Löpning • Träning • 113 inlägg • 1000 visningar •

Pulshysteri

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

•

13 november 2008 - 10:54

Gilla

Vet inte om jag inbillar mig men jag har en känsla över att det är en väldig hysteri på denna sajt om puls hit och puls dit. Handen på hjärtat, hur många här tränar egentligen på en nivå där det gör skillnad på om passen går på några pulsslag hit eller dit? Jag gör det i alla fall inte.

Vill man använda pengarna på maxpulstest och fräsiga klockor och ser det som ett nöje så är det självklart fritt fram. Men resultatmässigt så brukar träningen i sig vara grejen. Om du ligger på 65% eller 67% av maxpuls kommer inte göra någon skillnad. Vad gäller maxpulsen så vet jag inte min egen utan uppskattar den bara. Kan inte se någon som helst glädje av att veta den på slaget när. Så exakt tränar jag inte.

Vad vill jag ha fram med det här? Jo, låt er inte luras av prylhysterin utan se bara till att träna kontinuerligt och förnuftigt så ska ni se att resultaten kommer.

Ha det,
Mackan

P.S. Jag använder själv pulsklocka på träning ibland för att jag tycker det är skoj att analysera och för att slippa veta distansen jag springer utan kan uppskatta på puls i stället. Likaså på träningstävlingar för att se hur jag ligger till även om jag inte maxar.

< < < 1 2 3 4 5 6 > > >

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#61

•

20 november 2008 kl 05:58

Gilla

Haha, spring på något annat ställe hade varit mitt tips. Det är ju inte halt överallt.
Vad gäller farten så spelar det väl ingen roll, du hade inte behövt pulsklocka för det. Om jag springer i motvind och känner att det sliter så gnetar jag på men försöker att inte tappa för mycket fart. Är det halkigt låter jag farten sjunka lite om det skulle behövas.
Känsla Mårten, känsla! :)

Du får öva. Ett pass i veckan utan pulsklocka, spring dit-och-tillbaka, ta mellantid när du vänder.

Maria Andersson

1966 • Kungsbacka

#62

•

20 november 2008 kl 08:53

Gilla

Håller med dig Tergat, det finns inga genvägar om man ska vara skadefri - man MÅSTE lära sig att tolka kroppens signaler. Och känner man efter känner man väldigt tydligt skillnaden på en lätt ansträngningsnivå - när man ligger runt tröskel och när man jobbar på max.
Visst är det kul med teknik, pulsklockor och alla möjliga mätvärden man kan ägna sig åt MEN problemet är ju om det tvingar nybörjare till stora investeringar som inte ens är nödvändiga. Typ "- Jag trodde det bara var att börja springa, men det här verkar ju jättesvårt..." Det är ju inte det minsta komplicerat, det är det mest naturliga i världen för en människa att springa, vi har det i oss. Sen är det klart att man kan lura sig själv att ta i för hårt om man använder subjektiva bedömningar som känsla, man man kan lura sig till en för hög pulsnivå också!
Andningsfrekvensen är MYCKET känsligare för laktatnivåer och syrebrist än hjärtfrekvens dessutom. Klarar man tre-fyra steg på inandning och tre-fyra på utandning kan man vara säker på att det är lågintensivt.

Mårten Hemström

1969 • Sala

#63

•

20 november 2008 kl 11:17

Gilla

Ja, maria, jag håller helt med dig. Man ska inte känna som nybörjare att det är nödvändigt med pulsklocla. Men man ska heller inte säga att det är onödigt att ha det (om man inte heter K-G förstås).

Tergat, du skrev förut att mina pass varierar oerhört i fart, men det stämmer inte. Dela upp i långpass och kortpass så ser du att mina kortpass är förbluffande lika: ungefär 5.34.5.37/km i genomsnitt, medan långpassen blir långsammare p.g.a. att jag bli långsammare efter ca 20 km, men det är ju medvetet i och med att jag väljer att ligga kvar på 145 i puls.

Men så jämnt blir det inte utan tekniska hjälpmedel om man inte är väldigt duktig på att springa utan.

Men förstå mig rätt: JAG gillar pulsklocka. Nu diskuterar vi huruvida det har någon som helst poäng eller ej att använda den, och det har det. Det blir mer exakt för en som inte är väldigt tränad i att känna sin fart, och det är lättare att hålla sig skadefri om man har en tendens att springa för fort och lättare att få upp ett effektivt tempo för den som tenderar att springa för långsamt.

Ja, Tergat, känsla. Jag får starka känslor när jag springer, och pulsklockan gör den inte sämre. Men om du med känsla menar förmågan att läsa av farten utan hjälpmedel så tror jag att jag kommer att lära mig sådan känsla fortare med pulsklockan, för att sedan kunna sluta använda den när jag fått in den känslan. Jämför lite med en nybörjartrummis, som behöver en sån där manick som håller takten (vad heter de nu igen+) i början, men när de använt den ett tag så känner de hur det känns att slå 80 slag i minuten. Men hur ska de kunna lära sig den känslan om de aldrig använt ett tekniskt hjälpmedel som säger dem att de slåt just 80 slag i minuten? Ska man gissa?

Mance Ryder

1978 • Handen

#64

•

20 november 2008 kl 13:43 Redigerad 20 november 2008 kl 13:46

Gilla

Ok...här kommer ytterliggare en som vill blanda sig in i diskussionen.
I mitt resonemang nedan utgår jag från mig själv med den erfarenheten att aldrig använt en pulsklocka.
För att sammanfatta har följande argument för pulsklocka kommit fram (Mårten och andra):
1) den som tycker det är kul
2) bromsade verktyg att förhindra överträning/för snabb fart - särskilt bra för nybörjare (förhindra skador)
3)farthöjande verktyg att förhindra för långsam fart - effektivt för den mer vältränade
4) ett verktyg som ger indikation på hur kroppen mår och ger bättre känsla för vilken ansträngningsnivå som joggaren vill uppnå.
5) ger en totalt sett en effektivare träning med tanke på argumenten ovan (en vågad tolkning av mig, men det sätter färg på diskussionen :) )

Ok...här kommer min syn
1) inget att diskutera, tycker man det är kul så varför inte?
2) nja...springer man för fort så känner man det även utan pulsklockan...och kan därför dra ner tempot. Den som inte känner när benen börjar dra på sig syra eller när flåset plötsligt ökar eller när det tar år och dar att hämta sig efter backen måste ha "stängt av" på ngt oförklarigt sätt.
3) kanske finns här en poäng med pulsklockan? Ja och nej...Är du väldigt försiktig av sig som löpare kanske klockan kan fungera som ett kvitto på att upplevd ansträngning är för låg. Utan klocka och om du "vågar" och känner att ansträngninen är i lägsta laget så trycker du på, testar och känner hur kroppen reagerar på den ngt högre farten.
4) denna punkt berör 3 och 4, men rimligtvis borde det väl vara så att den löparen som känner sin kropp bäst har en bra förmåga att ta hänsyn till kroppens alla signaler: puls, andningsfrekvens, status i musklerna och allmäntillstånd. Signalerna ger dig som löpare en helhetsbild och om du lägger alltför stort fokus vid puls försvinner helhetsbilden och därmed också känslan.
5) Här beror det egentligen på hur du använder pulsklockan, men säg att du använder den "slaviskt" och vill ha så få variationer i puls som möjligt under ett träningspass.
Nu kan jag för lite om träningslära och fysiologi, men variationer i puls är väl egentligen ngt önskvärt när man tränar? Kroppen får möjligt att träna accelerad ansträngning, återhämtning och jämn belastning. Denna typ av träning borde väl ge mer resultat än en jämn belastning hela tiden? Kopierar in länken på marathon.se startsida (som de flesta här säkert redan läst) som ett argument för variation http://www.marathon.se/news/Article.cfm?NewsId=878084

Oj...det blev långt. För er som orkat läsa hela väen hit ner och antaglingen är intresserade av ämnet vill jag återigen säga att det här är min subjektiva uppfattning. Jag hävdar ingen allmängiltig sanning och för dig kanske inte de här argumenten stämmer alls...Det är ok...men diskussionen är ändå intressant...
Kanske köper jag en pulsklocka så småningom och får en annan bild?

Mårten Hemström

1969 • Sala

#65

•

20 november 2008 kl 15:56

Gilla

Enligt Jack Daniels (Running formula, sida kan jag ej ange) är det viktigt med en jämn belastning vid intervallträning, eftersom det som du vill renodla just då är farten och inget annat. I övrigt tycker jag att 5 är ett bra argument av dig Tomas. Men med pulsklockan kan jag ju också variera ansträngningen, bara det att jag då gör det planerat och med kontroll. Då väljer jag helt enkelt att ligga på 70% på raksträckorna och 90% i uppförsbackarna och använder pulsklockan i min fartlek. Dessutom är detta ganska kul (punkt 1), och kanske lite av farthöjande också (punkt 4) för den som har en tendens till att ta det alltför lugnt i backarna även då man verkligen VILL springa backträning. Just så gjorde jag inför Lidingöloppet: Jag såg till att höja pulsen rejält just i uppförsbackarna.

Din punkt 3 är annars den jag vill vända mig mest emot. I allafall för min egen del. Jag har lätt för att sacka ner när jag springer, trots att jag har en stark vilja att inte göra det. Så någon form av träningsredskap vill jag ha även på tröskel- och intervallpass. Men jag tänker inte använda pulsklockan alltför mycket under kvalitetspassen i vinter, men jag tänekr använda GPS, för jag vill inte tappa fart när jag tränar mjölksyratröskeln. Där vill jag köra så optimalt jag kan, dock utan att gå till ett labb och testa, så jag nöjer mig med Daniels´ VDOT-tabeller. Men jag tänker använda pulsklockan för att få en indikationer på att det är dags att byta VDOT genom att kolla ibland om passets medelpuls börjar sjunka, för då är det dags att öppna champageflaskan och fira att det är dags att byta VDOT och börja träna efter andra tidsmål. Om jag exempelvis ligger på 90% av maxpuls och 4.26/km, men plötsligt börjar få 88% av maxpuls, då är det kanske dags att ändra farten på dessa pass, så då kanske jag bara byter rad i tabellen eller så snickrar jag ihop ett litet lopp på egen hand och springer så jag får brända skor, och får ett kvitto på min förbättring. Men om jag inte har pulsklocka så måste jag gissa på när det är dags att ändra fart på tröskelpassen, eller så följer jag Daniels tips och byter VDOT var sjätte vecka, men det tycker jag är mycket luddigare. Det är ju inte alls säkert att jag gjort en tillräcklig förbättring under just de sex veckorna.

Äh, nu har jag också skrivit alldeles för långt....Ursäkta

EvaMarie

1957 • Linköping

#66

•

20 november 2008 kl 16:55

Gilla

Tomas: Du skriver "2) nja...springer man för fort så känner man det även utan pulsklockan...och kan därför dra ner tempot. Den som inte känner när benen börjar dra på sig syra eller när flåset plötsligt ökar eller när det tar år och dar att hämta sig efter backen måste ha "stängt av" på ngt oförklarigt sätt."

... och det är faktiskt just det som är min poäng med att jag tror att pulsklockan kan vara en hjälp för otränade personer. Jag har stött på en hel del som provat på att löpträna och som tycker att det är så otroligt jobbigt och så plågsamt att de helt och hållet valt bort den motionsformen.

En person som är van att träna vet att diverse olika "symtom" tyder på att man har tagit i (för) mycket, men det vet som sagt inte den otränade. Denne upplever bara att det är skitjobbigt och gör ont. Hade denne haft en pulsklocka hade pulsklockan kanske tydligt sagt att "Just du behöver inte springa för att förbättra din kondition, just nu räcker det med rask promenad för att uppnå ditt syfte med motionen."

Och då blir träningen behagligare, man orkar fortsätta att träna och så småningom kommer man kanske upp i sådan kondition att man kan börja springa, och sedan fortsätta springa, längre och längre, och fortare och fortare...

John Ahlinder

1974 • Stockholm

#67

•

20 november 2008 kl 18:15

Gilla

Bra kommentar EvaMarie! Känner igen resonnemanget både hos andra och hos mig själv. Är man väldigt otränad så ger ofta även det långsammaste tempo man kan tänka sig springa i ett påfrestande träningspass. Jag misstänker att många på detta forum - som bevisligen lyckats bli väldigt vältränade även utan pulsklocka ;-) - har svårt att tänka sig in i situationen när även väldigt långsam jogg kan vara ett hårt träningspass - men så är det nog för många nybörjare.

Gabriella Göthberg

1974 • Stockholm

#68

•

21 november 2008 kl 16:48

Gilla

Mårten - Förlåt om jag uttryckte mig på ett sätt som fick dig att ta illa upp. Jag visste dock inte då att det var just du som hade skrivit det jag kommenterade. När jag nu har läst igenom lite mer vad du har skrivit måste jag ändå säga att du väldigt sällan svarar på frågor enligt egna erfarenheter, utan ofta hänvisar till olika program/gurus/läror. Jag tror, och lägg märke till att jag skriver tror, att många när de skriver och undrar saker är intresserade av andras erfarenheter, inte av läror. I alla fall känner jag så. Många gånger har jag kastat mig över en tråd efter en intressant frågeställning, och så blir jag tyvärr ofta besviken över att mötas av samma standardsvar (obs inte alla!) som hänvisar till vad den och den har sagt och vad det står där och där. Sådant är intressant som kuriosa och fördjupning, men jag antar att de flesta diskussionerna här går ut på att just diskutera erfarenheter?

Mårten Hemström

1969 • Sala

#69

•

22 november 2008 kl 08:51 Redigerad 22 november 2008 kl 09:17

Gilla

Gabriella, nu var det ju bara en slump att jag råkade vara den som du hänvisade till. Jag tycker nog att du ska kunna låta bli att kalla andras åsikter för "skrämmande" även om du inte tror att den som skrev så läser det du skriver. Det blir en så underlig stämning om folk går omkring och stämplar andras åsikter som "skrämmande". Nazismen är skrämmande, men jag har lite svårt för när du tycker att det är skrämmande om jag hänvisar till teorier. Själv skriver jag inte om dina åsikter att de är skrämmande.

Varför hänvisar man till en erkänd coach? Det är värt en egen tråd. Svaret är nämligen inte alldeles enkelt. Men svaret är detsamma inom alla ämnen, inte bara löpning, inte bara idrott. Om man bara ska gå efter sina egna erfarenheter så blir man väldigt tom. Man kan inte ha erfarenheter av allt. Dessutom reagerar vi alla olika, så min utveckling är inte densamma som för andra. Vetenskapliga studier görs på många människor, av vetenskapligt skolade doktorer som är pålästa på ämnet långt, långt över den nivå som du och jag någonsin kommer att komma upp i (eftersom det inte är troligt att du eller jag kommer att skriva en avhandling i fysiologi, och även om vi gör det, så kommer vi sannolikt inte att bli två av världens mest erkända idrottsfysiologer). Därför hänvisar jag till vetenskap också. Jag skriver "också", för jag hänvisar betydligt oftare till min egen erfarenhet. Räkna gärna de inlägg där jag hänvisar till min egen erfarenhet och jämför med med hur många inlägg där jag hänvisar till teorier, så ser du snabbt att det är en väldigt liten andel som är till teorier. Mitt intresse är nämligen relativt nytt, så jag kan helt enkelt inte så många teorier, men jag lär mig hela tiden från löpare här, t.ex. Jonas, Tergat och Janne W med flera, som kan betydligt mer än jag. men, Gabriella, ha lite kött på benen innan du kommer med påståenden. Skriv inte att jag "väldigt sällan" svarar utifrån egna erfarenheter, för det är det jag *oftast* gör. Däremot kanske du ska rannsaka tonläget i dina egna inlägg på vissa ställen.

Så om man bör hänvisa till både erkända teorier/tabeller och till egen erfarenhet, vad ska man då välja när någon frågar hur man lättast blir snabb på milen? Då väljer jag hellre en i hela löparvärlden erkänd forskares tabell, och ser det som mer sannolikt att den tabellen ska vara till hjälp, än att mina egna gissningar ska vara det, och sedan tror jag att andra, som har mer erfarenhet än jag, kommer att fylla på. Tillsammans kanske vi kan ge den som frågar lite tips. Är det skrämmande så undrar jag på vilken planet du bor, Gabriella. När jag frågar om hur jag blir bättre, så blir jag allra mest tacksam över om jag får lite olika sorters svar. Vissa svarar utifrån välbeprövade teorier, andra utifrån erfarenhet. Tillsammans ger de mig en bra bild över hur jag bör träna.

Mårten Hemström

1969 • Sala

#70

•

22 november 2008 kl 08:54

Gilla

Detta fick mig att komma och tänka på följande diskussion: http://www.youtube.com/watch?v=S1MRU2Bxkeo

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#71

•

25 november 2008 kl 19:43

Gilla

Har den här diskussionen helt stannat av? Det var ju den mest intressanta pågående tråden på hela jogg.se tycker jag.
Hur går det Mårten, har du bränt pulsbandet ännu?

Erik "Tricky" Fries

1961 • Göteborg

Administratör

#72

•

25 november 2008 kl 20:05

Gilla

Såklart diskussionen har avstannat; Mårten prickade ju in Godwins lag. Sen brukar det inte finnas så mycket att tillägga. ;-)

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#73

•

25 november 2008 kl 20:11 Redigerad 25 november 2008 kl 20:13

Gilla

Vi kan försöka sammanfatta lite;
- Den vanligaste uppfattningen hos jogg.se´s medlemmar som har skrivit i tråden verkar vara att syftet med pulsklockan är att undvika att springa för fort. Skadeförebyggande alltså...
- Vissa ser ett motivationsvärde i pulsklockan - man köper en pryl som man använder som en motivator för att ta sig ut i löpspåren. Det blir spännande att analysera efteråt.
- Prylgalen? Det verkar finnas ytterligare ett läger bland löparna; dem som älskar elektronik och hellre köper en ny klocka än att ge sig ut på ett hårt träningspass. Några få gör båda delarna.
- "Att få ett kvitto på sin träning" verkar vara något som många vill ha. Man vill mäta och se över tid hur man utvecklas, dvs samma puls - högre fart.

Däremellan diskuterade vi mest fram och tillbaka om samma saker.

Något vi inte följt upp i denna tråden är anledningen till att man sprang fortare på 80-talet och det är verkligen spännande. Ju mer vi har forskat och ju mer prylar vi har skaffat oss för att hjälpa till att "spetsa" träningen, desto långsammare har vi blivit.
Jag letade fram ett gammalt nummer av Runners World (skittidning, men några nummer finns här hemma, för säkerhets skull) och i nr5 2006 (hade inte ens börjat springa då haha) finns en mycket intressant krönika skriven av Willy Berggren.

Jag citerar det gottigaste, och vi lär oss att man minsann inte tränade annorlunda förr, bara mer och hårdare:

"Är det någon som minns hur vi tränade förr? Träning två gånger/dag trots heltidsstudier eller jobb. Vi samlade på oss 15 mils löpning eller mer varje vecka. Vi körde intervaller, snabbdistans, backe, snöpulsning, styrketräning och stretching. Envist i alla väder året runt befolkade vi spår, stigar, asfalt, skogar och parkområden. Oj vad vi tränade!.....

"Och vi tävlade! Det myllrade av hårt tränande på de flesta tävlingar. Det var inte så mycket snack om formtoppning. Det kom liksom av sig själv när man var bra tränad och mentalt förberedd.

Det är glädjande läsning och inspirerande. Receptet är superenkelt; träna, och träna hårt så kommer resultaten av sig själv - utan pulsklocka.
Mycket träning - och mycket tävling alltså!
Lycka till i vinter!

EvaMarie

1957 • Linköping

#74

•

25 november 2008 kl 20:29

Gilla

Du menar att det var bättre förr? ;-)

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#75

•

25 november 2008 kl 20:47

Gilla

Ja du Tergat. Löpning är trots allt inte så svårt. Man blir bra på det man tränar och efter hur mycket man tränar. Med vissa enkla bivillkor. Skrev ett inlägg om det där på min blogg i somras. Att inte krångla till det så mycket.

Sen är jag av åsikten att allt som får ut folk i spåren är bra.

Torbjörn Lingmerth

1978 • VETLANDA

#76

•

25 november 2008 kl 21:10 Redigerad 26 november 2008 kl 11:28

Gilla

gö

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#77

•

25 november 2008 kl 21:19

Gilla

Jag menar inte att det var bättre förr. Eller gör jag? Hur som helst var man snabbare förr och det spelar ingen roll hur många kluriga socioekonomiska argument som presenteras för mig. Faktum kvarstår. Man var snabbare förr.

Jag har läst ditt inlägg Marcus och det är bra, om än lite blygt generaliserat. Jag hade gärna sett dig sväva ut mer, ta fler konkreta exempel, bli löparflummig och sedan knyta ihop säcken snyggt på slutet. Jag vet att du kan - jag är en trogen läsare :)
Och vad gäller att krångla till det så tycker jag inte det spelar någon roll. Löpning är okrångligt på alla sätt och vis - oavsett vilken typ av pass man kör - OM man tror på okrångligheten.

Tillbaks till ordningen således... Man kan tycka att vi hamnat offtopic lite med den här diskussionen men egentligen är det inte så. Vi är förslappade och förslöade, så är det bara. Det enda jag egentligen vänder mig emot är dem som med förvånad stämma undrar varför vi blivit så långsamma. Tyvärr verkar de flesta förstå ändå.

Många sitter mer, längre och spontanidrotten verkar ha försvunnit. Willy tar i sin krönika upp detta på ett intressant sätt. Han menar att att dagens löptränare mest får syssla med att coacha rehabträning och försiktig träning för att dagens ungdomar inte ska gå sönder så fort det blir tal om hård träning. De har inte lekt och idrottat i skolan så att deras kroppar på så sätt maffetonat sig till en välbyggd bas (jag kunde inte låta bli förlåt) att sedan stapla hård träning på.

Det där med att inte ha tid tänker jag inte ens gå in på men gör det ändå. Dagens ungdomar och vuxna har lika mycket tid för att träna som förut, om de VÄLJER att vilja träna. Jag har en gång skrivit ner vad jag gjorde under ett dygn och trots heltidsjobb i tre skift, hund och sambo (som faktiskt inte hatar att jag tränar mycket) så fanns där tid över. Den fyllde jag snabbt med "onödiga aktiviteter"...tolka själva.

MEN, all träning är bra träning förstås, för det måste man skriva och tycka, om man inte heter Claes Runheim :)

Så, för att sammanfatta. Anamma okrångligheten och bli snabb som vinden - eller i alla fall snabb som på 80talet, det ska jag bli.

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#78

•

25 november 2008 kl 21:25

Gilla

Tobbe:
På den punkten kan jag säga att du är ute och cyklar :-)
Man vet idag att barn vars föräldrar läser för dem får en bättre läsförståelse och därigenom får lättare för den egna läsinlärningen.
Matematik t.ex. klarar barnen upp till fjärde klass, sen kommer problemen för att det saknas läsförståelse, d.v.s man förstår inte mattetalen som alltmer består av problem i textform.

Vad det gäller löpning håller jag med, man blir bra på det man gör.
Men det finns det också belägg för idag, att en pulsbaserad träning ger optimal effekt. Hur bra Nisse än blir på att springa fort på egen känsla så skulle han kunna optimera det med likartad men pulsbaserad träning, av den enkla anledningen att ytterst få tål konstant hård träning. Med pulstekniken kan man ligga nära gränsen utan att kliva över. Det är modern träningsteknik som används både i humanidrotten och hästsporten, och som bevisligen fungerar. Därmed inte sagt att man måste nyttja tekniken om det inte känns bra.

Om man är allergisk mot utveckling så är allt skit, allt var bättre förr :-) (trots att alla är döda dom också..)

Jonas Utmanaren

1961 • Stockholm

#79

•

25 november 2008 kl 21:32

Gilla

Kan intyga att jag var snabbare på 80-talet än nu. Betydligt dessutom. Tror inte det beror på pulsklockan. Har andra teorier ...

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#80

•

25 november 2008 kl 21:33

Gilla

Peter; visa mig studierna där beläggen presenteras. Jag vill inte se något fjuttigt urval med 4-5 personer som jämförs mot 4-5 andra personer under en begränsad tid där slutsatsen blir att pulsträning kan vara bra om premiss 1,2,3,4 och 5 uppfylls, för så ser många av studierna ut.
Ingen motsäger sig att pulsträningen fungerar men att den skulle göra en löpare SNABBARE jämfört med den som tränar utan klocka tror jag är svårt att bevisa utan att göra en ganska omfattande studie - i alla fall för att övertyga mig.
Jag menar att man kan optimera sin träning lika bra och bättre utan pulsmätning. Känslan av att ligga nära gränsen är bättre att lära sig känna tror jag.

< < < 1 2 3 4 5 6 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.