16 september 2018 kl 22:05
Jag tänkte uppdatera hur det gått för mig, mest därför att jag upplever att de flesta trådarna dör ut utan återkoppling på hur det gick osv.
Ca en månad efter mitt avbrutna Stockholm Marathon kunde jag gå någorlunda obehindrat. Otaliga besök hos sjukgymnast (för avlastande tejpning) besökte jag en naprapat som övertygade mig om att det är mitt höga fotvalv som är boven. Han masserade underbenet och tejpade upp mig med stöd för hålfoten (detta hade inte sjukgymnasten gjort). Det gav omedelbar effekt så jag kompletterade med att köpa ett par Hoka Clifton-skor med en avgjuten sula på Intersport. Strax därefter (nu är vi ca 2 mån efter marathon) blev jag helt smärtfri vid promenad men löptest kom jag ca 100 m innan det gjorde för ont.
I slutet på augusti (knappt 3 mån efter marathon) besökte jag så även en kiropraktor ett antal gånger. Knak i rygg och fotleder inledningsvis men sen testade jag två behandlingsr dry needling som minskade smärtan ytterligare. I samband med detta gjorde jag gipsavgjutningar av fötterna och fick ortopediska iläggssulor. Nu drygt 3 månadet efter marathon har jag kunnar springa knappt 3 km med ganska liten smärta men med ökad svullnad efteråt.
Någon diagnos har jag ännu inte men en sannolik teori;
Jag har ett pronerande löpsteg och ganska högt fotvalv, mina Saucony Omni-dojjor har troligen inte kunnat parera det tillräckligt vid den träningsmängd jag hade i april/maj. Detta ledde till en överansträngning eller möjligen liten bristning i någon av underbenets muskler, sannolikt flexor digitorum longis. När jag 10 dagar efter skadan belastade genom att springa sisådär 12 km på Stockholm Marathon startade en inflammation i hela underbenet vilket ledde till mitt handikappade tillstånd under juni månad.
Om jag kunnat spola tiden tillbaka och göra saker annorlunda från att jag skadade mig hade jag;
1. Inte sprungit dagen efter jag kände smärta första gången.
2. Omgående börjat käka nsaid (började istället kring midsommar) och vilat från allt som belstar benet.
3. Omgående skaffat skor och sulor för att avlasta ordentligt
4. Inte startat på Stockholm Marathon.
Med detta är jag övertygad om att jag kunnat korta skadeperioden till omkring 4 veckor.
Jag har tid hos idrottsläkare nästa vecka som nån slags sista utpost att komma underfund med vad det är för något. Men om inte det har jag gott hopp om att kunna löpa ”rent” inom någon månad eller så.
Lidingöloppet är givetvis kört för min del så om nån är intresserad av en nummerlapp i startled 2 så säg till :)