14 mars 2020 kl 20:12
Den huvudsakliga riskreducerande åtgärden som tycks fungera nu är social distans - i praktiken betyder det isolering. För varje dag som går utan att Sverige vidtar kraftfulla åtgärder riskerar att, i värsta fall, resultera i hundratals eller tusentals ytterligare döda personer i högriskgrupper i onödan. Hade någon frågat mig för en vecka sedan hade jag sagt att detta är som en normal influensaepidemi. Men mot bakgrund av statistik från kina och Italien, uttalanden från läkare i de värst utsatta områdena, i kombination mot den svenska sjukvårdens bristande förmåga har jag svängt 180 grader.
Så trots att jag är ledsen över att mitt 100% fokus mot Berlin Halvmarathon, och ca 200mils löpning på 6 månader med Berlin som mål, gick i stöpet behöver jag ställa det i relation till helheten. Och då inser jag att ett inställt lopp faktiskt betydelselöst i jämförelse med alternativet. Det här är tvivelsutan den allvarligaste situationen vi ställts inför sedan andra världskriget. Då känns det fel att sörja inställda motionslopp, hur mycket man än längtat efter dem.
Och det är inte bara vi löpare som blir påverkade. I princip alla sportaktiviteter ställs in överallt just nu. Vi löpare ska ändå vara glada över det faktum att det är riskfritt för både oss själva och andra att ta en löptur i det fria. Dels springer vi inte om vi är sjuka (förhoppningsvis) och dels är det väldigt låg sannolikhet att smitta någon om man tar en löptur.
Ps, Nu har även EU:s ”smittskyddsinstitut” skrivit att det är av största betydelse att kraftfulla åtgärder tas av samtliga påverkade länder:
https://www.ecdc.europa.eu/en/publications-data/rapid-risk-assessment-novel-coronavirus-disease-2019-covid-19-pandemic-increasedUtifrån det dagsaktuella läget ska vi nog inte ha några förhoppningar att läget är så pass under kontroll att något motionslopp alls blir av första halvan 2020. Jag hoppas verkligen att jag har fel och att exempelvis Sthlm marathon blir av. Men jag tror inte vi ska räkna med det.
