17 februari 2020 kl 00:26
Jag brukar tänka mest på detaljer utmed vägen; växtlighet, djurliv, byggnadsdetaljer, utsikt, underlag, kraftledningar, bilskrot, osv; eller på vad kroppen säger (ont här och där, löpsteget, puls, allmän känsla) och lite då och då vad klockan säger (tid, distans, puls osv). Passerar jag en sevärdhet av något slag under långpassen så stannar jag och tittar. Därtill en del tankar typ "nu är jag här, nästa etapp blir dit och dit".
Världsproblem mm blir nog lösta mellan att den första stelheten gått över efter några km tills dess det börjar bli lite jobbigare efter 15 km eller så. Det kan vara nog så kreativt men hemma återstår väl mest rester av de stora tankarna. Bättre att fokusera på detaljerna i omgivningen tycker jag, då minns jag löpturen bättre och det blir inte bara en rutin av allt.