3 januari 2015 kl 23:10
Jag tar allt som herrarna Helgerud och Hoff skrivit med en nypa salt, och det innefattar då naturligtvis deras påfund: "Norska superintervaller".
Tyvärr måste man nog säga att det visat sig att Helgerud och Hoff varit rätt hårt ute och cyklat med sina idéer. När man läser intervjun med Hoff i länken som #28 postat, så slår man sig nästan för pannan. Dom är helt besatta av intervallträning och menar i princip att lågintensiv träning är meningslös.
Undrar om dom har tänkt om idag efter att Björgen följde deras metoder och blev totalt övertränad och var under isen i flera år, innan hon gick tillbaka till traditionell norsk skidträning med mycket stor mängd lågintensiv träning? Eller när de ser hur bra Sundby har blivit med den enormt stora mängden lågintensiva träning han kör?
Dom är totalt insnöade på hjärtats slagvolym som den överlägset viktigaste faktorn för prestation inom konditionsidrott. Att lokal kapacitet i musklerna samt ett effektivt energisystem (mitokondrier) är minst lika viktigt, det verkar dom ha varit smärtsamt ovetande om. Hur kan det vara möjligt att vara professorer och samtidigt så okunniga om det?