Löpning Övrigt 1335 inlägg 105020 visningar

Plats för lite gubbgnäll - om motion

2006 • Alingsås
#1
2 januari 2022 - 09:37
20 Gilla
Swecklockers har ju sin gubbgnälltråd så varför inte starta en här. https://www.sweclockers.com/forum/trad/1587887-plats-for-lite-gubbgnall

Jag får väll starta då. Hm, får fundera lite till... men den lilla stenen som sätter sig mellan hälens kappa och hälen i början på en lång runda i skor som man behöver använda skohorn för att ta sig in i kan jag börja gnälla över. Grus i dojan är överhuvud taget inte kul, men det hör nog till sporten.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
Martin Edvardsson
1975 • Ystad
#41
4 januari 2022 kl 15:26
1 Gilla
Att harva runt på samma distansrundor vecka ut och vecka in.

Speciellt nu när det är mörkt ute oavsett när man springer på dygnet (nästan) så får man dessutom hålla sig till upplysta vägar och stigar vilket ytterligare snävar in utbudet.

Nej, jag har ingen lust att dra på mig en pannlampa och hajka rakt ut i skogen. Tycker inte om naturen.

Löpningen blir helt enkelt tristare.
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#42
4 januari 2022 kl 15:48
Gilla
Oavsett hur ljust det är så tar jag mig ytterst sällan till skogen utan håller mig till samma rundor året runt. Kanske blir ändring på det när jag snart flyttar och får ett par hundra meter till närmaste motionsspår
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#43
4 januari 2022 kl 15:50
1 Gilla
Mentaliteten "alla ska med" "alla är duktiga" kan jag störa mig på. Är löpare särskilt lättkränkta och allergiska mot kritik?
1979 • Sveg
#44
4 januari 2022 kl 17:09
1 Gilla
Grymt sur idag, igår när jag tog en runda så tog jag en slinga som va oplogad men en bil hade kört så tänkte att det skulle gå bra i mörkret. Efter ca 3 km så ser jag en bil som stod efter vägen, den for fram och tillbaka flera ggr med en typ kälke med en person på, den tolkade och sladdade fram och tillbaka över hela vägen 🙈
Det blev ordentligt modigt i den ca 20 cm snön och när jag kom hem, sliten som fan, fick jag ordentligt ont i knät, kunde inte röra mig i natt då det smärtade ordentligt. Troligen blev det en överbelastning i det tunga föret 🙈
Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#45
4 januari 2022 kl 17:27
7 Gilla
Förlåt, jag älskar den här tråden!
Tänk att gubbgnäll kan roa mig så mycket!

😂

Kram,
Jenny
2006 • Alingsås
#46
4 januari 2022 kl 17:38 Redigerad 4 januari 2022 kl 17:38
5 Gilla
Bild uppladdad av Anonymiserad
Ta för dig Jenny 👍Vi är experter på att gnälla över vardagliga saker som vikta kaffefilter, kalsonger/strumpor där resårer gör ont, biljäveln framför som kör för sakta och biljäveln bakom som vill putta på... Vad vore världen utan oss, jo en tråkig plats.
Niklas
1986 • Jönköping
#47
5 januari 2022 kl 10:01
4 Gilla
Då passar jag på att slänga in ett bidrag jag med i denna tråd.
Förhoppningsvis har jag inte lusläst övrigt gnäll och missat det jag ska bidra med.

Löpturen är igång, kroppen känns bra, vädret är enligt spelreglerna och inga personer som stör - allt är i harmoni. Du håller bra tempo och det är så där härligt gött att springa. Då kommer den, ''slagen'' från ditt skosnö som har gått upp och du vet med dig att du har en bra bit kvar att springa. Ska skosnöret låta slå dig hela vägen, eller ska du knyta (f*nskapet)?
Ok, det tar ca 5s att dra ned på knä, slå knuten och sen springa igen och valet blir helt sonika att knyta snöret.

7 min senare: du har kommit in i rytmen, incidenten med skosnöret är (nästan) glömt och det är gött att springa igen. Då, då kommer slagen från samma skosnöre igen och nu börjar ditt innersta väsen vakna till liv, och hen är Inte på bra humör! Ord börjar formuleras i stil med "Oh, ditt lilla satans h*, vad är det med dig just idag?!" Det är fortfarande för långt i ditt tycke för att låta snöret slå dig och du bestämmer dig därför, med en hel del morrande, för att knyta (f*nskapet) skosnöret igen.

13 min senare: Nu.. nu har det inre väsendet lagt sig. Visdomsorden som du formulerat i ditt huvud har gått i dvala (men incidenten är definitivt inte glömd) och du pinnar i ett tempo som du känner är bra. Det är fortfarande inga andra faktorer som stör dig, inga (lössläppta) hundar, inga MT-cyklister (som inte borde vara där heller), ingenting. Allt annat är bra. Då är slagen där igen, från samma (j*) skosnöre och nu är ditt inre väsen vaken med all kraft! Visdomsorden haglar (inombords, bör ej heller nämnas i skrift) och drar slutsatsen (i vredesmod) att: "JAHA, jag ska väl inte knyta dig då, ditt lilla [insert valfri visdomsord], nejnej! Jag ska minsann låta dig vara.. hela vägen!"

Väl i mål rundar du av dina visdomsord med att knyta skosnöret och mitt upp i allt inser du att tiden du sprungit på faktiskt var helt okej, och inte bara det.. du kan faktiskt springa, till skillnad från vissa andra, som får tampas med ex. hälsporre. Då går mungiporna upp och du funderar över hur gött det ska bli imorgon, då har du nämligen tänkt att springa igen.
1969 • Stockholm
#48
5 januari 2022 kl 10:05
9 Gilla
Jag stör mig mest på hundägare med löpkoppel eller vad det heter. Man kommer springande längst vägen och ser en hundägare med en kopplad hund. Plötsligt springer hunden över tlll andra sidan och man står plötsligt inför ett dödshot i form av jättelång snubbeltråd eller så börjar hunden springa efter och det där kopplen verkar ju vara oändliga.

Stör mig även lite på att alla i reklam för gym och löpgrupper ska vara så jäkla positiva och hoppa och ha sig. Ge mig ett gym för surpuppor! ;-)
1991 • Norrköping
#49
5 januari 2022 kl 10:14
13 Gilla
Haha då ska jag komma med ett gubbgnäll på samma men motsatt tema: du är ute och springer och helt plötsligt går din kompis skosnöre upp. Du stannar, säger "knyt du, ingen fara". Innerst inne känner du dock "hur KAN detta ske!? Vad gör du för slapp hipster-knut egentligen?". Det är fakta att det är en viss sorts människors skosnören som går upp. Det är samma människor som har en betydligt mer avslappnad inställning till livet än dig. Du är avundsjuk samtidigt som du inte vill bli en sådan.

Mitt skosnöre har ALDRIG gått upp. Det är inte fysiskt möjligt med den trippelknut jag alltid använder mig av. En enkel knut? Nej tack, en sådan risktagare är jag inte. En dubbelknut? Kan gå men riktigt så modig är jag inte. Trippelknut? Ja tack, om jag först får kontrollera att jag har dragit åt varenda knut så hårt som jag bara förmår. Om jag känner att jag kan vistas i mina skor under återstoden av mitt liv utan en risk att knutarna går upp - då är jag redo att ge mig av.

Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#50
5 januari 2022 kl 10:35
5 Gilla
Lite gumgnäll...

Som gumma gnäller jag över cyklister som är för närgångna, hundar på flexikoppel samt motorcyklister och cyklister som kör sönder min älskade Roslagsled. För all del även vinglande gångare på gång- och cykelvägar och trottoarer, varför kan de inte bestämma vilken sida de går på?

Jag älskar busväder, det är en särskild tillfredsställelse att springa i storm och rusk, men jag kan absolut morra högt åt bilister som stänker ner mig...

Annars är det mest skador som får mig på dåligt humör, att inte kunna springa som jag vill ger spännande friktioner i förhållandet till andra människor... 😜

Kram,
Jenny
1991 • Norrköping
#51
5 januari 2022 kl 11:13
5 Gilla
Har en grej till. Ned till kanske en, max två minusgrader springer jag i shorts. Jag gör det inte som ett statement, jag gör det inte för att framstå som en machoman. De enda anledningarna är att jag inte fryser om benen, känner mig lite friare jämfört med tightslöpning och inte blir överhettad. Det finns liksom ingen som helst anledning för mig att göra något annat klädval. Detta köper dock inte allmänheten. De tycker att jag ska klä mig för varmt. När jag susar förbi får jag antingen ett snett leende som säger "haha, inte alla hästar i hagen, va?" eller så kan de inte hålla sig ifrån en muntlig kommentar likt "shorts i januari?!" eller "gud vad kallt!".

Slående för alla dessa människor är att de antingen står stilla eller är ute och går. Då hade inte jag heller velat ha shorts på mig. Jag förstår att det hade varit kallt för dom med samma klädval. Men jag står ju inte still eller går, jag springer. Gör man det så blir man betydligt varmare vilket de sanslöst nog inte kan förstå.

Jag besvarar dessa kommentarer med ett snabbt och lite falskt leende. Det tar dock emot lite då jag inte ens har en procents förståelse för deras reaktion. Jag springer inte runt i mina shorts och tycker att jag är lite småtokig. Således kan jag inte le förstående och uttrycka "jag vet, så här tokig är jag!". Jag skulle aldrig göra ett klädval för någon annans skull, något dessa människor verkar tycka att man ska göra.
1971 • vånga
#52
5 januari 2022 kl 11:21 Redigerad 5 januari 2022 kl 11:25
5 Gilla
Skönt man bor på landet, där har dom ej uppfunnit gång/cykel banor. Vägarna är livsfarliga, bilister tror fri fart på vägen. Så får springa/cykla i skogen bland varg, lo djur, vildsvin och mina hjortrarar som alltid är ute å hejar på mig. Blir extremt besviken om dom ej är ute å hejar, sker 1/20 löprundor. Möter man en människa blir man livrädd.
1961 • Lomma
#53
5 januari 2022 kl 11:56
8 Gilla
Kul tråd! Håller med om mycket här ovan men känner att jag vill bidra, så förutom min stressfraktur, som gör att jag nu trappar upp löpningen erbarmligt långsamt och utan sällskap, så vad säger ni om det här:

Alla finishertröjor som har loppets namn bara på framsidan!! Alltså - när jag är ute på en lång-o-långsam runda på några timmar, så vill jag att folk ska se att den här superlångsamma människan iallfall har sprungit i mål på nåt coolt maraton eller ultra eller nåt. Och då ska det stå på fram- och baksida i stora bokstäver! Årtalet är inte alls nödvändigt, det kanske hände för tio år sen.... Tänker på alla spänstiga ungdomar (dvs under 50) som kanske springer om en och aldrig ser ens framsida... (obs inte jätteseriöst detta, men ändå lite:-))
Jens Sandahl
1969 • Sävedalen
#54
5 januari 2022 kl 12:21
5 Gilla
Ha tröjan bakåfram!
Niklas Mylfalk
1973 • Solna
#55
5 januari 2022 kl 14:03
4 Gilla
Relaterar starkt till ditt inlägg. Det handlar såklart inte om att vara macho eller att bevisa något utan det handlar enbart om att träna i det som känns bekvämast utifrån omständigheter.

Det som stör mig extra är inte kommentarer från ickespringandes flanörer utan jag får dom även från mina klubbkamrater på klubbträningarna och då snackar vi inte personer som inte vet hur varm man kan bli av rörelse direkt.

Jag brukar dock försökra kontra till våren med "den som inte hade shorts i januari behöver inte ha det i maj heller".
2006 • Alingsås
#56
5 januari 2022 kl 18:37 Redigerad 5 januari 2022 kl 18:37
2 Gilla
Bild uppladdad av Anonymiserad
Ge mig ett gym för surpuppor!
Är väll för gott om surpuppor på ett gym. Men du menar förstås reklamen.

Provat att springa på vintern med shorts. Inget för mig. Men kom utsökt in på att gnälla över det där med stigar och blåbärsris. Varmt ute och shorts. Man kör en runda på en naturstig och förbannar sig själv att man inte tog långbyxor istället. Men tror det finns så kallade fotbollsstrumpor för Ultralöpare så får kika på det.
1966 • Ystad
#57
5 januari 2022 kl 20:36
2 Gilla
Haha samma här fryser nästan aldrig om benen och fötterna blir heller inte varm om så brukar köra med min dobson r 90 året om .Köpte fodrade byxor men de var lite för varma iallafall vid några minus möjligt jag kommer ha dem på när det blir kallare
2006 • Alingsås
#58
7 januari 2022 kl 14:33
5 Gilla
Bild uppladdad av Anonymiserad
Här ska gnällas lite till men först en bra sak. Någon skrev i tråden om dessa hundägare med superlånga koppel som gör att de får både hunden mellan sina ben och snubblar på kopplet. Mötte en sådan hundägare på banvallen idag men han var smart. Lite hundgodis i näven, viftade kopplet åt sidan med en teknik som kan göra vem som helst avundsjuk och vovven tittade inte ens på mig.

Till gnället. Vad är det för ondskefulla makter som börjat reta mig. Fyra senaste gångerna har tåget kommit precis när jag ska över järnvägen. Nu körde jag inte på tid idag utan på puls men kör man på tid för att få en jämförelse med en själv blir man frusterad.. Jo, man kan stoppa klockan men vila ger ju energi och tiden blir utan värde.
Åsa
1983 • Fagersta
#59
8 januari 2022 kl 18:41
11 Gilla
Trött på alla som hela tiden ska kommentera vädret när jag kommer springandes. ”Ska du verkligen springa på isen”, ”Ska du verkligen springa i snön”, ”Ska du verkligen springa i den här värmen”

Ovs. Ni fattar…

2006 • Alingsås
#60
8 januari 2022 kl 19:39
2 Gilla
Jo, att man springer när det är varmt gör folk bekymrade. Bara för att man är gammal betyder det inte att man kommer få hjärtstopp om man springer 1-2 mil när det är +25. Vattenblåsa i ryggan med sig och bandera eller keps att blöta ner huvudet med men man möter ändå på de bekymrade på en runda runt i våran lilla by.

Sällan yngre råkar ut för detta men det har visst du råkat ut för Åsa.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.