7 april 2014 kl 16:24
Jag håller med Magnus, jag sprang också Vintermarathon första gången i höstas och har fyra Stockholm marathon bakom mig. Temperaturen var perfekt på Vintermarathon medans Stockholm brukar vara ganska varmt, 2012 då undantaget...
Den långa backen längs med E18 innnan Naturhistoriska var rätt sex att springa alla sex varven på Vintermaran samt att det fanns ett par brantare, kortare men lutningarna i Stockholm är längre och segare. Västerbron går lätt första varvet då den kommer tidigt, andra varvet känns den och också den korta branta knix som leder upp till bron. Värre tycker jag ändå är stigningen från Centralen upp till Odenplan som ska springas två gånger varav andra gånger alldeles i slutet av loppet. Milen på Djurgården är som Magnus skriver lite böljande och småtråkig då det är publikfattigt men det är i andra sidan vi Vintermarathonlöpare ju vana vid :-)
Stockholmsbanan är med sina långa breda raksträckor också vindkänslig, t ex Södermälarstrand där det ofta blåser motvind från Riddarfjärden.
Antalet hödmeter är kanske ganska lika men jag tycker nog Stockholm marathon är lite tuffare.
Kollade Garmin connect och höjdmeter och även om det inte är helt tillförlitligt så ser det ut så här, tycker siffrorna för Stockholm ser höga ut. Båda loppen sprungna med en Garmin 305.
Stockholm marathon (2010)
Höjdstigning: 328 m
Höjdförlust: 322 m
Minsta höjd: -7 m
Maximal höjd: 41 m
Vintermarathon
Höjdstigning: 180 m
Höjdförlust: 162 m
Minsta höjd: 7 m
Maximal höjd: 26 m