Löpning Kom igång 52 inlägg 14058 visningar

Överviktig, hur gör man då?

1985 • NORBERG
#1
29 januari 2020 - 08:08
Gilla
Hejsan, jo för sex månader blev jag pappaledig och slutade med med träning inför triathlon(var fortfarande överviktig men kunde iallafall springa brandlöpet och lite andra smålopp på runt 1 mil, låg väl på 98 kg då och är 1,84 lång. Nu vart det en topp på 108.8kg efter jag vart hemma, och försöker gå ner nu(väger för närvarande 104). Problemet är att när jag springer får jag ont i knä och det känns som att det är jäkligt tungt att löpa, simma är inget problem men då är det en resa på 3-4 mil och jag vill inte vara borta från familjen hela tiden. Körde innebandy några gånger men känner att det sliter otroligt mycket. Jag löper i ett par Hoka clifton, hur skulle ni gjort? Vill ju ändå träna mycket, försöker köra 2 simm, 2 löp per vecka, har ingen cykel för tillfället annars hade jag gjort det två ggr med. Tacksam för svar.
< < < 1 2 3 > > >
Walker67
1947 • Växjö
#21
29 januari 2020 kl 22:36
Gilla
# 20 Bra träning, ja, men knappast skonsamt för ben och knän.
Sverker Olsson
1967 • Uppsala
#22
29 januari 2020 kl 22:50
Gilla
#20-21 Skonsammare för knäna om man tar nedförsbacken baklänges.
Håkan Marklund
1966 • Uppsala
#23
30 januari 2020 kl 02:10
1 Gilla
Om du inte vill vara borta från familjen så mycket, så finns det ju en del möjliga varianter.

Långa promenader med barnvagn, springa med barnvagn, låta barnet sova i barnvagnen och springa ett varv runt kvarteret eller varför inte på bana.

Eller stiga upp vid 5 innan familjen vaknat eller vid 22-23 när alla somnat ...

Vad som funkar bäst för dig beror väl lite på barnet, hur det funkar för dig att springa med barnvagn, och så vidare.

Går ju också att åka hela familjen till ett elljusspår eller en simhall och turas om att träna.
1985 • NORBERG
#24
30 januari 2020 kl 08:46
1 Gilla
Är väl lite seg idag i benen, mest baksida lår, så knät är det rätt lungt med.
1978 • Skåne
#25
30 januari 2020 kl 15:09
3 Gilla
Jag har varit i din situation. För mig funkade gå/jogga tre dagar/vecka och övriga dagar riktigt rask promenad på minst ca 45 min alt cykling. Generellt funkar motionsformer där du bär din egen vikt bättre för viktnedgång. Jag behövde inte lägga om kosten, "bara" sluta småäta. Två år senare var 40 kg borta och jag tog mig runt maran. Det går, men ta det lite lugnt. Knöliga stigar och obanad terräng är skonsam och bra, tänk ansträngning och tid ute framför min/km. Snart blir löpningen en passion som inte GÅR att avstå från. Lycka till och ha så kul!
1985 • NORBERG
#26
30 januari 2020 kl 20:31
Gilla
Okey, de skor jag använder, hoka clifton är de bra skor för överviktig eller är dom dåliga? När jag sprang brandlöpet i dom vilket är terräng, så upplevde jag att det tjocka sulorna gjorde det lätt att bricka vristerna, nu är inte clifton terräng skor men deras speedgoat är lika höga, vad tycker ni om tjock sula?
1969 • Lycksele
#27
30 januari 2020 kl 21:20
Gilla
Jag tillhör de som varit i snarlik situation, storrökande tjockis på 96kg/172cm och jag tog ett helt år att bara promenara, mycket och la om kosten sammtidigt. det var månadsskiftet januari februari 2011. Mars 2012 började jag springa då jag gått ner så det känndes vettigt att övergå till det. För egen del tror jag det är kostförändringen som gjorde viktnedgången och allt promenerande som förberedde för löpningen. så jag tillhör dem som skulle rekonedera promenerande som förberedelse av ben/knän inför löpning och kosten du fixar vikten med. men passa dig lite :-) För att kunna hålla dig lite mer hemma kanske ett mindre löpband skulle vara något att promenera på så gjorde jag då jag bor i en del av landet där det är kallt och mycket snö delar av året, dom går nöta ut.... flera stycken... jag vet :-)
Monica Carlsson
1971 • Partille
#28
30 januari 2020 kl 21:41
Gilla
#26: Det beror lite på vad du menar med terräng, är det ett grusspår som är ganska "slätt" men hårt eller är det mjuk stig med rötter och stenar och bööös som man får se sig för på när man springer?

Grusspår som är relativt släta funkar utmärkt med dina Clifton om du vill.
Precis som du säger, Speedgoatsen är också lite högre modell på sulan, är det grusspår funkar de utmärkt, är det knölig stig är de lite vingligare, ja. (En skön sko vad gäller dämpning, dock fick jag inte riktigt modellen Speedgoat 2 i damläst att passa över stortån. Men min man är jättenöjd med sina, i herrläst.)
Oldboy
1952 • Danderyd
#29
30 januari 2020 kl 23:29
1 Gilla
Håller med Marcus! Du bör absolut vänta med löpning tills du gått ner i vikt, särskilt som kroppen säger att den inte mår bra av det (knäont). Tror inte det är muskulärt utan belastningen på ledytorna, även om det finns andra möjliga orsaker (råkar själv ha ont i ett knä just nu, utan övervikt.) Träningen mot Ironman måste ju ändå göras på lång sikt, kör vad som helst som får upp pulsen men som du inte får ont av. Är vanlig promenad för lätt så gå backiga rundor raskt. Cross-trainer och roddmaskin funkar också om cykling inte är praktiskt.
Lycka till!
1978 • Skåne
#30
31 januari 2020 kl 11:33
Gilla
#26 använd skor som du gillar och trivs i. Mina Clifton var länge favoriter för grus/asfalt, nu är Altra Duo favvisar. I terräng har jag älskat Hoka Challenger ATR men de får nu stryka alltmer på foten (no pun intended...) till fördel för Saucony Peregrine. På väg mot Altra Timp, skulle jag tro. Poängen är att dina skopreferenser kan ändras efterhand som din kropp och din lopstil ändras. Om du tycker att Clifton är för höga så är de nog för höga för dig på just det underlaget.
Sverker Olsson
1967 • Uppsala
#31
31 januari 2020 kl 15:18
2 Gilla
#26, 28, 30
Tycker nog vi kan avstå från diskussion om olika skomodeller här då det inte är det som är problemet. Det finns inga skor som mirakulöst botar besvär med ont i knäna vid övervikt.
Sten Varvemo
1962 • Fellingsbro
#32
1 februari 2020 kl 01:03
1 Gilla
Vet inte vad som är bra eller dåligt , tror det är individuellt, jag har gått ner från 124,5 till 67,5 ungefär , fast jag har inte haft några alternativ - lyckas eller dö. Gör nog inte precis rätt men funkar bevisligen så här långt. Försöker se till att jag har kul när jag tränar , tror det är kört för mig att bara köra pannben, detsamma med kosten, äter allt men inte lika mycket och framför allt så ska det vara gott. Mitt special ” tricks ” är tex när man ändå måste dammsuga så kan man lika gärna kombinera det med träning , när man diskar så kan man köra vrister etc . Går runt 1,5 mil varje dag med en puckad lerhög förutom träningen - tränar en del rehab också , ex balans o vattengympa . Eftersom jag är sjukpensionär har jag inga andra åtaganden så på det sättet är det ju förspänt , kan lägga i stort sätt all min tid på rehab o träning lägger nån dag i veckan på sjukvården så de har något göra också ;) hur som mitt råd är njut av livet, träningen, laja med ungarna etc , då kommer liksom resultatet av sig själv ..
1978 • Falun
#33
1 februari 2020 kl 08:48
Gilla
Kastar in ett till tips! Hitta en lång trapp att gå i. Jag har hyfsad kondition men när jag går i trappen på jobbet 8 våningar blir jag rejält flåsig och hjärtat dunkar hårt. Brukar ta två steg i taget och får då hyfsad styrketräning samtidigt. Det finns många sätt att mäta utveckling och går du igång på att se resultatförbättring så kan du ju ta tid på hur lång tid det tar att gå uppför trappen, om du hittar någon lämplig trapp, och jämföra förbättringen över tid. I övrigt är det nog bra att verkligen skynda långsamt med löpningen och istället fokusera på att få kontinuitet i motion med hjälp av t ex raska promenader varje dag gärna i utmanande backar. Det som brukar vara riktigt svårt att förändra är kosten. Man måste ju tycka om det man äter och må bra av det. Det är nog bra att skynda långsamt där med, däremot vet jag inte riktigt om just kött och sås är rätt väg att gå? Det är ju trots allt väldigt energitäta livsmedel men alla är olika och det är individuellt vad som ger mättnadskänsla och därigenom minskat energiintag så det kanske är bäst för dig.
Stort lycka till!
1984 • Göteborg
#34
3 februari 2020 kl 02:56 Redigerad 3 februari 2020 kl 03:02
1 Gilla
Som du beskriver det, att det känns som muskeltrötthet runt knäna, så hade jag ärligt talat bara fortsatt sprungit men försökt se till att få nog med vila emellan och ta det piano med att öka sträckor/veckomängd tills det försvinner, och känna efter såklart så det går åt rätt håll snarare än att bli värre.
Klart det blir tyngre med mer vikt. Har inte pendlat nå enorma mängder kilon själv men är ju inte lång heller, kändes en oerhörd skillnad mellan 55 och 65 kilo i alla fall, betydligt tyngre vid 60-65.

Jag tror visserligen det kan vara fenomenalt för motivationens skull att gå ut hårt och märka resultat nästan direkt, men samtidigt tror jag inte man kommer orka "plåga sig" och "ha självdisciplin" och inte "unna sig något" under så pass lång tid som man skulle behöva om man ska bli av med många kilon.
Rent spekulativt så tror jag att fokusera på en grej i taget och låta sig själv landa i det är bättre än att försöka plåga sig till resultat. Jobba med huvudet samtidigt så det inte känns som att man försakar något utan att man tvärtom tillför sitt liv något bra. 5-2 dieten är ju annars en grej som kan funka eftersom man bara plågar sig ett par dagar i veckan och dessutom bör det bli lättare efter ett tag.

3 dagars vattenfasta gjorde susen för mig. Trodde ju att dom få kilon man tappade under dom dagarna snabbt skulle komma tillbaka men fortsatte gå ner efteråt också, -5kg första omgången. Ytterligare -3kg andra omgången några månader senare, höll sig borta ca ett år, sen hade jag nog behövt göra om det nån gång per halvår skulle jag tro för nu var det länge sen och är tillbaka där jag började ungefär (1,5 år senare). Men så tyckte jag vikten var oförtjänt hög då, jag åt bra och tränade/motionerade ganska mycket. Nu blir det mer kalorier och mindre träning, så kanske skulle det inte ta lika bra vid en ny omgång. Ska prova nästa vecka tänkte jag.
Kan ju tillägga att vattenfasta inte var något jag gjorde för att gå ner i vikt, det ska man nog inte räkna med även om man logiskt sett borde bli av med något kilo minst beroende på hur länge man kör. Jag gjorde det för hälsoeffekterna av att gå tom tillräckligt länge, se t ex https://serendipstudio.org/exchange/node/1834
För egen del var det för magens skull, och det kan ju vara så att det var den och ämnesomsättningen som fick hjälp på traven och att det var därför jag fortsatte gå ner i vikt flera månader efter.
En stor fördel jämfört med dieter är att kroppen inte kan hamna i energisparläge om man bokstavligt talat tillför NOLL kalorier. Den måste lära sig ta av det som finns sparat. Eftersom kolhydratreserverna tar slut efter 2-3 dagar måste den mao gå över till fettförbränning. Om man däremot tillför en för låg mängd kalorier t ex 800-1500/dag så kan man inte göra det så länge utan att kroppen hinner ställa om till sparläge. Vilket ju är motsatsen till det vi vill.
1974 • Växjö
#35
3 februari 2020 kl 08:15 Redigerad 3 februari 2020 kl 11:55
2 Gilla
visst kan det vara muskeltrötthet runt knäna, men 55-65 kg är lite annorlunda än 98-108 kg. även vid 98 var han övervikt.

Om man ta en person som ligger runt deras bäste egen vikt som springa ofta och sedan ber de att springa med en 10kg vikt väst kommer de känner på det direkt. Men upp vid 108kg prata vi kanske en 15-20kg vikt väst.

den last man få på knä är 3-8x din egen kroppsvikt. lägre kanske med frontfot löpning och högre om man landa på hälen. Även om man ta bara 4x då är det 400-440kg last på knä vid varje steg. Om man är 55-65kg är det bara 220-260kg last på knä. jag förstå att även 260kg känns tungt.

så det är klart bättre att gå mycket, börja jogga/gå tills man har kommit ner i vikt.
Walker67
1947 • Växjö
#36
3 februari 2020 kl 19:33
Gilla
Den ideala vikten för en triathlet borde vara lite högre än en långdistanslöpare, då man i simmomentet inte har någon fördel av att vara mager och benig
Stefan Tall
1971 • Stocksund
#37
3 februari 2020 kl 20:10
Gilla
#34
Fick du nån ordning på magen när du fastade 3d ?
1984 • Göteborg
#38
3 februari 2020 kl 21:24 Redigerad 3 februari 2020 kl 21:27
Gilla
#35
Självklart förstår jag att det är annorlunda, men hans ben är ju vana vid att bära närmare hans vikt än min, och det lät som det har funkat att springa förr? Tycker bara det låter onödigt att sluta helt om man inte har mer känningar än muskelvärk.

#37
Svårt att svara säkert på just magen, den kraschade rejält första omgången och jag mådde överlag skit, även ett tag efteråt men jag upplever det som läkande/metabolismförbättrande problem, nästan som om en böld spruckit i magen. Andra gången mådde jag skit under fastan också men inte nå problem efter. Kände mig piggare, mindre uppblåst och bättre allmäntillstånd överlag efteråt.
Jag TROR att det förbättrade magen men när det går i skov är det så svårt att jämföra om man inte fört dagbok/dokumentation under en längre tid och kan jämföra. När det hade gått ca ett år (i somras) fick jag rejäla magproblem och ökade plötsligt tillbaka 8 kg på någon månad, så tolkar det som att effekten hade avtagit då.
Man får ju tänka på att fastan på vissa sätt försvårar för magen, man kan bli av med mycket bra tarmbakterier (likväl som dåliga). Prebiotika/probiotika/matsmältningsenzymer är bra att lägga till efter. Enzymerna är något jag upptäckt funkar bra för mig ganska nyligen, bara det gör ganska stor skillnad om man kommer ihåg det i samband med lite tyngre (läs: normala) måltider.

Har påbörjat en ny 3-dagars från imorse, hittar inte ens vågen efter flytt, men tror jag kommer märka bra resultat ändå om man orkar fullfölja.



Walker67
1947 • Växjö
#39
3 februari 2020 kl 22:55
Gilla
# 38 Jag har kört 5 dagars fasta inför tävlingslopp och har upplevt att det svåraste är att bryta fastan, då illamående var en biverkning. Nu var inte min fasta helt kalorifri, som vid vattenfasta. Ditt påstående att kroppen inte lägger sig i energisparläge vid vattenfasta är intressant och finns det vetenskapligt belagt att så är fallet ?
1984 • Göteborg
#40
4 februari 2020 kl 09:53
Gilla
#39
Ska se om jag hittar någon bra pålitlig källa, jag köpte ärligt talat en bra förklaring rakt av. Har hört det från flera källor så det i mina ögon upplevs som en sanning, och det kan såklart vara lite risky när det blir så.
Verkar vara väldigt individuellt hur man reagerar på fasta. Men det du beskriver är inte terapeutisk vattenfasta utan mer liknande periodisk fasta eftersom man i den förstnämnda strävar efter att gå helt tom så snart som möjligt för att påskynda autofagi (cellåtervinning, typ).
Den periodiska fastan är det som brukar användas för viktnedgång, och de flesta förespråkar att äta ordentligt och sedan inte alls i förutbestämda intervall, för att perioderna av "svält" triggar igång metabolismen.
Forskningen verkar inte helt klar över många av de påståenden som finns (hittade t ex https://healthybutsmart.com/water-fasting-benefits/ men såg inte mycket om just bevis för metabolismen), men erfarenhetsmässigt har man märkt att man överlag har mindre aptit efter fasta, inte större, vilket i mina ögon tyder på att kroppen inte går in i kompensationsläge som vid t ex lågkaloridieter. Då menar man totalt sett på ett dygn, har man precis avslutat en fasta kanske man har aptit nog för att smälla i sig 1000 kcal direkt, men sen är man som regel nöjd längre på det skrovmålet så att totalen på en vecka ändå blir mindre än om man hade begränsat kaloriintaget rejält två dagar och sedan käkat fritt resten av veckan.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.