Löpning • Övrigt • 18 inlägg • 5616 visningar •

Vad tänker man på när man springer?

Esset Svensson
1977 • Helsingborg
#1
•
4 augusti 2009 - 11:47
Gilla
Tjingeling!

Jo, ehm...en lite konstig fråga kanske? Men hur bör man tänka när man springer, typ på något man gillar eller vad man ska göra när man kommer hem, på vilken fart man håller-om man ska öka eller sänka...
Tja vad vet jag, det är säkert rätt individuellt?

Vad tänker du på när du springer? :P
Karin L
1981 • Linköping
#2
•
4 augusti 2009 kl 12:05
Gilla
kul fråga!
Jag lyssnar oftast på ljudbok och följer berättelsen! Själv då?
Mikael Karlsson
1956 • Lund
#3
•
4 augusti 2009 kl 12:12
1 Gilla
Jag släpper tankarna fria under löpningen och de blir som strövande boskap, som idisslar smörblommor och klöver och råmar förnöjt på gröna sommarängar.
Esset Svensson
1977 • Helsingborg
#4
•
4 augusti 2009 kl 12:16
Gilla
Ofta tänker jag faktiskt på vilket tempo jag har, om jag kanske ska höja lite och så...
Men när jag inte gör det tänker jag nog på vad som hänt "igår" eller på gamla positiva löparminnen :)
Oldboy
1952 • Danderyd
#5
•
4 augusti 2009 kl 13:22
Gilla
"hur bör man tänka när man springer"
Jo, det är undersökt !

Man ska tänka på HUR man springer, hur kroppen känns - inte att man är trött utan mera "objektivt" att nu känns det att jag tar i såhär mycket, hållningen är rak, kanske ska vinkla höften lite framåt osv. Enligt undersökningen gav det bäst fart (tror det gällde ett motionslopp).
I andra hand skulle man tänka på något helt annat.
Möjligen var det så (minnet sviktar) att de som växlade mellan att tänka på själva löpningen och på något helt annat sprang bäst - sämst gick det för dem som fastnade i "oj, så trött jag är och hela fyra km kvar" osv
För tävling finns det diverse tips om hur man peppar sig genom att tänka positivt, se sig själv komma i mål i god stil osv. Fitzgerald kör med mentala bilder av annat slag för träningen, bilder som ska hjälpa en att löpa rätt.

Men springer man bara för att få motion och må bra ska man naturligtvis tänka vilka goda tankar som helst, "så gott det luktar här i skogen", "vad det känns skönt att få röra på sig", "så gott det ska bli med en dusch och sedan sill, potatis och öl till middan". Eller fundera ut vad man ska köpa till svärmor på 60-årsdagen.

Vad jag själv tänker på varierar rätt mycket, ibland mycket på tempot, för lite på löpsteg och hållning mm, vissa gånger får tankarna vandra fritt nästan hela tiden och det är ju ofta skönast, passar säkert bra för vanliga distanspass.
Samuel H
1979 • Järfälla
#6
•
4 augusti 2009 kl 13:26
Gilla
Ett träd. Jobbigt nu. En häst, hej på dig du hästen! Nu känns det lätt igen. Backe. Slut på backe. En människa, "Hej hej"! Oj, han hälsade tillbaka. Nu slår snart huvet i marken, den här hållningen måste jag göra nåt åt. Knott i munnen igen.

Mina tankar fladdrar och är som synes oerhört enkla. Många andra verkar lösa alla tänkbara och otänkbara problem under sina löprundor och jag avundas dem till viss del. När jag själv försöker funkar det oftast bara en kort stund innan jag blir distraherad av något litet och börjar tänka på det istället. Men hjärnan får å andra sidan chans att slappna av en stund.
Lotta Fredstam
1967 • SOLLENTUNA
#7
•
4 augusti 2009 kl 13:27
Gilla
Jag märker att jag bearbetar idéer bra i joggingspåret. Ofta kommer jag hem med nya planer på ommöbleringar, trädgårdsprojekt mm, som inte sällan involverar maken. Själv är jag så trött efter ett långt pass, så att jag måste vila...:-) Även jobbrelaterade "problem" känns lättare och inte omöjliga efter en joggingtur.

Som "strövande boskap..." har jag aldrig tänkt på det riktigt, men det var en poetisk och bra liknelse! Inte helt olikt de rundor jag fick uppleva på östra Gotland i somras, bland kossor, vallmo, vita stenhus och sädesfält - och havet i bakgrunden. Mumma för en förortsbo!
Oldboy
1952 • Danderyd
#8
•
4 augusti 2009 kl 14:10
Gilla
Samuel, du kanske är på väg till Nirvana? Den allra bästa löpningen kallas ju "flow" och beskrivs som att både man själv, tiden och allt runt omkring bara försvinner, man "är" själva löpningen. Finns inte ord att beskriva och riktigt detta har jag aldrig upplevt. Men kilometrarna lär rusa iväg.
"flow" ingick inte i den undersökning jag läste om ;-)
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#9
•
4 augusti 2009 kl 14:19
Gilla
Normalt brukar jag lyssna på ljudbok när jag är ute och springer. Men ibland brukar jag fundera på annat. En gång hade jag funderat ut hur min träaltan skulle byggas. Och den blev jäkligt bra :-)
Fredrik Johansson
1981 • Lund
#10
•
4 augusti 2009 kl 14:21
Gilla
Ja som många andra så går jag in i ett ganska mediatativt tillstånd när jag springer. Tankarna får ströva fritt. Bäst är det när man har "flow". När man bara går in i den verksamhet man bedriver. Tanke och handling blir ett. På distanspassen så känner jag gärna hur skönt det är. Hur man skulle kunna hålla den farten hur länge som helst. Försöker känner hur löpsteget är lätt (även om det inte nödvändigvis är det). Däremot på hårdare intervallpass och tempo får jag nog lov att säga att jag tänker på att jag närmar mig vilan. Eller att nu är det bara två eller en repetition kvar. Eller för att öka motivationen - vilket bra träningspass jag gör och vilken nytta det kommer göra!
Niclas Agnesmed
1968 • Solna
#11
•
4 augusti 2009 kl 14:26
Gilla
Beror på hur jag mår. Om jag är trött och turen går med tunga steg, peppar jag mig med glada tillrop (inombords) såsom: Ja, det går bra det här, underbart, det är härligt, bravo det gick bättre än väntat.
Ibland är jag hysterisk nog att ge mig själv än applåd efteråt också, ser nog inte klokt ut men tycker jag att jag är värd det och det lär inte vara någon annan som gör det så...
Annars tänker jag nog på vardagliga ting och planerar små projekt. Kanske flirtar med någon som springer förbi. När man väl tänker efter hinner det ju hända en hel del under joggingturen. Det här var en spännande fråga. Har du någon mer?
Karin L
1981 • Linköping
#12
•
4 augusti 2009 kl 14:46
Gilla
DET glömde jag att berätta! När jag pluggade så räddade löpningen mig många gånger. Jag är tyvärr ett fan av att arbeta ihjäl mig, sitta och banka skallen blodig trots att jag behöver en paus för att komma framåt. Nu har jag hund och måste ta en paus då och då. Så, min Max tvingade mig att snöra på mig joggingskorna och ge mig av.

OCH gissa om allt löste sig! Allt som jag suttit och kämpat med och inte kommit runt eller förstått. Alla idéer som jag inte lyckats få grepp om, de kom till mig där i skogen.

Utan löpningen hade jag inte haft nån examen.
Samuel H
1979 • Järfälla
#13
•
4 augusti 2009 kl 14:52
Gilla
Oldboy, flow kanske är rätt ord, har inte tänkt i de banorna. Jag hade nog tänkt på flow mer som "runner´s high". Det har jag bara varit med om kanske ett tiotal gånger. Så som du beskriver flow stämmer ganska bra med hur jag upplever löpningen.

Om jag skulle försöka härma Stefan och bygga en altan skulle den förmodligen bland annat bestå av en tryckinpregnerad planka, några före detta inhängnade djur, stavgångare och en del andra föremål från naturen.
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#14
•
4 augusti 2009 kl 15:39
Gilla
"Jag släpper tankarna fria under löpningen och de blir som strövande boskap, som idisslar smörblommor och klöver och råmar förnöjt på gröna sommarängar."

Vilken underbar beskrivning :)!

Ett bra pass funkar ungefär så, och när man kommer hem och samlar ihop alla tankarna igen så visar det sig ofta att stora problem krympt eller rentav löst sig på ett magiskt sätt. Fast under tuffare intervall- eller backpass tänker jag nog mest på när det ska ta slut...
Henrik Gustafsson
1970 • Floda
#15
•
4 augusti 2009 kl 15:57
Gilla
Förutom att jag låter tankarna vandra fritt vilket ofta medför, som flera beskriver, att ev. problem förminskas eller försvinner så har jag alltid på alla pass mina målbilder närvarande. Hur jag ska uppnå min mål och hur kommer det att kännas när jag uppnår dem? Dessa frågor snurrar hela tiden i min skalle. Med mål menar jag de tider jag vill uppnå på olika distanser. Det är främst dessa målbilder som är min största motivation.
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#16
•
4 augusti 2009 kl 16:01
Gilla
Mina senaste tankar har varit entydiga; tack som fan för att jag KAN springa!
Kommit tillbaks från skada och det är så jäkla skönt att kunna springa igen.
12-13km i 4:30-fart utan att känna sig trött efteråt är så grymt skönt.
Esset Svensson
1977 • Helsingborg
#17
•
4 augusti 2009 kl 19:22
Gilla
Haha, vad roliga tankar man kan ha på en löptur...verkar som de flesta släpper tankarna fria och låter fantasin flöda :P

Verkar iaf som ett bra tips kan vara att tänka positivt och inte fundera över hur jobbigt det är,och ta en kilometer i taget!
Karin Axelsson
1985 • Göteborg
#18
•
4 augusti 2009 kl 19:43
Gilla
Under terminerna brukar jag klura på matte/programmerings problem under jogging-turerna. och ofta har jag kommit fram till något när jag kommer hem som bara måste testas direkt på datorn :)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.