Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 1131 inlägg • 58569 visningar •

Stockholm marathon 2017

Jasko - Yugo Boss

Dubai

•

9 november 2016 - 13:14 (Redigerad 9 november 2016 - 13:20)

1 Gilla

Tänkte dra igång en tråd om Stockholm Marathon 2017 där alla som vill får skriva lite om hur man tränar/tränat, vilka mål man har osv.
Jag är ingen maratonfantast, men eftersom alla löpare på motionärsnivå frågar vad man gjort för tid på maran så har jag bestämt mig för att springa Stockholm Marathon nästa år. Målet är högt satt; jag ska vara topp 50 totalt. Enligt årets resultatlista skulle det innebära 2:43:07. Det finns alltid en risk med att endast ha ett mål, men jag känner att allt annat är misslyckade givet den träning jag planerar att genomföra.

I år har jag sprungit i genomsnitt 30-40 km/vecka. Distansmässigt längsta genomförda loppet i år var LL 15 km (56:06). Under de senaste veckorna har det blivit 50 km/vecka innehållande pinsamt långsamma joggar, ett långpass (ca 5:30 min/km) och ett kvalitetspass. Planen de kommande sju veckorna i grundträningen är att öka mängden till minst 70-80 km/vecka genom att öka ett par km varje vecka. Jag springer 6 dagar i veckan.

Efter nyår inleder jag ca 10 veckor med specifik träning för 5/10 km vilket betyder att jag endast kommer ha 12 veckor till att förebereda mig för maraton. Jag tycker att 12 veckor är tillräckligt länge om man redan är bra igång och har regelbundna långpass på 20-28 km. Under träningen för de kortare distanserna kommer träningsmängden att vara 60-80 km/vecka med två kvalitetspass/vecka. Denna mängd hade jag tänkt behålla även i min maraträning. Kanske att någon enstaka vecka närmar sig 100 km, men i snitt ca 80 km/vecka.

Hur långt i förväg förbereder ni er för maraton? Hur ser er träning ut?
Hur tränar ni för att orka när det tar emot efter 30 km? Tips på pass?

< < < 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 > > >

Per Andersson

1965 • Södermalm - Stockholm

#1101

•

12 juni 2017 kl 21:02

1 Gilla

Mindre sliten den här gången, trots PR med 16min.
Kände mig fräsch redan på tisdagen. Har ändå tagit det lugn.
Bara kört Styrketräning, cykling & promenader. Börjar nog springa lite lätt i helgen.
Drog på mig en hälsporre för 2 år sen, när jag körde igång alltför tidigt.

Adam

1994 • Hagfors

#1102

•

14 juni 2017 kl 23:41

1 Gilla

Shit vad häftigt det här loppet var.
Det blev en härlig premiär.

Jag anmälde mig nästan omgående till 2018.

Torbjörn Westman

1961 • Oskarshamn

#1103

•

18 juni 2017 kl 15:25

4 Gilla

Jag blir förmodligen betraktad som helt från mina sinnen: Några dagar efter maran började jag känna mig löpsugen igen samtidigt som saknaden efter uppladdningen var stor. Återhämtningspassen gick lätt, så jag började kolla efter lämpliga lopp i närområdet. Valet föll på Öland ultra 50 km (inte klokt, jag vet) som gick igår.
Det gick faktiskt bra i 35 km. Sedan ville varken högerbenet eller vänsterbenet vara med längre. Pannbenet fick göra hela jobbet. Och jag tog mig i mål till sist.
Men vilket lopp! Litet med familjär känsla, men med perfekt organisation och underbara funktionärer. Och naturen, jag har aldrig sprungit ett vackrare lopp. Allra finast på slutet förstås, när man var toktrött och inte orkade lyfta blicken från alla rötter och kottar.
Jag har dock lärt mig läxan: aldrig mer två så långa lopp så nära inpå varandra.
Hur gick det för er som sprang i Tromsø?

Anna Persson

Stockholm

#1104

•

19 juni 2017 kl 09:16

1 Gilla

Otroligt givande tips här, kan vara bra inför nästa års lopp!

Susanne Bornmar

1975 • Linköping

#1105

•

21 juni 2017 kl 09:38

Gilla

Direkt efter Stockholm marathon var jag motiverad och taggad för revansch. Visst blev både tid och placering bra, men inte som jag ville. Jag ville mer! Funderade ut vilken höst-mara som kändes bäst, taggad för nya lopp, var sugen på Linköping halvmara, men valde (på grund av risken för skador) att inte starta. Men var bra sugen...

Men sen hände nått... All motivation bara tog helt slut!
Inte motivationen till att träna, sprang 8,5 mil förra veckan, så mängdmässigt är jag på g. Men jag har ingen motivation till att prestera, till att pressa mig till några intervaller, till att springa fort, till att hålla vikten (som jag måste anstränga mig för att göra, tillhör tyvärr dom som går ju upp i vikt bara av att titta på en glass...). Nu vill jag bara mysträna, springa lagom tempo för att det är skönt, fika med familjen och strunta i att vara i optimal löpform osv...

Är det någon mer som känner samma sak?
Jag har ju lopp efter sommaren som väntar på mig, där jag vill prestera. Eller vill jag det?!?!

Jo, det vill jag. Framförallt i Vasakvartetten, där 3 tjejer till förväntar sig att jag ska bidra till laget. Vi vill ju upp på den där pallen i Mora. Men om jag ska fortsätta så här så blir jag inte snabbare direkt...

Var hittar jag motivationen igen? Känner inte igen mig själv riktigt.

Petter Bogren

1967 • Danderyd

#1106

•

21 juni 2017 kl 09:41

Gilla

Susanne: precis samma sak här. Först supertaggad, sen inte taggad alls och nu gäller det för mig att få upp mängden igen. Kör inte några tävlingar förrän efter semestern.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#1107

•

21 juni 2017 kl 09:47

Gilla

Susanne, Petter,
Jag känner igen mig också och jag har sagt och skrivit flera gånger i forumet att jag tillhör dem som verkar behöva ganska lång återhämtning efter en mara, och då menar jag BÅDE fysiskt och mentalt. Det tar ett tag att bli sugen på att prestera igen och jag tror det är bra och nödvändigt, hur revanschsugen men än är efter en mara så kanske inte gått som man velat så behöver både kropp och skalle en paus från kraven.

Till skillnad från dig Susanne har jag tagit det väldigt lugnt efter maran, hållit mig kring 3-4 lugna mil löpning per vecka och nu börjar jag "komma tillbaka", benen är pigga igen efter att mest ha mysjoggat nu i över tre veckor och jag känner lust inför tuffare pass och letar också efter lite sommartävlingar som passar i kalendern.

Jag tror ni kommer igen också, så småningom, mysspring en tid, cykla lite istället för att springa så återkommer inspirationen!

Susanne Bornmar

1975 • Linköping

#1108

•

21 juni 2017 kl 10:08

1 Gilla

#1107 Staffan... ÖVER 3 veckor?!?! Personligen var det bara 2,5 vecka sedan jag gick i mål på Stadion i Stockholm... :)

Gabriel Enning

1980 • Lidingö

#1109

•

21 juni 2017 kl 10:10

4 Gilla

Susanne, men Staffan sprang så sjukt fort på sthlm maraton. Han gick i mål flera dagar före oss andra :)

Susanne Bornmar

1975 • Linköping

#1110

•

21 juni 2017 kl 10:12

1 Gilla

Aha Gabriel, det förklarar ju saken! ;)

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#1111

•

21 juni 2017 kl 10:35

1 Gilla

Hahaha, hoppsan, jag är visst helt veckovill, nämnde för flera löparbekanta i helgen att kroppen nu börjar kännas OK TRE veckor efter maran, skulle alltså vara två :) Det måste ju betyda att jag får en bonusvecka i juni att träna på :)

Martin

1982 • Stockholm

#1112

•

21 juni 2017 kl 11:43

Gilla

Jag tror det är naturligt med tanke på aktiviteten på forumet. Jag tror många är revanschsugna men ändå kopplar av från prestationsträningen och kör lite mer för nöjets skull bara. "Tyvärr" triggas någon träningsnerv igång när jag väl kommer ut.

Jag hade liksom er suget efter löpningen direkt efter maran, men det rann av mig lite och dessutom har jag en liten känning under vänster häl. Utan att veta så något om det så inbillar jag mig att det skulle vara hälsporre, en mardröm.

Normalt tar jag det lugnt i juni och juli och stressar i någon slags form till Midnattsloppet i augusti. Men i slutet av juli så har jag en triathlon (för nöjets skull) och ett bröllop i mitten på augusti, så jag måste komma igång igen för att inte förlora den fina form man trots allt är i. Så jag dammade av gubbcykeln igår och cyklade tre mil i en timme istället, i kombination med lite löpning så tror jag det hjälper mig att hålla mig någorlunda i form. Men de där 7-8 milen/v tror jag inte jag kommer komma i närheten av förrän i höst.

Offt: Btw, om någon har tips på hur man ska lära sig simning i havet på grundnivå så är jag öppen för förslag.

Thomas Abrahamsson

1988 • Stenungsund

#1113

•

21 juni 2017 kl 14:18

1 Gilla

Jag fick en liknande känsla efter Göteborgsvarvet Susanne. Det va väl egentligen det första lopp jag verkligen underpresterade utan anledning (blev dock sjuk senare i veckan, får skylla på det). Hade dock aldrig någon revanchlust utan bara att en stor del av motivationen försvann. Jag kunde ändå träna på men det blev istället träning precis det jag kände för. Nästan alla pass gick i perfekt mellanmjölk, bara för att jag kände för det. Kände för att springa "fort" och få det avklarat och inte tänka så mycket.
Sprang ett OCR-lopp två veckor efteråt som jag verkligen inte va sugen på, men efter det började motivationen komma tillbaka hyfsat.

Nu har jag haft en bra träningsperiod i två veckor och gick dessutom bra på en swimrun-tävling i helgen. Så motivationen är tillbaka, tack och lov :)

Sverker Olsson

1967 • Uppsala

#1114

•

21 juni 2017 kl 14:38

Gilla

#1105
"ingen motivation till att prestera [...] pressa mig till några intervaller, till att springa fort [...] bara mysträna, springa lagom tempo för att det är skönt, fika med familjen och strunta i att vara i optimal löpform..."

Susanne, jag känner precis samma sak!
Skillnaden mellan oss är väl att detta för mig är normaltillståndet som jag trivs alldeles utmärkt med.

Tycker nog att du under sommaren kan kosta på dig några veckor av feelgood-löpning utan att oroa dig för bristande motivation.
Hur du ska hantera prestationsmotivationbristen vet jag inte eftersom jag själv aldrig upplevt den. Förmodar att motivationen tids nog kommer tillbaka. Och att du är medveten om att den saknas och att du vill ha den tillbaka tyder väl i sig på något slags motivation?

Fredrik Eriksson

1978 • Linköping

#1115

•

21 juni 2017 kl 17:36

Gilla

Det är naturligt att peppen inte finns där efter en mara, speciellt inte om det varit ett stort mål. För mig så är ju inte löpning den roligaste idrotten man kan ägna sig åt. Det är ju ex bra mycket roligare med padel, fotboll och liknande. Där är jag riktigt sugen inför passen. Sällan suget finns på samma sätt inför ett löppass. För mig är målet anledningen till att träna, att springa lopp är grymt! Om jag tyckte löpning var kul kanske jag tom skulle kunna vara duktig:)

Hobbylöparn

Östermalms IP

#1116

•

25 juni 2017 kl 18:32

Gilla

Jag sprang min första litet längre runda idag efter Maran, 20 km. Kändes helt ok. Nu är det bara att kötta på fram till höstens Lidingö och Amsterdam. :-)

Möjligen Hässelby också.

Sniberup

1971 • Gästrikland

#1117

•

25 juni 2017 kl 19:05

Gilla

Ni i tråden som laddar med rödbetsjuice, dricker ni det sista veckan före lopp eller året runt?
Är det någon som märker en riktig effekt eller är det mest en känsla och placeboeffekt som kickar in? =)

Hobbylöparn

Östermalms IP

#1118

•

25 juni 2017 kl 19:08 Redigerad 25 juni 2017 kl 19:08

Gilla

Jag drack rödbetsjuice ca en vecka innan.

Osäker om det ger någon effekt. Barnen fick smaka och hade aldrig smakat något så vidrigt. Som att dricka spadet ur en rödbetsburk.

Sista dagarna innan trappade jag upp. Osäker om det gav någon effekt att tala om, men jag persade 15 minuter i alla fall. Vilket jag iofs snarare tror kommer från ökad träning.

Vasaloppsåkarna verkar ju ha dille på Rödbetsjuice, så kolla med någon av dem.

Victor Carlsson

1990 • Malmö

#1119

•

26 juni 2017 kl 00:58

Gilla

http://www.presteramera.com/rodbetsjuice/

Där finns rätt mycket att läsa.

Martin

1982 • Stockholm

#1120

•

26 juni 2017 kl 11:44

1 Gilla

Kurt, 20 k är betydligt längre än vad jag orkat med efteråt. Har kört 5*10 km sedan maran. Men ska försöka ta mig ut på en hm idag, blev inspirerad av ditt pass.

Rödbetsjuicen var intressant. Jag drack veckan innan och kände inte av någon negativ effekt, kan varit placebo eller så gav det mig något. Men jag sänkte min rekordtid med -13,4%. Vad som var anledningen är nog en kombination av viktminskning (-10%) och ökad träningsdos (+57%, mot föregående år). Därtill rödbetsjuice och formtoppning. Kan med facit i hand tycka att jag kanske borde kunnat prestera ännu bättre med tanke på vilka förutsättningar jag gav mig själv, men kan med handen på hjärtat erkänna att jag gav allt och hade haft svårt för att kräma ur mer. Jag kanske ska lära mig att träna bättre till nästa år.

< < < 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.