Årskrönika 2014

Håkan Eriksson

1981 • Vegan Runners

#2

•

29 december 2014 kl 15:26

6 Gilla

Såhär skrev jag precis på vårt klubbforum:

2013 hade jag ett tydligt mål: klara AXA Fjällmaraton. Jag lufsade runt på långa skogspass och körde intervaller ibland men kollade inte så mycket på klockan. Framåt hösten hade jag ändå fått lite fart i benen och började göra kilometrar under 3:40 ibland. Det kändes stort.

När 2014 ringde in visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på. Inget tydligt mål i sikte. Kuta snabbare kanske? Det fick det bli. Jag satte sub 1:20 på halvmaran som rimligt nästa mål, ökade träningsdosen och kunde kvittera ut en ganska avslappnad tid på 1:19 nere i Barcelona. Årets mål avbockat redan i februari. Hmm..

För att inte bli mätt och nöjd valde jag ut två nya, helt orealistiska mål. Lite mer kittlande. Sub 10 minuter på 3000m och sub 35 på milen. Fick jobba bort gamla invanda föreställningar som sa att 3:30-fart är förjävla snabbt och 3:20-fart, seriöst? Visste typ ingen som gjort det men antog att det var möjligt även om jag inte kunde relatera till vad det innebar.

Sen tränade jag som dåre, mest med fokus på 3000m där antalet tävlingar är få. Våren kom, sommaren kom, hösten kom. Jag sprang hela tiden, körde mycket brödrostlopp och blev lite kär i swimrun på vägen. I september gjorde jag min första tävling på 3000m och grejade till min förvåning 9:43, snittfart 3:14 min/km utan att det kändes sådär hemskt jobbigt. Årets bästa känsla tror jag?

Efter det var sub 35 kvar och jag trodde inte att det skulle bli särskilt svårt. Dålig inställning! Jag försökte flera gånger, misslyckades på olika sätt och kom aldrig under på tävling, som bäst 34:50 på GPS-klockan. Lärdomen är att jag körde mycket banintervaller för 3000m men inte lärde mig springa snabbt i minsta lilla motlut. Borde nog ha satsat på en arenamil istället för landsväg.

Sen blev det vinter och jag gick tillbaks till det vinnande konceptet att dra ner farten och tugga många mil. Snittade över två mil om dagen i november-december och landade 2014 på en bit över 5000 km.

Härnäst då? Först av allt, inte glömma att löpningen ska vara rolig och njutningsfull, även om den kan vara det på olika sätt. Fortsätta som hobbytränare, det har också varit kul. Och sist men inte minst, fortsätta utmana mig själv. Drömmål som finns kvar: milen sub 35, Ursvik Extreme sub 1h, Lidingö sub 2h, spöa min gamla idol Filip Larsen. Vet inte vad som kommer locka mest men jag hoppas att jag inte blir skadad/motionär/soffpotatis utan fortsätter hålla det äkta ett tag till!

Håkan Eriksson

1981 • Vegan Runners

#3

•

29 december 2014 kl 16:33

Gilla

För att inte förhäva mig själv eller framstå som att mina mål är helt frånkopplade från den verklighet vi alla lever i vill jag tillägga:

Målsättningen "spöa min gamla idol Filip Larsen" ska alltså vara "spöa min gamla idol Filip Larsen, på nån distans som han aldrig satsade på, i den enda gren där jag har en sportslig chans, nämligen löpning". Rätt ska vara rätt! Det gäller att välja sina strider väl om man vill nå framgång här i livet.

Åsa

1978 • Tyresö

#4

•

29 december 2014 kl 16:42 Redigerad 29 december 2014 kl 16:43

7 Gilla

Rolig idé Håkan. Bättre ha det samlat än var och en för sig.

Januari: 2014 inleddes med massa motivation och glädje. Kände mig stark. Hade börjat springa i maj 2013 och upptäckt att det här med löpning var jätteroligt, samt att det roliga höll i sig. Klarat mina första nybörjarmål på att springa milen under 55 min (53 i september) och allt låg bara färdigt och väntade på mig.

Februari - maj: Började få ont i ena knät mot slutet av januari. Det blev inte bättre trots kortare uppehåll. Bet ihop och gick till läkare som konstaterade överbelastningsskada. Här trodde jag att det var slut, att jag skulle tappa motivationen och ramla ur hela grejen. Ramlade ner i hopplöshetshålet. Gnetade dock på med seg rehab och alternativträning i fyra månader. Försökte se om jag var intresserad av open water men konstaterade att det var jag inte (gillar att simma, dock inte i stök och trängsel). Strök alla drömmar om halvmaror och LL30 och milen sub50. Satte med flit målet lågt ganska långt fram: att kunna löpträna under sommaren. Kände att jag inte skulle orka med massa misslyckanden. Stretade på. När jag blev stressad och det inte gick så fort som jag ville påminde jag mig konstant om målet: Kunna springa i sommar. Inga tider, ingenting. Bara att kunna springa. Släpp taget om resten.

Juni: En tålmodig och peppande sjukgymnast tillåter mig gradivs att börja springa. Eller varva spring med gång. Jag är tålmodig och gör för det mesta precis som hon säger.

Juli-augusti: Stretar på. På ett sätt jobbigt att springa mycket mindre och långsammare än tidigare, men påminner mig hela tiden om det långsiktiga målet: Inte prestera den här säsongen. se till att kunna springa, det finns många fler år framöver att prestera på. Njuter av att kunna springa igen.

September: Får möjligheten att anmäla mig billigt till Tunnelloppet via jobbet. Anmäler mig. Tänker att jag springer igenom milen oavsett tempo. Kul grej även om jag inte kan trycka på.

Oktober-november: Börjar känna mig återställd. Bestämmer att distanspassen inte får gå snabbare än 6-tempo, helst 6.30. Kör några kvalitetspass. Får fantasier om att jag kanske kommer kunna springa milen sub50 ändå på tunnelloppet, men beslutar mig för att absolut inte göra det. Okej att PB:a någonstans mellan 50 och 53, men jag förbjuder mig själv att försöka springa sub50. Upprepar mantrat om att prio ett är att kunna springa den här säsongen, inte riskera detta.

22:a November: Springer tunnelloppet på ungefär 80-85%. Känns väldigt behagligt, den bästa tävlingserfarenheten hittills. PB:ar med nästan två minuter på 51.24, känner mig oerhört stolt över att jag inte föll för frestelsen att börja pressa på där när jag märkte att jag hade chans att gå under 50. Fick mitt PB. Även om jag inte gick för fullt undrar jag fortfarande om jag inte borde tagit det ännu lugnare för att vara mer safe.

December: Mycket förkylningar och skit kommer ivägen, får inte ihop så många kilometrar som jag önskar. Anmäler mig till LL30. Känner att jag bitvis trippar på gränsen för vad benen klarar av i träningsmängd, behöver fortsätta jobba på att inte skena iväg för fort i träningsmängd, utan tänka långsiktigt. Håller nere farten på distans/långpassen. Tar extra vilodagar. Stretar på. Tränar mig på att lyssna på kroppen, bitvis går det bra, bitvis inte.

2015 ska jag fortsätta tänka lungt och prioriteringen att kunna springa, framför att slå PB:n. Inte bara ohejdad falla in i löparlusten och adrenalinkickarna som snabbare tempon ger, utan försöka tänka klokt och långsiktigt.

Helmer Tampongförtäraren

1985 • Türinge

#5

•

29 december 2014 kl 19:41

2 Gilla

Har en hel del minnen som stärker motivationen. Springer för det är kul - kan springa snabbare - dock så kör jag aldrig fartintervaller (det är tråkigt). Tävling är det maxtempo (oftast). Mest icke-prestationssökandes motivationshöjare.

Bästa minnet; gjorde mig av med teknikprylen på handleden. Visst, jag kör RunKeeper ibland, dock för kartlägga nya områden (har en sak för kartor). Springer, oavsett tempo, underlag, träning/tävling etc., mer synkat med kropp och omgivning.

Lunkade igenom Änglamilen och Altarstensloppet utan problem. Tog inte fullt ut och sprang in snabbt på först nämnda - ska nog springa loppet nästa år - hoppas på 38:xx.

Kräktes som en knes på MAXI-löpet i Bromölla (ledde par hundra meter iaf) pga magkatarr - tog mig i mål på kass tid sen, men... revansch! Lustigt värre. Lärde mig något iaf - dessutom såg det rätt lustigt ut att kasta upp slem i farten.

Sprang med hunden och hon gillade det. För att vara närmre 9 år och ledproblem, så har det blivit bättre. Dessutom har hon fortsatt att springa mer efter dess utan problem.

I somras sprang jag ned till Vinslöv - lite mer än maran. Det gick enkelt och förvånansvärt snabbt.

Tog aldrig PB på något (vad jag vet, inte tävlingsmässigt i tid iaf). Distansmässigt, ja. Antal kilometer, ja. Ny tävlingsform, ja. Räcker så. :)
Simmade 5075m i våras i sträck (bröst/crawl) - fast - det är inte löpning. Funderar på genomföra en tävling i dua eller tri - aldrig blivit av pga annat.

Roland Kauntz

1968 • Järfälla

#6

•

29 december 2014 kl 21:38 Redigerad 29 december 2014 kl 21:39

15 Gilla

Nyårsdagen 2014 vägde jag 105 kg. Jag bestämde mig att nu får det vara nog och köpte ett gymkort. Jag svettades ordentligt på crosstrainren. 30 minuters passen blev till 45 minuters pass. I februari fick jag för mig att testa om jag kunde springa 10 km på 60 minuter på löpbandet. Det gick, men det var nog den längsta timmen i mitt liv.

Det gav dock blodad tand så jag utmanade mina barn på ett lokalt 5km lopp i april. Jag blev sämst i familjen, men var oerhört stolt över att ha klarat det på 22:19. Dessutom var det så kul att springa tävling att jag samma kväll anmälde mig till tre lopp till med Stockholm halvmarathon som huvudmål.

På försommaren gick allt bra. I juni sprang jag en kvartsmara under 49 minuter men strax efter kom problemen med benhinnorna. Löprundorna blev färre och långsammare, istället så cyklade jag en hel del. I början av augusti kändes det bättre och efter semestern blev det hårdsatsning mot halvmaran. Målet var att komma under två timmar, men jag siktade mot 1:50. Det loppet kommer jag aldrig att glömma. Det kändes som jag flög runt banan och kom imål på 1:46:05. Jag har nog sällan varit så stolt som den kvällen.

Under hösten så har jag sakta men säkert ökat längden på mina pass och med ordentlig backträning under 2015 ska jag försöka ge mig på LL30.

När det känns motigt att springa behöver jag bara tänka på soffpotatisen från nyårsdagen 2014 och vara tacksam för att jag kan springa så pass bra idag, 22 kg lättare och 24 cm mindre runt magen.

Johan Kling

1984 • Stockholm

#7

•

29 december 2014 kl 23:28 Redigerad 29 december 2014 kl 23:32

1 Gilla

Kul läsning! Har skrivit lite mer på min blogg men kan köra en kortis här också.

Bäst prestationsmässigt: Halvmaran på Kungsholmen Runt i maj, 3 veckor innan första maran, är jag väldigt nöjd med. Persade med 1:43:38, men är mest nöjd med 5k-splitsen 24:13-24:08-24:19-24:35. Perfekt lopp som jag ser det.

Sämst prestationsmässigt: Maradebuten i Sthlm där jag gick i mål långt sämre än jag trott, hoppats på och tränat för. Väggade efter 26 och tappade loppet även mentalt 6km senare. Ingen vidare rolig upplevelse men den var lärorik.

Sämst i övrigt: Plantar fasciit efter maran, kunde inte springa alls på ett par månader och inte som jag ville på 5.

Bäst i övrigt: Att jag är i stort sett helt av med PF:en och att jag iom den hittat alternativa träningsformer som både är roliga och som jag tror kan hjälpa mig bli en bättre löpare. Löpargruppen Runacademy var också grymt kul. Och långpass på små skogsstigar. Och smärtfria tröskelpass i decemberkylan. Det mesta var kul faktiskt och så hoppas jag det fortsätter nästa år.

Mål 2015: Inte satt dom helt än, men under 45 på milen ska jag bara. Under 1:40 på Göteborgsvarvet är ett annat troligt mål om det flyter på. Sen börjar det bli läge att träna på att hålla 4-fart. 3km sub12 kanske? Kommit att älska trail också så det kanske är dags att debutera på ett sånt lopp...

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#8

•

30 december 2014 kl 08:20

1 Gilla

Rolig läsning och fantastiskt Roland (#6). Håller på och putsar på en löparsammanfattning av mitt fina 2014, kommer imorgon!

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

#9

•

30 december 2014 kl 09:17

Gilla

2014 startade i rehabens tecken efter höstens häloperation, korta joggingpass under våren blev under året allt längre rundor. Efter att inte kunnat springa under många år har jag börjat lägga grunden för nästa år. Jag kommer att summera det gångna året till runt 420 tränade timmar och 180 löpta mil varav de flesta klarats av under hösten/vintern.

Petter Stjernkvist

1979 • Slimminge

#10

•

30 december 2014 kl 10:03

Gilla

Jag funderade på det här häromdagen och blev faktiskt lite överraskad av vad jag fann i träningsdagboken.

Under 2014 uppnådde jag bägge mina huvudmål, under 1:33 på halvmaran och under 3:20 på marathon. Dessutom sprang jag Markusloppets 50 kilometer nästan 30 minuter fortare än förra året. Är såklart löjligt nöjd med allt detta.

Men, vad som överraskade mig när jag läste min loggbok här på Jogg är hur sjukt lite jag sprang under vintern. I ärlighetens namn minns jag knappt hur jag, eller snarare hur jag inte, tränade under januari och februari. Jag antar att januari var mörk, kall och ruskig, som januari brukar vara. Den månaden loggade jag hurssomhelst 0 kilometer, inte enbart för att jag var skadad, hade lite ont i ryggen om jag inte minns fel, utan mest för att jag inte var motiverad nog.

Först när jag bokat in Kungsholmen runt, började träningen få någon slags kontinuitet. Träningen till det loppet gick väldigt bra. Körde ett modifierat Hal Higdonprogram som funkade relativt väl och som tur var fixade kroppen en ganska rejäl ökning i mängd under mars och april utan att ta stryk.

Gjorde 1:32:34 i ett lopp som kändes helt perfekt disponerat.

Sen började jag med marathonträningen, körde Fribergs 3:30 program, med lite små justeringar för att ha möjlighet att fixa 3:20. Ibland var marathonträningen väldigt jobbig. De tuffa långpassen, med fartökningar sista milen till exempel. Det slet faktiskt en smula, både fysiskt och psykiskt.

Marathonet var inte alls lika väldisponerat. Jag följde med 3:15 farthållarna eftersom det verkade vara en bra idé, just då. Tappade farthållarna vid 25-kilometer nånstans och därefter var det en tuff kamp mot klockan för att fixa sub 3:20 - fann lite nya krafter i slutet och klockade in på 3:19:15.

Efter det har träningen mest glidit på, jag tappade såklart lite i veckomängd efter marathonet men har ändå lyckats komma ut med pannlampa och reflexväst även under hösten. Den längsta paus jag haft var på två veckor efter att jag cyklat omkull och skadat knät lite.

Sammanfattningsvis, är jag såklart nöjd med mitt löparår.

Johan Haglund-Ols

1973 • Falun

#11

•

30 december 2014 kl 14:34 Redigerad 30 december 2014 kl 16:43

Gilla

Största minnet från 2014 är min debut i Stockholm Marathon.
Bara att bestämma sig från att sprungit som längst 5 km att köra maran blev en utmaning, men det gick :)
Då mitt enda egentliga mål var få en sluttid så tog jag det väldigt lugnt, kanske för lugnt, men har ju en tid att slå till våren iaf :)
Gjorde även min debut i halvmara sammanhang i Stockholm, riktigt nöjd där med när jag kom in under 1:50.
Årets lilla smolk blir Lidingöloppet, ville verkligen under 3 timmar där, men hård öppning och kramp i alla kroppsdelar sista 13 km gjorde att jag missade det med en minut.
Gott Nytt Löparår på er alla fantastiska löpare

Anders Örnhed

1973 • Järfälla

#12

•

30 december 2014 kl 17:16

Gilla

Kul ide, skrollar just nu runt på flera bloggar för att läsa om både framgångar och misslyckanden, båda intressant att läsa om på sitt sätt.
Jag har skrivit en alldeles för lång krönika på min blogg, mycket beroende på att mitt löpår 2014 var så upp och ner, både resultatmässigt och mentalt.

Hur som helst så gör jag här en sammanfattning:

Bästa loppet: Måste bli Kungsholmen runt HM! Min andra HM och bara 3 veckor kvar till mitt första marathon så sprang jag utan att känna några krav. Visst nytt PB skulle det bli, men det sa inte så mycket då jag redan sprungit snabbare än det gamla på träning. Mycket riktigt blev det nytt PB och under 1:30 (1:29:19).

Allra bästa (största, roligaste, mest spännande, etc) loppet: Ja, självklart är det Stockholm marathon. Hur kan det vara något annat? 3:22:47 efter att ha haft en vinterträning som gick både framåt, bakåt och åt sidan (bland annat en hel månads sjukdom i mars). Känslan av att gå i mål och ha klarat alla mål och förväntningar jag hade innan är obeskrivlig och den känslan gör att jag inte säger "aldrig mer" fastän jag egentligen inte gillar distansen, eller träningen inför den, alls.

Bäst med 2014: Jag (vuxen)persade på alla sträckor från 800 m till marathon, med HM-PB från Kungsholmen runt som det bästa.

Sämst med 2014: Allting från augusti och framåt. Trots nya PB på 5 km, 10 km och flera hyggliga lopp så lyckades jag aldrig fokusera och motivera mig till att riktigt nå de resultat jag hade i mig efter all träning inför Sthlm maraton.

Absolut största besvikelsen: Att jag totalt kroknade sista 1,5 km på Hässelbyloppet och såg sub 40 rinna mig ur händerna. Besvikelsen över att inte klarat under 40 minuter på milen är stor, men också motiverande inför 2015.

Vill ni läsa hela storyn så startar den här: http://eftermarathon.blogspot.se/2014/12/loparet-2014-del-1-bakgrund.html

Birgitta Thörnqvist

1975 • Eskilstuna

#13

•

31 december 2014 kl 15:14

4 Gilla

Jag har alltid hatat att springa, även när jag var yngre. Har inte kunnat springa mer än några hundra meter i taget för att sedan vara tvungen att stanna och hämta andan.
Att jag i mellanstadiet var en av skolans bästa på 60 meter, men inte orkade springa ett helt varv runt idrottsplatsen, det reflekterade jag inte över då. Skämdes bara över min pinsamt dåliga kondition.
I år fick jag ändå för mig att jag skulle ge det en ordentlig chans, men hur mycket jag än kämpade så blev det inte bättre. Jag fick vissa misstankar och bokade en läkartid.
Träffade en läkare som inte bara ordinerade "en Alvedon och vila" ;) utan som tog mitt problem på allvar. Flera tester togs, jag fick en remiss till en astma-sköterska och under tiden fick jag även Bricanyl utskrivet för att testa under tiden. Effekten var solklar och det blev uppenbart att jag har ansträngningsastma.
Andra gången jag sprang med Bricanyl hör jag plötsligt i hörlurarna: "Avverkad distans: 1km", och jag insåg att jag aldrig någonsin hade sprungit så långt tidigare, utan att stanna och gå. Ärligt talat så var tårarna nära och det var just då, i det ögonblicket, som jag blev en löpare.

Mål för nästa år:
Väldigt kortsiktigt så är det att min häl ska bli bra så jag får ut och springa igen. (I dagsläget har jag inte kunnat springa på ca 2,5 veckor och jag har en fruktansvärd abstinens.)
Sen kommer jag anmäla mig till något/några lopp. Har inte bestämt när/var/hur långt än så länge.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#14

•

31 december 2014 kl 15:19

2 Gilla

http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.se/

Lång sammanfattning över min bästa säsong hittills som löpare, 2600 km, åtta tävlingar, fyra personbästan, mycket lugn distans och mycket bra fokus och kvalite på nyckelpassen.

Morgan Johansson

1974 • Ljungby

#15

•

31 december 2014 kl 16:12 Redigerad 31 december 2014 kl 16:15

2 Gilla

@#6: Ibland blir man bara så glad när man är inne och läser på jogg:s forum. Lycka till på LL!

@Staffan: Måste erkänna att jag slarvat lite med att läsa din blogg senaste tiden. Men väldigt intressant läsning om din sammanfattning av 2014.(du ligger numera under fliken favoriter)

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#16

•

31 december 2014 kl 16:25

Gilla

Morgan, det är inget måste att läsa min blogg men roligt att du är "tillbaka" :-)

Morgan Johansson

1974 • Ljungby

#17

•

31 december 2014 kl 16:30

Gilla

@Staffan: Nöjet är helt på min sida.

Gott nytt löparår på er alla!

Emil Råberg

1985 • Värmdö

#18

•

31 december 2014 kl 18:41

2 Gilla

Det andra året som löpare avlutat och det har gått fort.

Året startade med en satsning mot min första mara, Stockholm Marathon, med ökad träningsdos som följd. Glädjen att springa långt, den är stor. Som en del i den stegrande träningsmängden spontananmälde jag mig till Ultraintervallerna i februari. Det var en riktigt tuff utmaning som inte bara var rolig, man lyckan efter sista intervallen och den 8:e milen på samma dygn var något alldeles extra. Ultraintervallerna innebar dock överansträning och skada, och följande månad ägnades åt alternaivträning.

Formbesked vid Premiärmilen, skulle skadan vara läkt? Ja, och formen tycktes också hållt i sig trots avbrott.

Vid Springcross, loppet som året innan innebar min debut som löpare, lyckades jag klara av stipulationstiden för guldmedalj och lyckan var stor.

Och appropå det här med medaljer. Kanske är det lite barnsligt, men det är för mig en stor drivkraft till att vilja prestera bra i lopp och tävlingar. Stockholm Marathon var en folkfest och jag kommer minnas upploppet inne på stadion, det var en mäktig upplevelse (det var första gången jag var där, måste dit oftare). Medaljen var också den mäktig.

Resten av året gick åt till att försöka pressa ner tiden på milen till sub 40. Flera personbästa blev det, men jag kom aldig närmare än 40:46, i Stockholm Tunnel Run.

Ännu fler lopp (och medaljer) blir det nästa år, och debut i Lidingöloppet. Går det att klara medaljtiden där tro?

Gott slut och gott nytt springår!

Mattias Wellermark

1978 • Linköping

#19

•

1 januari 2015 kl 20:28

Gilla

Efter att ha gjort ordentliga förbättringar på flera distanser under 2012 och 2013 (från 45 till 36 min på milen) visste jag att det skulle bli tufft att upprepa någon liknande under 2014. Den främsta anledningen är att jag blev pappa i juni och träningen har därför fått stå tillbaka en hel del.

Huvudmålet för säsongen var min maratonpremiär i Stockholm Marathon. Eftersom det var debut ville jag inte sätta upp allt för tuffa mål men drömmen var att fixa 2:50 och komma med på MaraMackans årslista och klara gränsen för att få startbidrag från klubben. Jag hoppades också på att gå under 1:20 på halvmaran och 35 på milen under året.

Halvmaratiden fixade jag ganska tidigt på våren genom att springa på 1:18:41 på Örebro AIK Halvmaraton. Det var långt ifrån ett optimalt lopp men gött att fixa ett av målen tidigt på säsongen. Jag kom dock aldrig nära 35 på milen utan gjorde 35:39 som bäst.

Stockholm Marathon blev en fantastisk upplevelse och även om jag stumnade ordentligt på sluten så gick jag i mål på 2:48:05 och placering 100. Det gav verkligen mersmak att springa fler maror och mitt andra lopp blir Rotterdam i april. Jag går snart på föräldraledighet och hoppas på att få till många mil med hjälp av löparvagnen. Om det fungerar så blir målsättningen att gå under 2:45 och sen närma mig 2:40 på en snabb hötsmara.

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

#20

•

1 januari 2015 kl 21:47

Gilla

#19
Om du siktar neråt 2:40 på maran bör du som delmål lägga milen på 33 och halvmaran på 1:12 - 1:13 för att ha en rimlig möjlighet att klara målet.
Lycka till och ha ett bra löparår 2015.