Löpning • Skador & Rehab • 9 inlägg • 6194 visningar •

Ödelagd menisk, barfotalöpning?

Emil Blohmé
1992 • Sundbyberg
#1
•
21 mars 2019 - 10:57
Gilla
Hej,
Jag opererade mitt korsband för ett år sedan. Rehaben har gått utmärkt och jag är tillbaka i löparspåren. Tyvärr såg man vid operationen att min yttre menisk var helt ödelagd. Min läkare tyckte att jag i princip skulle lägga ner löpningen helt eftersom han tyckte risken var stor att knät nöttes ner utan stötdämpning i knät. Som sagt har jag börjat springa lite ändå (utan någon smärta) men är rädd att jag förstör knät i längden.
Någon som har liknande skada? Funderar på att börja med barfotalöpning då jag hört att det ska vara snällare mot knäna. Någon kunnig som kan ge tips?
Mikael Lindmark
1981 • Trollhättan
#2
•
21 mars 2019 kl 11:41
Gilla
Anektdotiskt bevis:

Jag har opererat knäna 3 gånger och har inte mycket menisk kvar i något knä. Hon som opererade mig senaste gången (2010) sa att jag kanske kunde jogga lite försiktigt på gräs, men någon halvmara eller så var inte att tänka på. Jag struntade ganska rejält i det hon sa och har sedan dess ökat löpmängd i stort sett varje år. Sprungit ett antal halvmaror och Ultravasan. Hade lite ömma knän då och då de första åren, speciellt i kallt väder, men ju mer jag sprang, desto mindre känningar. Min erfarenhet av läkare: de är duktiga på att lappa ihop/laga men är ofta inga experter på att förebygga.

Själv är jag övertygad om att få med fotleden i dämpningen är skonsammare för just knäna. Sen måste man ju inte ha "barfotaskor" för att springa på det sättet. Forskningen ser dock ingen minskning av skador generellt med att landa på framfoten tror jag.
Emil Blohmé
1992 • Sundbyberg
#3
•
21 mars 2019 kl 12:41
Gilla
Tack för att du delar med dig! Det här gav mig verkligen hopp, jag är nämligen själv sugen på ultravasan. Gör du något annat för att förebygga eller kör du bara löpning?

Min erfarenhet av läkare är att de vill vara på den säkra sidan och inte få sina patienter att ta onödiga risker. Sjukgymnasten som jag hade under rehaben var tveksamt inställd till läkarens uttalande och tyckte att jag kunde köra på så länge det kändes bra.
Mikael Lindmark
1981 • Trollhättan
#4
•
21 mars 2019 kl 14:16
Gilla
Försöker köra lite benstyrka också, men inte jättemycket. Springer helst i skogen, men blir rätt mycket asfalt ändå.

Öka mängd långsamt, och känn efter ibland, men känn inte efter för mycket :)
Walker67
1947 • Växjö
#5
•
21 mars 2019 kl 22:28
Gilla
Jag tror inte barfotalöpning är lösningen av knäproblem. För mig var lösningen en neutral sko dvs utan tådrop, vilket gav mindre belastning på knäna. Testa därför olika skor och välj bort varje modell, som ger besvär.
När du hittat en modell som funkar för dig, fortsätt med den år efter år.
Mikael Engström
1984 • Njurunda
#6
•
22 mars 2019 kl 14:58
Gilla
Det kan de absolut vara Emil, om det finns någon evidens på detta område så är det väl att just belastning på knän, höft och rygg kan minska utan skor.

Sedan ställer det ohyggligt stora krav på fotled, hälsenor, vader, samt senor och små ben i foten så öka varsamt kan inte understrykas nog.
Daniel Wijk
Dalby
#7
•
24 mars 2019 kl 09:29
Gilla
Mikael, har du hittat någon evidens på det? Försökt hitta men verkar vara svårt att hitta någon forskning som pekar åt något håll egentligen så hade varit kul att läsa.
Walker67
1947 • Växjö
#8
•
24 mars 2019 kl 19:05
Gilla
Den enda erfarenhet av barfotaspring jag har är från när vi gjort vårt årliga badbesök vid vid havet i Karlskronatrakten. Då har jag rantat omkring barfota på klippor och stenar och som ett brev på posten har jag fått ont i knäna. Sista åren har jag därför använt skor vid mina klipputflykter och då har jag sluppit knäproblemen så att jag kunnat köra badplatsen-båtbryggan tor utan problem.
Nu vet jag inte om det här är översättningsbart till löpning, men har svårt att tro att barfotalöpning skulle vara mer skonsamt för ett defekt knä än löpning med stötdämpande skor. Varför inte vända på resonemanget och bli en "Hokalöpare" dvs max stötdämpning ?
Otto Lövgren
1962 • Ransberg
#9
•
24 mars 2019 kl 23:27
Gilla
Barfotalöpning minskar belastning på knäna med ca 50%. Man behöver naturligtvis inte springa bokstavligt barfota utan det går bra med skor också. Välj bara ett par neutrala skor som Walker 67 säger. Utan drop och pronationsstöd. Det är viktigt också att skon är mjuk, lätt och följsam. Att foten bestämmer hur den skall röra sig och inte tvärtom - skon får absolut inte styra rörelsemönstret. Du skall i princip kunna rulla ihop skorna till en boll - så mjuka skall de vara. Tjocka sulor går fett bort. Dels för att skon blir för stel och tung, men även för att man känner underlaget för dåligt. Det leder i sin tur till att man sätter i foten hårdare. Kroppen söker stabilitet. Jag har sprungit i minimalistiska barfotaskor i över tio år nu på asfalt utan några problem. I en övergångsfas så kan man dock känna av fötter/vader och hälsena innan de vant sig vid ökad belastning. Belastningen hamnar nämligen där istället för på knäna vid barfotalöpning. Viktigt är också att landa med foten rakt under kroppen - inte framför och med lätt böjt knä. Fötterna bör dessutom vara avslappnade genom hela kadensen, framförallt vid markkontakt. Då blir löpningen lätt och mjuk och med klart mindre belastning på just knäna.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.