10 december 2013 kl 16:38
Redigerad 10 december 2013 kl 16:42
KML: Kostdebatten har väl aldrig varit speciellt nyanserad eller seriös? Jag vet inte vad det är för fel på Rössner - en gång i tiden verkade han vettig. Om det är hans argument i artikeln: "äta mindre och röra på sig mer" så kan man ju dock hålla med om det. Eller säga: äta mindre och gärna röra på sig mer.
I första hand tycker jag att man bör eftersträva att reglera vikten med kost och inte träning. Träningen kan givetvis hjälpa till en del och ger andra positiva kort- och långsiktiga effekter. Känner man sig hjälpt av LCHF så är det toppen. :-) Men man ska ju inte sticka under stol med att om man utesluter ett energislag till stor del så ligger ju nyttan i att man minskar på kalorierna rätt duktigt och att det ger mest nytta till vardags.
Det som är intressant att följa är de rön som pekar på att proteiner verkar kunna vara en kraftigt bidragande orsak till utvecklingen av insulinresistens, dvs att det _inte_ är sockret i sig som är orsaken till insulinresistens utan ett överdrivet intag av proteiner och fett i kombination vilket leder till insulinresistens i cellerna.
http://www.medicalnewstoday.com/releases/145544.phpNotera även att detta _inte_ är ny kunskap utan man har sedan länge misstänkt och forskat kring detta samband. Artiklar finns att läsa ifrån 1996 och säkert ännu tidigare. Sambanden följer samma mönster som så många andra: en stillasittande vardag och en onödigt hög kalorikonsumtion - oavsett energislag.
I ett av de hårt drabbade länderna, USA, så är andelen högfett/protein större än i de flesta andra länder. Däremot så ligger USA inte i kolhydrat-toppen vilket många verkar tro. Snarare ligger USA ganska långt ner i kolhydratsprocenten och konsumtionen har snarare _minskat_ under senaste åren även om det är marginellt. Deras ohälsa beror nog till största delen på skräpmat, både i form av dolt socker och mycket fett dvs energität mat. I ett samhälle där man gärna tar bilen även om man bara ska ett par kvarter så lägger man på sig. I samma samhälle finns det pinnsmala människor som knappt rör på sig och som är sockerråttor och som äter fet mat blandat med sjukligt kroppsfixerade människor som viger sitt liv åt enskilda dieter med varierande resultat.
Det "fetaste" landet per capita är Mexico (sägs det) följt av USA. De äter olika andelar. Notera att de flesta afrikanska länder ligger skyhögt i kolhydratsandelen, liksom de flesta asiatiska länder. Ohälsa ökar globalt sett - faktiskt oberoende av alla dessa olika kosthållningar. Den skenar dock mest i västlandet. Gissningsvis beror en stor del av ohälsan globalt sett på den ökade urbanifieringen (om det nu är ett riktigt ord?) och förtätningen av städer och mindre och mindre aktivitet bland de unga. Detta gäller alla kostslag och världsdelar förutom de länder som har en lågutvecklad infrastruktur. LCHF är ingen global frälsare utan faktorerna är nog mer allmänmänskliga men visst, man vill säkert ha något att hänga upp sitt hopp på. ;)
http://chartsbin.com/view/1162Jag tror inte på att skylla på ett enskilt energislag utan att snarare se till ett ganska enkelt faktum: det finns INGEN kost som friskriver kroppen ifrån ansvar.
Så länge man slentrianmässigt äter för många kalorier i sin vardag så kommer man att utveckla välfärdssjukdomar på sikt. Detta oavsett om man äter mycket eller lite av ett enskilt energislag. Äter man mycket av energität mat så blir det ett ackumulerat överskott som kroppen packar om i kroppshyddan. Man kan inte sitta still hela dagarna och äta som om man har en rörlig vardag och göra jämförelser med andra länder och folkslag där de dels äter _mindre_ och dels faktiskt går/cyklar till jobbet en masse.
En fungerande lösning är en varierad och adaptiv kost där man äter av alla energislag och i ungefärlig balans med det energiuttag man gör. Själv äter jag nog närmare en låg_kalori_kost än något annat. I den finns utrymme för allt - att den sedan råkar vara kolhydratbaserad i sin grund har jag ju aldrig haft problem med. Oftast är jag inte speciellt hungrig så då äter jag därefter och vissa dagar blir det väsentligt mindre än andra dagar. Snart inne på 25:e året av högkolhydrat/lågkalorikost och fortfarande ingen dimsyn eller problem med vikten. Jag hade säkert mått precis lika bra med en kost baserad på mindre kolisar och mer av det andra - vilket jag också äter vissa dagar. Men tittar man runt i bekantskapskretsen så finns det feta ultralöpare och feta LCHF:are som varit LCHF innan det blev en akronym och ett par lönnfeta sockerråttor. Eller sockertorskar kanske det heter. Givetvis finns det vänner med soptunnor till mun som stoppar i sig vad skit som helst och kanske ligger i riskzonen för hjärtinfarkt inom de närmaste tio åren.
"Hemligheten" är inte LCHF, Goji superbär eller Pauluns müsli, någon soppdiet eller smör-ur-asken-med-sked-diet utan att faktiskt rannsaka sina matvanor och den mängd man stoppar i sig. För många innebär det en LCHF-kost och det kan jag respektera och gratulera de som lyckas och mår bra av det. Men jag vill också påpeka att det finns otroligt många som det går lika bra för med en kost där man inte eftersträvar att nolla kolhydraterna där man helt enkelt rättar intag efter aktivitetsgrad. Den enda direkta fördel jag tycker att min kosthållning har jämfört med LCHF är: den är beprövad sedan många år, fungerar fint till vardags och till träning samt att jag är frisk och viktstabil med ett lågt BMI. Dessutom utesluter jag ingenting i min kost (den är ju helt fri) förutom sådant som jag ändå inte skulle vilja äta, typ Ansjovis-cheesecake. ;)
Räkna kalorier är ju mördande trist och fyllt av fallgropar men ska man överhuvudtaget "räkna" kalorier så tycker jag att man kan nöja sig med att hålla koll på sockerkalorierna och hålla dem till ett minimum till vardags och gärna strypa ner dem till ett minimum. Man behöver dock inte få panik av att få i sig en mindre mängd socker. De övriga kolhydraterna kan man vara normalt sansad med. De vuxna människor som tror på allvar att man blir fet av äpplen och att det "direktinlagras som fett" kan jag bara skaka på huvudet åt. Det är ett sjukt tänkande.
Annars så tycker jag HCLF fungerar lika bra som LCHF - för egen del. Men jag tvingar ingen att hålla med. Det vore lite tråkigt om alla tyckte lika men det enda som jag kan bli störd av är när folk ska tala om för mig hur jag mår (eller MÅSTE må) av min kost. Jag känner dock inte igen mig i den gängse beskrivningen av en sockertorsk - trots att jag på papperet är en. Människans kropp ÄR en slags maskin, eller organism om man så vill. Den är mycket smartare än man kan tro men den kan inte annat än jobba med vad vi ger den och göra det bästa av situationen.
Fyller man på tanken snabbt eller långsamt och inte rör på sig så spelar det ingen roll - förr eller senare så rinner det över...
