Löpning • Avancerad träning • 15 inlägg • 5345 visningar •

Framfota löpning och vikt

Ken - IF Linnéa
1973 • Stockholm
#1
•
28 november 2008 - 09:14 (Redigerad 28 november 2008 - 09:15)
Gilla
Jag prövade på att försöka löpa framfota löpning igår och började funderade lite
på om det är bra för oss med högt BMI dvs väger mycket jämfört med min längd att springa på detta sätt? Känns bra om man ökade farten men om man ska bara mala känns det som det kanske smakar mer än vad det ger och att man måste träna upp Hulk-vader för att kunna springa så med den vikten man har. Vad säger ni som kan detta?
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#2
•
28 november 2008 kl 09:23
Gilla
Jag försökte ställa om och upplevde att jag fick problem - utan högt BMI :-)
Drogs med en envis skada i vaden ganska länge, vilket jag visserligen inte kan bevisa för mig själv att det berodde på framfotaförsöket. Jag kanske hade blivit skadad ändå med mängdökningen som förelåg?
Men lösningen för att komma igång igen var att återgå till något som liknade hällöpning, dvs jag skonade vaden. Nu när ordningen är återställd springer jag på mitt naturliga sätt vilket nog får kallas mellanfotslöpning.
Kroppen har rört sig på ett visst vis i 40 år, det är klart att den lackar ur om man börjar larva sig med löpstil :-)
Min gissning är att det är tuffare att ställa om ju äldre man är. Men det är nog rätt att hela tiden fundera på vad som är bra och inte, att aldrig sluta analysera.
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#3
•
28 november 2008 kl 10:20
Gilla
Tror inte du behöver Hulkvader för framfota/mittfota löpning, min erfarenhet är att det handlar om att korta steget något, så att du sätter i under kroppens tyngdpunkt istället för framför, och har en ganska upprätt kroppshållning, så att gravitationen så att säga gör en del av jobbet. Läs Fredrikas blogg: http://gullfot.blogspot.com/2008/05/lpteknik.html, den har många bra tips och illustrativa bilder.

Länkar även till min favoritbild, som fick mig att ändra mitt löpsteg: http://www.paularadcliffe.com/gallery/images/140.jpg
vilket steg ser snabbast och effektivast ut?
Roland Söderström
1962 • Onsala
#4
•
28 november 2008 kl 10:47
Gilla
Jag har börjat tänka på att foten skall vara i backen så kort tid som möjligt.
Det blir högre kadens och kortare steg automatiskt.
(från fredrikas blogg)

Starka vader är i vilket fall som helst bra med framfots teknik.
Knän/höft som tar emot smällen vid hällöpning tycker jag låter som en större risk om man har högt BMI.
Starka fotleder är väl också nåt man bör ha, sitter just nu på jobbet och tränar med ett gummiband :-)

Newton runnings illustrerar detta bra, överdrivet ja, men poängen är väl där: http://www.newtonrunning.com/run-better
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#5
•
28 november 2008 kl 10:53
Gilla
Hm... jag tror fortfarande inte riktigt på det där med att springa "på tå", argumenten som brukar dras funkar inte riktigt, t.ex. barfotalöpning blir på tå - jo, men vi har ju så känsliga små rosenfötter nu efter ohyggligt lång tid i skor, och inte är det ju savann vi joggar på heller. Eller varför har vi den mycket funktionella kompartmentaliserade fettkudden under hälen tro? Att man sprintar på tå är väl inte konstigare än att en häst byter från skritt till trav till galopp med ökande hastighet? Till sist Mikael - den där bilden säger verkligen ingenting - hur Tomescus fotisättning funkar ser man ju inte på en bild - innan hon får någon som helst vikt på benet kan hon ju ha förflyttat kroppen en bra bit mer än vad vi ser. Radcliffes fotisättning ser vi ju inte alls? Och effektivast? Det är ju ettan och trean vi ser - inte försten och sisten - det som skilde *kan* ju bero på mer än fotisättningar...
Roland Söderström
1962 • Onsala
#6
•
28 november 2008 kl 11:52
Gilla
Thomas: framfota tycker inte jag är att springa på tå.
Det är ett sätta i foten rakt under kroppens tyngdpunkt.
Man kan sätta i hela fotbladet rakt under kropppen, det behöver inte vara tårna.

Framfota är ett väldigt felaktigt ord tycker jag.
Någon sa tidigare i en tidigare tråd "framfota teknik" det tycker jag låter lite bättre.
Henning Looström
1973 • Lund
#7
•
28 november 2008 kl 12:09
Gilla
Ang bilden på Radcliffe&Tomescu.

Jag har ingen koll på denna Tomescu så jag vet inte hur bra hon är.
Men... det faktum att en löpare som verkar springa någorlunda jämnt med P. Radcliffe inte springer på framfötterna tycker jag är ett starkt argument för hällöpning. Uppenbarligen går det att få en god löpekonomi och bra klipp i steget även på detta vis.
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#8
•
28 november 2008 kl 12:17
Gilla
Roland: ok, men då infinner ju sig frågan om det är självklart bättre att sätta i foten rakt under kroppens tyngdpunkt? Kroppens tyngdpunkt är ju på väg framåt med rätt hög hastighet och även om du sätter i foten (hälen) i marken lite framför kan det mycket väl vara så att du belastar väldigt lite innan tyngdpunkten flyttat sig över foten. Jag vet själv inte hur jag sätter i foten, kan mycket väl vara så att jag tillhör "framfotsteknikerna", men det jag är tveksam till är hur lätt och bra det är att byta teknik. Känns som att man lika gärna skulle kunna sluta överpronera/supinera bara genom att bestämma sig för det....
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#9
•
28 november 2008 kl 12:18
Gilla
Henning: hon fick stryk med 2 min 22 sek i just detta (2005 VM) marathon...
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#10
•
28 november 2008 kl 12:36
Gilla
Thomas: jag tycker man ser en ganska tydlig hällandning rätt långt framför kroppen, som borde betyda att det benet måste bromsa en del innan det kan skjuta ifrån igen, medan Paulas steg (även om det är sant att man inte ser själva fotisättningen) har ett annat klipp. Kolla Fredrikas bilder i sekvens så ser du hur hon illustrerar vad jag försöker säga.

Men visst, känns hälisättning bäst så kör på det, för mig kändes det mycket bättre sen jag kortade steget, ökade kadensen och började landa mitt på snarare än hälen; all kraft som inte är riktad framåt är ju mer eller mindre bortkastad...
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#11
•
28 november 2008 kl 13:34
Gilla
Mikael: ok, Fredrikas bilder var ju informativa, men jag skulle vilja se om någon undersökt huruvida man verkligen får en bakåtriktad kraft av någon omfattning, jag förstår teorin, om man tar ett felsteg (halkar, länger steg för att inte blöta skon etc etc) och sätter i långt framför kroppen så känner man ju det direkt, men jag tycker inte att det är upplevelsen då man springer som "vanligt" (som Tomescu på bilden). Nu var ju inte fredrikas bildserie på vare sig Radcliffe eller Tomescu, utan på henne själv och Gebrselassie... Nu är det väl ett problem i sig, att man jämför med någon som springer maran under 3 min/km och "från början" var tränad på kortare distanser med km-tider runt 2:20-2:30. Men jag är inte "mot" framfotsteknik eller påstår ens att den skulle vara en dum idé, frågan är om det är en bra idé att försöka byta till den, särskilt som jag sett inlägg om att folk som provat fått problem.
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#12
•
28 november 2008 kl 15:22
Gilla
Jag tror att det kan vara idé att prova på det, och sen känna efter om det gör skillnad eller ej. För mig blev det bättre, jag springer snabbare, min löpning känns naturligare, men för andra kan det ju vara annorlunda.

Grundfrågan var ju Ken som undrade om högt BMI kunde påverka beslutet, och där tror jag att det kan finnas ännu större vinster att göra, eftersom den påfrestning som en alltför markerad hälisättning kan utgöra för knän och leder blir accentuerad av en högre vikt.
Newtons lilla streckgubbe visar också rätt väl vad jag tycker: http://www.newtonrunning.com/run-better
även om jag förstår att den är överdriven för att illustrera fördelen med deras skor. Poängen är dock den onödiga rörelsen uppåt/nedåt som de alltför långa stegen ger upphov till, som minskas/elimineras genom fram/mittfotisättning och kortare steg.

Men, men, prova och känn efter, vi är alla olika.
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#13
•
29 november 2008 kl 00:43
Gilla
Återigen undrar jag om det finns någon som undersökt om det är så att det blir en ökad påfrestning, nöjer mej inte med att "det borde vara så"... Newton vill sälja sina skor.
Triax runner
1976 • Stockholm
#14
•
29 november 2008 kl 08:50
Gilla
Mikael S- Är helt på din linje beträffande framfotslöpning men du skriver att hällöpning ger den onödiga rörelsen uppåt/nedåt......Jag upplever dock att du får ett högre knälyft, dvs ännu större rörelse uppåt/nedåt, när du springer på framfoten... Kan du inte beskriva vad du menar?

HAr nämligen själv alltid utan att tänka på det sprungit på framfoten men jag får ofta höra att jag springer högt, dvs höga knälyft. Har jag rentav ett annorlunda framfotssteg kanske?
Roland Söderström
1962 • Onsala
#15
•
29 november 2008 kl 10:26
Gilla
Utan att göra nån studie, är det inte så att sprinters typ Usain Bolt har höga knälyft och höga "hälen i baken sparkar".
Men marathon löpare mer bara har spark i baken inte så höga knälyft.
Kanske det hänger på hur långt fram på framfoten man springer?
Tårna = höga knälyft!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.