1 oktober 2020 kl 10:34
Jag instämmer absolut att de är snabbare än tidigare traditionella tävlingsskor! För mig skiljer det säkert uppemot en sekund per varv på bana!
Man gör det absolut för enkelt för sig om man helt negligerar prestandaskillnaden mot den äldre generationens skor!
Men det är ändå sista procenten vi pratar om. 99% av prestationen sitter i det vardagliga slitet. Och jämfört med andra motsvarande väldämpade tävlingsskor (exempelvis Saucony endorphin pro) tror jag fortfarande det är svårt att mäta någon signifikant skillnad i fart för en genomsnittlig motionär.
Skillnaden i ren fart motsvarar troligtvis i storleksordningen att gå ned något kilo eller lite mer i vikt eller att börja springa ett par kilometer mer per vecka (för den genomsnittliga motionären). Men det är klart att det är lättare att köpa nya skor än att lägga om kosten eller springa lite mer.
Utifrån mitt eget perspektiv sänkte jag mitt årsbästa på milen under 2019 med en halv minut när jag började springa i Vaporfly. Men det är inte säkert att all den skillnaden berodde på skorna. Men låt oss leka med tanken att all den skillnaden satt i skorna!
Sedan dess, de senaste 12 månaderna, har jag sänkt mig på milen med över tre minuter. Då kan jag fråga mig själv så här: Om jag inte hade tränar alls under denna tid, alternativt fortsatt träna med blygsamma tre mil per vecka, hade då skorna magiskt mognat till sig i garderoben så till den grad att jag sprungit hela tre minuter snabbare idag än då? Eller har det istället med att göra att jag gått från att springa ett fåtal pass per vecka och ca tre mil till att under ett helt års tid springa uppemot 8-12 pass varje vecka och snitta nästan 9 mil per vecka?
Poängen är att med snabbare skor, oaktat märke, kanske man kan tjäna 30 sekunder eller mer på en mil i en Quick Fix. Men den förbättringen är en engångsförbättring. Ska man bli en bättre löpare på sikt krävs en enorm förmåga till att träna kontinuerligt och mycket. Varje dag, varje vecka, hela året.
Diskussionen senaste året har till så stor del handlat om att alla löpares framgång sitter i ett par skor, när i princip all framgång sitter i att väldigt många har börjat springa betydligt mer seriöst än tidigare. Alltså mer av det slag vi tränade på 80-talet! Den snedvridna diskussionen på material tar udden av så många löpares hårda satsningar, och det gör mig uppriktigt ledsen att dessa insatser inte hyllas i större utsträckning än de är värda.
