Vad tänker ni ärligt talat

Gabriella Göthberg

1974 • Stockholm

#21

•

30 september 2017 kl 19:20

Gilla

Skrattar inombords?! Det är väl det absolut sista jag gör. Jag blir full av beundran, precis som när jag ser andra kämpa för något. Imponerad!

Mr. B

1963 • Hemma

#22

•

30 september 2017 kl 20:18

1 Gilla

Det värsta jag vet är folk som springer LITE fortare än jag. Resten bryr jag mig ganska lite om:
Snabbare löpare "springer förmodligen mycket kortare" och långsammare gör mig ärligt talat bara "relativt snabb".

Per

1966 • Lysekil

#23

•

30 september 2017 kl 21:05 Redigerad 30 september 2017 kl 21:18

Gilla

En ”tjock” människa?? Tar upp plats?? Näe.. *ABSOLUT INTE* inte det minsta.. snarare så tar de med ett överjävligt ego om att de ”ser” bra ut på instaflöden m.m, plats så att säga där de ”glider” fram - styrkt av en ekologisk proteindrink och fotot som sedan efter avslutat pass läggs upp, är på ett lätt leriga löparskor med tillhörande fötter och texten är... ”Well, så har man köttat igenom ytterligare 30 km...... knappt svettig. Nu ska jag kör två timmar med yoga innan jag tar lite mera ekoodlat som styrkande tilltugg”

Denne person med övervikt har tagit sig ut... alltså... tagit sig ut till *allmänt* beskådande, för att springa..

Garanterat är denne person medveten om samhällets/allmänhetens syn och fördomar på dessa ”feta” personer då hen kanske har upplevt detta redan från tidiga skolår och uppåt i arbetslivet...

Jag lyfter på hatten, full av respekt för dessa personer då de måste kämpa mot andras fördomar samt egna hinder som deras fysik kan utgöra när det gäller löpning.. exempelvis ont i knäna, dålig kondition och så vidare..

Om man ser dessa personer som platsupptagande personer i löpspåret anser jag att det är fel på en själv, och inte på de som försöker att få en bättre kondtion och en bra vana.. att bli löpare.. och detta är oavsett storlek.

Löpning är för alla, inte bara för de smala, ”snygga” med massa följare på instagram..

Per

1966 • Lysekil

#24

•

30 september 2017 kl 21:17

Gilla

# 15

”Är de i vägen blir jag irriterad och är det en snygg puma så tittar jag en extra gång, annars ser jag dem inte ens. Ärligt talat”

Springer du hela tiden på ett väldigt smalt löpspår som omöjliggör att du springer förbi de som är i vägen??

Om puman är i vägen då? Blir du irriterad eller låter du ögonen glida över ”kattdjuret en extra gång innan du springer förbi?

Beror det på om det är ett ”kattdjur” som förtjänar en blick till för att du inte ska bli irriterad när du upplever att löparen är i vägen??

Hobbylöparn

Östermalms IP

#25

•

30 september 2017 kl 21:27

2 Gilla

Det här var en lustig tråd. För den är inte seriös va?

Döma andra efter utseendet? Är det tillbaks till 30-talet i Tyskland ni längtar? Kanska ska vi börja mäta omkrets på huvudet också?

Mamma mia.

Fredrik Eriksson

1978 • Linköping

#26

•

30 september 2017 kl 21:31

1 Gilla

#23

Du verkar dock ha fördomar om andra löpare. Vad är det för fel på personer som köttar 30 km, använder Instagram och käkar ekologiskt? Fattar inte varför man alltid måste ställa människor mot varandra. Alla får väl plats i spåret?

Per

1966 • Lysekil

#27

•

30 september 2017 kl 21:44

Gilla

#26

Inga fel alls på de som köttar 30 km, använder insta eller äter eko-mat... dock så kan vissa av dessa ”ta” plats i löpspåret.. det var det jag skrev.. inget annat..

Och jag jämförde dessa löpare mot det - som trådskaparen nämnde... tjocka människorna...

Håller helt med dig.. alla får plats i spåret..

Susanne Gustafsson

1968 • Nyhamnsläge

#28

•

1 oktober 2017 kl 00:52

1 Gilla

Jag håller med övriga inlägg med tillägget OM man tänker något. Jag tror att de flesta av de löpare du möter ute i spåret är inne i sin egen bubbla, fokuserade på sin egen smärta eller sitt eget flow. De ser dig, det är allt, du är en medlöpare i spåret men tankarna i huvudet handlar mer om den egna träningen eller en massa andra tankar om livet i allmänhet. Så är det i alla fall för mig och jag tror inte jag är ensam. Så försök släppa känslan av att andra tänker saker om dig och fortsätt springa där du vill springa! Var stolt över att du är en av dom som är ute och motionerar!

David Oscarsson

1971 • Årteryd

#29

•

1 oktober 2017 kl 06:38

1 Gilla

Jag tänker att tjockisen i spåret troligtvis underskattar hur enormt många km han måste springa för att få bort sin övervikt, jag tänker också att ett bättre sätt troligtvis är att promenera långa sträckor för att minska skaderisken.

Jag tänker att han måste lägga om sin kost.

Jag tänker att det som skapade fetman också kommer göra att han snart sitter i soffan igen.

Jag hoppas att han hinner märka en liten förändring innan han ger upp. Jag hoppas att han denna gång hinner notera orsak och verkan.

Jag gissar att när han tror han gått ner ett kg så har han gått ner ett hg. Jag hoppas att det inte får honom att ge upp.

Sen brukar jag också tänka att jag skulle vilja coacha honom:-)

Kerstin Delefelt

1986 • Hyltebruk

#30

•

1 oktober 2017 kl 20:26 Redigerad 1 oktober 2017 kl 20:27

Gilla

Jag blir tokglad när jag väl möter en löpare för det händer typ aldrig! Så jag tänker nog ingenting annat än "HEJ KOMPIS!!!!" (och hälsar så klart). Fast jag är inte heller smal, så det är kanske därför. Snabbare än 7:30, men inte snabb.

Hobbylöparn

Östermalms IP

#31

•

1 oktober 2017 kl 20:47

1 Gilla

Jag tänker:

"Wow vad jag är grym som är så här supervältränad i förhållande till den där tjocka loosern.

Vilken tur att jag är från Stockholm och jobbar på kontor, samt kan köra som en biltjuv förbi ungarnas dagis varje morgon. Flytt på er småglin här kommer kungen.

Jag äger! Jag är bäst! Jag är Gud!"

Mr. B

1963 • Hemma

#32

•

1 oktober 2017 kl 20:55

Gilla

Det mest intressanta med den här tråden är att trådstartaren verkar ha en bestämd uppfattning om 7:30-tempo... :-)

Jag har haft många kilometrar på över 10 minuter i år, och alldeles för många över 15 minuter. Ärligt talat, Joe, vad tänker du om det?

Stefan Lindberg

1962 • Brunflo

#33

•

2 oktober 2017 kl 07:15

Gilla

Jag blir imponerad och glad! Om det är någon jag känner väl försöker jag propagera för att hålla ett lågt tempo och promenera för att undvika skaderisk och kunna fortsätta att njuta av träningen!

Magnus Sjöberg

1977 • Trelleborg

#34

•

2 oktober 2017 kl 08:20

1 Gilla

Jag hälsar på alla jag möter i spåret, man är ju ingen cyklist!

Ola Decker

1977 • Skurup

#35

•

2 oktober 2017 kl 08:35

Gilla

Om jag ser någon ny, oavsett vem, i det lokala spåret blir jag glad. Rätt så folktomt där och det behöver ju användas!

Fredrik Gustafsson

1968 • Storvreta

#36

•

2 oktober 2017 kl 11:09

Gilla

Jag tänker inte på hur andra ser ut i spåret när jag springer. Antingen är jag fullt fokuserad på mina intervaller, eller så är jag djupt inne i min ljudbok/musik, eller så är jag så slutkörd så jag har tunnelseende.

Johan Dahlberg

1978 • Stockholm

#37

•

2 oktober 2017 kl 13:37 Redigerad 2 oktober 2017 kl 13:41

Gilla

Ibland i joggingspåret men framför allt på gymmet ser jag personer med fetma som ser ut som de nyss har börjat träna. Det är framför allt yngre feta personer som jag ser till och från på gymmet (min gissning är att bland de gravt överviktiga personer som till och från dyker upp på gymmet är 9 av 10 yngre än 25 år).

För mig väcker ganska mycket känslor. Jag kan till och med bli rörd/sentimental av det. Det är väl framför allt två saker som väcker glädje hos mig. 1) att en (ung) människa har bestämt sig för att göra något åt sin ohälsa. 2) att personerna med sina överviktiga kroppar vågar gå till den plats (tillsammans med stränder) där överrepresentationen av smärta, rippade individer är som störst.

Om man läser många trådar här på jogg.se kommer man inse att det inte är de som skriver att de efter lång och målmedveten träning har klart sub3/sub35 som få mest lovord (de förtjänar givetvis också lite uppmärksamhet). Men det är framför allt de som beskriver att de gått från överviktiga, ohälsosamma soffpotatisar till att klara milen utan att behöva gå som får mest beröm här på jogg.se.

Sedan en sak till. Om jag ska vara helt ärlig brukar jag, när jag ser en person med fetma jogga, fundera på hur länge personens knän kommer att klara av belastningen.

Sven

HÄSSLEHOLM

#38

•

2 oktober 2017 kl 14:04

1 Gilla

Varför är det viktigt vad "vi" tänker. Det viktiga är hur var och en uppfattar och uppskattar sig själv, att man sträcker på sig, känner sig tillfreds en glädje över att vara ute och röra på sig. Allt annat är egentligen oväsentligt.

johan sundling

1971 • nässjö

#39

•

2 oktober 2017 kl 17:52

Gilla

Tycker det är rikigt bra att det hänger i. Säger gärna något uppmuntrande.

Åsa

1978 • Tyresö

#40

•

2 oktober 2017 kl 18:50

1 Gilla

En bekant till mig, som tidigare lidit av fetma men som över ett par år gått ner 40 kg, reflekterade över en situation här om dagen när hon sett en fet och otränad person på gymmet. Hon hade hälsat vänligt och fått en inte helt trevlig respons. Det fick henne att tänka på hur hon för fem år sedan antagit att alla till synes perfekta hånade och skrattade i smyg åt henne på gymmet,. Och då inte fattat att en hel del av dem som var där kanske förstod precis hur hon hade det. Och att det faktiskt delvis handlade om att hon själv hade haft en fördomsfull syn på tränande människor.

Det jag vill säga är att man alltid har fördomar om andra grupper. När det kommer till människor vi ser ute i offentligheten vet vi faktiskt ingenting om vad de gått, eller går igenom. När man själv upplever att man kommer från nedersta botten är det lätt hänt att tro att man är ensam och att det går så lätt för alla andra. Man förväxlar sin egen blick på sig själv med att det är vad andra tycker och tänker om en.