22 november 2016 kl 21:15
Redigerad 22 november 2016 kl 21:19
Du skriver inte hurpass skadad du varit utan bara att du fick känningar och backade. Nu är det säkert inte så utan du gjorde säkert rätt i att backa, men det finns nog exempel på löpare som backar för lättvindigt också och på så sätt aldrig pressar kroppen att stärkas - även om det kanske är ovanligt.
Min erfarenhet är att jag har känningar på olika sätt en bit in i passen så gott som hela tiden. Nu efter 4 år tror jag mig ha börjat förstå känningarna ganska bra och det räcker med små förändringar för att bli kvitt dem. De första 2 åren fick jag 3 olika skador och det sög ju, men hade jag bromsat vid varje känning hade jag å andra sidan inte kommit någonvart alls. Det jag vill ha sagt är väl att det är skillnad på känningar och skador och att alla känningar inte leder till skador. Ungefär såhär tänker jag:
"Känns i varje steg ett tag någongång under passet" (typiskt i början eller slutet): Skitsamma så länge det inte blir tydligt värre och värre sett över många pass. Blir det värre anpassar jag träningen tills det inte blir det.
"Känns i varje steg från början till slut" = Är det samma grej nästa pass - avbryt passet och ta en extra vilodag
"Gör ont i varje steg" - Stanna eller sakta ner och se om det släpper, gör det inte det - gå hem och försök igen om en dag eller två
"Gör för ont för att springa" = skadad, inget annat att göra än att rehaba.
Nu tror jag att många som nyss kommit igång behöver höra motsatsen till det här, men jag tycker du verkar försiktig och sansad så jag ville bara slänga ut tanken att du kunde testa springa lite längre bara och se vad som händer. Det är inte alltid dåligt att springa igenom känningar - du får bra blodgenomsträmning och kroppen anpassar sig snabbare.
