Löpning • Kom igång • 59 inlägg • 22848 visningar •

Någon mer som börat träna som äldre?

Vicky Karlsson
1957 • Rindö
#1
•
1 april 2014 - 12:18 (Redigerad 1 april 2014 - 12:18)
7 Gilla
Jag började jogga förra året och är fruktansvärt taggad nu ett år senare. Springer ca3-4 mil per vecka och ca timmen på milen. Skulle vilja utöka men håller i mig för att inte bli skadad så försöker tänka klokt och trappa upp sakta (vilket är svårt).

Vet att det finns många äldre som springer MEN finns det några blåbär som alltså börjat efter 55 års ålder? Berätta gärna om hur ni startat och utvecklats!

Hörde om en äldre etablerad löpare att hon börjat först på äldre dar! Blev jätteglad men hörde sen att det då menades att hon började vid 35 års ålder! Det är ju såklart hög ålder för proffs men ...ja ni förstår säkert vart jag vill komma. Ge nu en gammal gumma hopp!
< < < 1 2 3 > > >
Vicky Karlsson
1957 • Rindö
#21
•
20 augusti 2014 kl 13:41 Redigerad 20 augusti 2014 kl 13:42
10 Gilla
Uppdaterar lite om nån är intresserad!

Sprungit Varvet sen sist och fortsatt träna ca 3 mil per vecka, ibland mer ibland mindre. Nästa utmaning är Stockholm DN halvmarathon.
Känns allt bättre att springa långt och skadorna har på det stora hela hållit sig borta om man inte räknar svarta tånaglar och lite benhinnebesvär (som försvann efter jag köpte Hoka one one).

Miltiden är på 56 min drygt nu men har varit usel på att träna intervaller....nån fartlek ibland bara. Tiden på Varvet var dålig (2,31) så räknar kallt med att förbättra den nu den 13de september!
Summering; Det går utmärkt att börja träna efter 55+ också !
Josefin lindberg
1984 • malmö
#22
•
8 september 2014 kl 21:04
Gilla
Hej, Josefin heter jag och är journalist. Hittade denna tråden då jag håller på med en artikel om personer som kommit igång med träningen något senare i livet =). Hur gör man för att komma igång? Hur har ni lyckats klara er från skador? Vad gör man om/när skadorna kommer? Är nyfiken och skulle gärna komma i kontakt med någon som vill inspirera andra om träning! Hör av er till mig på här på Jogg isåfall! Tack på förhand!
Oliver
1984 • Göteborg
#23
•
9 september 2014 kl 17:08
Gilla
hej!

jag ska göra en "omstart" nu vid 32 års ålder!

watch out!
Per Rabe
1962 • Laholm
#24
•
9 september 2014 kl 23:35
Gilla
@Josefin, det är ju många som börjat på äldre dar i rådande löparboom. Jag har ingen idrottsbakgrund från ungdomen och har fått lära det mest basala från grunden i vuxen ålder. Jag började i 40 års åldern , men sprang inga lopp innan 48 års ålder. I den vevan började jag träna mer regelbundet och åkte på många av de vanliga skadorna som löparknä, gubbvad, benhinnebesvär, ont i baksida lår, fotleder mm. Min väg ur detta har varit regelbunden lätt styrke- och rörlighetsträning, sk "prehab". (se min träningsdagbok här på Jogg) En förebild är amerikanen Pete McGill (googla!). Han har bra idéer om hur vi medelålders ska träna. Marcus Nilssons böcker om löpträning mitt i livet och intervallbibeln har jag haft som mer konkret vägledning i träningsupplägg (sapiens.se). Jag har aldrig mått bättre och löpningen betyder mycket för mig. På lördag springer jag mitt 9:e marathon.
B Herman Hermansson
1954 • Högsjö
#25
•
10 september 2014 kl 07:37
Gilla
Ja åren går.Började träna efter 50+ utan träningsbakgrund.Gick i dom klassiska fällorna i början och sprang för snabbt och intensivt på träning.Har hållt mej förhållandevis skadefri de senste åren genom att sänka farten på träning samt ökat distanserna.Fyller ut med lätt styrketräning.Satsat på seghet och uthållighet vilket inte hindrat mig att dra upp lite fart då det blir dax för tävling.Mest halvmaror men sprang Sthlm marathon i år vilket gav mersmak.Vad gäller tävlingar så uppskattar jag "resan"(träningen inför) lika mycket som målet
Oliver
1984 • Göteborg
#26
•
10 september 2014 kl 12:42 Redigerad 10 september 2014 kl 12:43
Gilla
Per Rabe! Jag fick exakt samma skador som du rabblade upp (kanske inte gubbvad men vadproblem iaf...) när jag började satsa i 20 års åldern.
Tror det är vanligt oavsett när man börjar....vår livsstil här i väst främjar inte löpning.¨
Mitt valmanifest i dessa tider är att barnen från första klass ska få springa/gå 1 km på morgonen o 1 km vid dagens slut. i andra klass blir det 2 + 2 km. I tredje klass 3 + 3 km...osv...upp till säg klass 9. (ja jag vet crazy men fatta vilka hälsoeffekter (läs vinster!) det skulle ge på samhället i stort i form av minskade kostnader för sjukvården!).
alltså när kidzen gått ut klass 9 står de på en daglig dos av nästan 2 mil!!!
#27
•
13 mars 2015 kl 13:35
Detta inlägg har raderats
#28
•
13 mars 2015 kl 13:46
Detta inlägg har raderats
#29
•
9 augusti 2015 kl 17:57
3 Gilla
Jag idrottade som tonåring (simning) men sen kom livet emellan och det har inte blivit mycket mer än hundpromenader under många år. Enstaka besök i simhallar och på gym, men ingen kontinuitet alls. För två år sen köpte jag bungy-stavar och började med stavgång som till min förvåning var kul med dessa stavar. Tempot ökade, jag började småjogga med stavarna då och då. Efter ett sjukdomsbesked 2014 (inklusive lyckad operation) bestämde jag mig för att ta tag i det hela och 1 maj 2015 anmälde jag mig till Tjejmilen och började samtidigt träna enligt ett särskilt program. Min gamla tävlingsskalle muttrar, men jag har tagit det lugnt ändå. Varvar gång och jogg och de första vändorna klarade jag bara 2-3 min jogg i sträck. Idag testade jag 4x15 minuter jogg med gång och stretch mellan varje i 8 km som är hittills längsta. Det går inte fort alls, men det känns väldigt skönt och bra och jag längtar verkligen efter löprundorna. Växlar om med stavgång ibland och kör styrka då och då (för sällan!). Börjar snegla så smått på en halvmara 2016. Vi får se ;-)
Lars Gunnar Öst
1953 • Falkenberg
#30
•
13 december 2019 kl 22:27
4 Gilla
Jag var en otränad soffpotatis när jag som 54~åring började röra på mig 1 januari 2007. Första veckan orkade jag 1 km med många vilor.
Efter några veckor kändes det riktigt roligt och jag anmälde mig till Stockholm marathon samma år.
31 maj stod jag på startlinjen på Stadion. Det var 30 grader varmt och det var den näst varmaste maran i Stockholm dittills.
Jag var otroligt tänd och klarade mig i mål på strax under fem timmar.
Tränade rätt regelbundet i flera år och sprang tre maror, två Lidingölopp, göteborgsvarvet och ett femtimmarslopp inomhus.
Nu är jag soffpotatis igen sedan ett bra tag men ska börja en ny karriär 1 januari 2020!
Michael Lindborg
1964 • Saltsjö-Duvnäs
#31
•
14 december 2019 kl 15:07
2 Gilla
Jag var soffpotatis fram till 47 år då jag kände att jag var tvungen att ta tag i min hälsa innan det var för sent. Började med en Couch-to-5k app och blev triggad av att det var så tydliga framsteg i början. Konditionen förbättras ju rejält så snart man har bara lite kontinuitet i träningen. För att sätta press på mig själv och säkra att jag inte föll tillbaka i soffan så anmälde jag mig till Stockholm Marathon och talade om det för alla jag kände. De skrattade åt mig vilket triggade ännu mer. Debuterade i maran den 4 juni 2012, året med det värsta vädret någonsin. 4 grader, ösregn och stormbyar. Men jag tog mig runt på 4.28 och fick blodad tand. Året därpå gick jag med i TSM och gjorde fyra maror. Har nu gjort ett trettiotal maror, de flesta runt fyra timmar och inser att jag inte kommer att bli snabbare än mitt PB 3:45. Gick vidare till ultra och ultratrail och har gjort ett antal 100km, bl a CCC och några ännu längre lopp. Tränar nu för mitt första 100 miles lopp i Tjörnarparen, 55 år gammal. Om jag tar mig runt kommer jag säkert sist, men det gör mig inget. Jag är nöjd med att utmana mig själv och flytta gränsen för vad som är möjligt. Det är aldrig för sent!
Sten Varvemo
1962 • Fellingsbro
#32
•
14 december 2019 kl 16:32
6 Gilla
Jag är 57,Började löpa månadsskiftet maj/juni. Blev hjärtsjuk 2006/2007 och är nu sjukpensionär. Har gått igenom flertalet trauman sedan dess men blev stabil efter sista stroken 2016/17 förutom att jag har en del hjärtsvikt till o från. Har gått sedan 2015/16 minst 12’ steg powerwalk varje dag sedan dess med min hund. Periodvis över 16’ steg. + kortrundor på 1-2 km. Idrottade till 24 års ålder så det blev ett långt uppehåll, Har dock alltid haft tunga och fysiska jobb, van att slita fram till 2007. Vägde 124,5 januari -14, nu 68. Har en del hjärntrötthet ( hjärnskador) problem med balansen när jag går ibland men konstigt nog inte när jag springer. Vilar liksom hjärnan då istället , känner enorm frihet då. Har därför blivit en ganska stor dos löpning sedan starten därför. Tyvärr lite för mycket då hjärtat inte verkar hinna med i utvecklingen, ska springa Midnattsloppet mot exfrun under -20, ( vadslagning) hoppas på möjlighet att springa lite fler lopp en så , beror på om jag får dispans från dopingreglerna då många preparat jag äter är dopingklassade ( livsnödvändiga mediciner ) visst de är prestations höjande, det är liksom idén när man lider av hjärtsvikt mm. Hoppas på undantag då jag i bästa fall startar på nästa samma vilkor som en frisk person. Tycker det borde finnas lite flexibilitet fast det verkar inte så hoppfullt när man frågar dom.. kan bara hoppas, kommer ju fortsätta att springa oavsett men hade varit en kul sporre att springa några lopp . Börjat få upp farten och distanser nu i vart fall. Funkar långt bättre en väntat, lite knä problem men har hög smärt tröskel så om de bara funkar så .försöker få in vilodagar när de är som värst.. När det enda alternativet är att vara stark om man vill leva så upptäcker man att man är mycket starkare en man trott.. kul att läsa om fler ”åldringar” som startat vid mogen ålder ;)
Torbjörn Westman
1961 • Oskarshamn
#33
•
16 december 2019 kl 22:03
3 Gilla
Jag började min löpträningskarriär som 53-åring 2014 då jag blev utmanad att springa en halvmara. Jag var varken soffpotatis eller överviktig innan, men det loppet var en så positiv upplevelse att jag nästan omgående anmälde mig till Stockholm maraton året därpå. Och sedan var jag fast i löparträsket. Tretton maror och ultror har det blivit sedan dess. Men det som sporrar mig mest är nog helt enkelt glädjen att komma ut och att kunna springa överhuvudtaget.
Träningen försöker jag att variera så mycket som möjligt; kort, långt, sakta, fortare, grus, asfalt, skogsstig och då och då ett intervallpass. Det brukar bli 3-5 pass i veckan varvat med lite styrketräning och alternativ träning. Har haft turen att inte åka på några värre skador under tiden som jag hållit på. Tack vare det har jag trots stigande ålder lyckats förbättra mina resultat lite grand varje år.
Men i år har det hänt något. Jag har slagit personbästa på alla de fyra stadslopp jag deltagit i. Mitt rekord på maraton har jag förbättrat med 14 minuter. Och jag har tagit mig i mål på en 81 km:s ultra i tuff terräng. Egentligen förstår jag inte hur det kan ha gått så mycket bättre, jag närmar mig ju 60 år. Enda förklaringen torde vara att jag för varje år har ökat löpvolymen. För fortare går det inte, i alla fall inte på träning.
Kurre Bussman
1956 • Karis
#34
•
17 december 2019 kl 12:30
2 Gilla
Är också ett exempel på en som börjat löpträna på "äldre" (57) dar, men samtidigt också ett exempel på hur man inte borde börja.
Sysslade en hel del med stavgång som yngre eller närmare sagt som 53-57 åring. Upplevde dock motivationsproblem att bara runda runt längs byavägarna. Försökte hitta några inspirerande stavgångslopp, men utbudet var rätt klent. Däremot fanns ett stort utbud på motionslopp/tävlingslopp, så jag tänkte varför inte!
Anmälde mig till ett 10,55km lopp som gick 24 dagar senare. Sprang fem gånger på tolv dagar = 40km och höll sedan paus tolv dagar innan loppet, kom i mål på 61 min. och fick mersmak!
Tre månader senare efter ytterligare ett 10km lopp och 300 träningskm deltog jag i min första halva. Oerhört hård kraftansträngning och mådde verkligt dåligt efteråt. En stund hann jag tänka att dethär är nog inte min grej, men efter några dar började jag spana efter följande lopp.
Med åren har jag börjat träna och löpa klokare och som ett under trots alla tänkbara fel i början har jag klarat mig undan med enbart småskador och skavanker.
Målsättningar måste jag ha för att orka träna och det brukar bli 5-7 lopp/år för att hålla motivationen. Har efterhand lärt mig ta det lugnare på träningen och njuter därmed betydligt mera.
Går i pension 2020 och hoppas, om jag kan öka på mängden och antalet gånger samt kvaliteten, att jag kan ännu göra nytt pb åtminstone på halvan. Torde t.o.m. vara realistiskt med vettig och systematisk träning.
Kan varmt rekommendera att börja med löpning som äldre, men håll inte mig som ett exempel, utan börja klokare!
Vicky Karlsson
1957 • Rindö
#35
•
18 december 2019 kl 11:02
2 Gilla
#32 Tack för ditt inlägg. Känner igen väldigt mycket. Första loppet gjorde jag som 57 åring också, ett millopp (1.03) och sedan blev det en halvmara bara några veckor senare och ytterligare en strax därpå. Löpningen flöt på utan problem med mycket träning och lopp men mitt parallella hästliv ställde till det. Ramlade av en häst och fick allvarliga skador. Sen har det tagit tid och kantats av diverse problem att komma tillbaka till samma lättsamma löpning som innan. Löparskadorna har dykt upp som ett brev på posten då min olycka gjort mig svagare både här och där. Har dock fixat ett helt maraton plus ett tiotal andra lopp.
Jag har gått i pension och har numera tid att lägga på både styrketräningen och löpningen så framtiden ser ljus ut.Drömmer också om pb på halvmaran. Kommer troligen inte att satsa på ett helt maraton igen då jag tyckte träningen inför var rätt seg och tråkig. Föredrar helt klart milen och halvmaraton.
Kurre Bussman
1956 • Karis
#36
•
18 december 2019 kl 14:06
1 Gilla
Vicky, tråkigt med hästolyckan.
Kommer även troligen att hålla mig till milen och halvan, helt enkelt av den orsaken att jag då inte behöver löpträna längre sträckor än 20 km.
En viss lockelse finns dock att en gång springa en helmaraton. Om det blir av så är det troligen 2021 då jag går in i 65+ klassen. Min äldre son har tagit emot utmaningen att 2020 löpa en halva tillsammans med mig och sade halvt på skämt att följande år blir det sedan helmaraton. Tiden visar, men kanhända vill jag inte sätta den tid på träning som en hela skulle kräva för att nå en någorlunda vettig tid och kanske hans tid inte heller hinner till för dylik träning (hoppeligen).
Vicky Karlsson
1957 • Rindö
#37
•
19 december 2019 kl 10:50
Gilla
#34 Exakt så känner jag också. Ville ha gjort en hel mara och sprang den i Berlin för nåt år sen, helt utan tidsmål. Maran i sig själv var jätterolig men träningen inför var det inte. Gjorde ca 10 st 25 + mil(ett par runt 33) och det var ok men inte så kul som jag annars tycker löpning är. Runt 20 mil är lagom som max.
Passa på att springa med sonen, så roligt att springa med familjen när de vill och en gemensam målsättning stärker både löparkroppen och banden med familjen.
Kurre Bussman
1956 • Karis
#38
•
19 december 2019 kl 12:13
Gilla
Jo Vicky, jag ser verkligen fram emot att få springa med sonen. Jag kommer att njuta fullt oberoende av tiden. Vi bor på olika ort och har möjlighet att träna tillsammans ca fem ggr/år och jag sätter stort värde på de gånger, inte bara för att kvaliteten på träningen då är bättre emedan han vet mera om effektiv träning än vad jag gör.
Så en motivator att hålla i gång löpningen på "äldre" dar kan just vara möjligheten att få springa med sina arvingar.

ps. du menade säkert km och inte mil i ditt inlägg #35!
Vicky Karlsson
1957 • Rindö
#39
•
19 december 2019 kl 23:37
Gilla
Absolut menar jag km :-)....
#40
•
22 december 2019 kl 11:24
1 Gilla
Jag ger bort startplatser i julklapp till bl a son och ”sonsambo”. Ett kul sätt att springa tilllsammans på lopp. I somras begick vi ett kravlöst långpass tillsammans. Sonen tyckte det gick så himla långsamt, men trevligt hade vi och distanserades blev det för honom ??
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.