Malmö
#13
6 april 2009 kl 18:33 Redigerad 6 april 2009 kl 18:34
Gilla
Jag håller med Gurra om att ett hastighetspass sliter mer (mitt vadbekymmer är ett bra exempel).
och dessutom hur ska man träna kroppen på att bli uthålig och veta hur den reagerar efter 30-35km om man inte tränar på det ?
Dessutom så är kroppen van vid mängd, så återhämtar den sig snabbare (vilket kan ju vara en fördel för dom som springer både Varvet och Stmaran med två veckors mellanrum).

Jag märkte själv på min andra mara (efter jag hadde mer/längre långpass i benen) att jag kroknade mycket senare).
Staffan Fredén
1966 • Stockholm
#14
6 april 2009 kl 18:46
Gilla
Första två marorna jag sprang (1999 - 4.00 resp 2000 - 3.30) så några pass på 2 mil och ett enda över ca 2,8 (för att tömma på kolhydrater). så visst går det att fixa utan att springa allt för långa pass.

Men förra året när jag la in ett 2,8 mils pass i veckan istället så kunde jag ju kapa ytterligare tio minuter på maran. Om jag bara ser till mig själv så tycker jag inte det känns som att de långa passen sliter, snarare tvärtom bara jag varierar med annan löpträning så.

http://mindofalongdistancerunner.wordpress.com
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#15
6 april 2009 kl 18:56
Gilla
Men vad sades egentligen i artikeln?

"I år har han anmält sig till Lidingö­loppet, ett tufft lopp i september, på tre mil i kuperad terräng. Och framåt sommaren kommer han att öka på löpträningen.
- Men jag kommer inte att springa tre mil, det sliter för mycket på kroppen. Kanske springer jag två mil, 3–4 gånger före loppet."

Och i vilket sammanhang sades detta?
Jag tolkar artikeln som en allmän beskrivning där man mest troligen riktar in sig mot ickelöpare och nybörjare som just hakat på en löptrend. Att då säga (fritt översatt) att det duger att springa 3-4 20km-pass för att klara LL kan väl inte anses helt fel. Tror att många motionärer gör just så. Och klarar loppet. Inte på rekordtid och givetvis inte lika fort som vi här på forumet springer *blink, blink* men ändå troligen ganska OK. Alla kan och vill inte köra á la Szalkai. Har läst mycket värre träningsråd från gym-PT:ar förr. Det här var ovanligt bra.
1981 • Göteborg
#16
6 april 2009 kl 19:17 Redigerad 6 april 2009 kl 19:18
Gilla
Det jag menar med sjukdomar vs långpass.

Ställ er te x i en tunnelbana efter ett långpass på 32 km vs ställ er i en tunnelbana efter 10 km snabbdistans 3:45 min/km.
( nu hår drar jag det )

Men när man kör långpass är "det fönstret vidöppet" gentemot när man te x springer snabbdistans.

Jag ställer mig hellre i en tunnelbana el träffar folk efter ett 10 km pass

Sedan instämmer jag att lågpulsträning är mer effektivare för kroppen under uppbyggnad och sliter inte mycket på "psyket"
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.