19 maj 2019 kl 08:14
Efter mitt första Göteborgsvarv är intrycket att det är ett rejält jippo, men också enormt roligt. Som den glada amatör jag är uppskattar jag verkligen all musik längs banan. Varje gång jag passerade ett band som spelade så steg energin och därmed också farten. Bra på långa flacka sträckor där det är lätt att tappa tempo. Mindre bra i början då det gick aningen fort ibland.
Bäst var ändå att prata med andra löpare. Jag ville sikta på min marafart (måltid 1:52:30 på varvet), men hittade innan start en annan löpare i min startgrupp som siktade på under 1:50. Så vi kom överens om att hjälpas åt med farthållning och kommunicera hur vi ligger till i tempo, tid etc. Dessutom kunde han banan och kunde förvarna om backar, rimligt tempo i backen mm. En enorm hjälp och jag är så tacksam över det.
En bit in i loppet pratade vi med en annan löpare med samma tidsmål, men hon sprang ifrån oss lite. Vi kom senare ifatt henne igen, vet inte exakt var, kan ha varit en liten bit innan Götaälvsbron. Den jag sprang med sa åt henne att haka på oss så då blev vi tre. Götaälvsbron var jobbig, jag ser hur jättemånga löpare har sjunkit ihop i sin hållning så jag vrålar ut om att jobba med armarna, fram med höften, nu jobbar vi oss upp det sista. Känslan att se enormt många helt plötsligt sträcka på sig var underbar! Vad mycket så lite pepp kan göra.
Hela avenyn och större delen därefter blev det så att jag drog och lyckades hålla uppe farten trots trängseln. Hela tiden kollade vi så att alla tre var med och alla tre kom in under 1:50.
Känslan i mål att ha lyckats hjälpa någon nå sitt mål går knappt att beskriva! Tackad av en en enormt glad person - kvinnan som hakade på oss - och få höra att utan er två hade jag aldrig klarat det. Att jag kom under 1:50 var inte alls lika viktigt, det var ju ändå inget maxlopp.
Sammanfattningen är att det var en riktigt bra sista genomkörare innan Stockholm Marathon och en egoboost att ha varit en spontan farthållare. Att när jag blivit lite mer rutinerad så är kanske farthållare något för mig. Jag började ju träna från 0 (verkligen gått från soffan) för ganska exakt ett år sedan och detta var första halvmaraloppet för mig. Så taggad inför min första mara nu om två veckor!