29 maj 2017 kl 13:46
Jonny: Det finns väl två sidor av saken. Dels var(är) jag väldigt väl maratränad vilket betyder mycket långpass under många år, dels är jag inte så snabb på kortare distanser (men rätt hyfsad på sprint lustigt nog).
Dessutom är jag rejält envis och van att bråka med Central Governor som bidrar med negativa tankar, trötthetskänsla mm. Bryter aldrig utan en skada eller liknande, nästan aldrig långpass heller även om jag pausar ibland. Vet att jag normalt har 5-6 minuters split och lägger upp tävlingen efter det. Har bra koll på farten, använder både km-skyltarna och GPS (ingen av dem är 100% pålitlig så det blir känsla och flyta med strömmen också...).
Räknar "hela tiden", åtminstone efter halva, på vad jag kan klara för sluttid med olika fart. Siktar på folk att hänga på/springa om. Hinner jag ikapp nån vet jag att det är läge att springa om också och sikta på nästa. Det pågår väldigt mycket i huvudet.
Prova att trycka på uppför Torsgatan på andra varvet, det gör en del för självförtroendet om det lyckas. Behöver inte öka, bara känna att du faktiskt kan ta i lite till.