Löpning Träning 41 inlägg 22276 visningar

Löper milen varje vardag. Dömt att misslyckas?

To0bias
1986 • Trollhättan
#1
13 november 2013 - 11:58
Gilla
Har precis slutat plugget på universitetet och försöker nu komma igång med träningen igen. Tyvärr har jag lagt på mig 10 tunga och rätt fula kilon under denna period :P

Väger nu 91 kg och är 180 cm lång (bmi över 28). Var "riktigt" vältränad förr vid 79 kg.

För drygt två veckor sedan började jag löpa igen. Löper drygt 10 km varje vardag på cirka 60 min. Mitt primära mål är att tappa 5-6 kg innan jag börjar med lite roligare typ av löpträning. Har nu gjort 12 mil och benen känns fräscha. Men nu till frågan;

Trots att det känns bra, kan kroppen krascha när som helst och försätta mig i en långvarig skadeperiod?

Jag resonerar som så att kroppen vänjer sig då jag löper samma sträcka på samma tid varje dag och borde då inte ta så mycket stryk. Rätt eller fel?

Tillägg:
Var tidigare en "träningsidiot" så kroppen är nog inte helt oförberedd.

Mvh Tobias
< < < 1 2 3 > > >
1971 • Nykvarn
#2
13 november 2013 kl 12:19 Redigerad 13 november 2013 kl 12:19
2 Gilla
Nej, det är inte dömt att misslyckas men du kommer få rådet att öka på träningen i lugnare takt och inte gå från noll till 50 km/vecka på en gång! Och du bör också fråga dig vad målet är med din träning, är det primärt viktnedgång? Eller också att utvecklas som löpare? Vill du fortsätta som du gör, 10 km lugnt varje dag är ju riktigt bra - OM kroppen klarar av det så ta det riktigt riktigt lugnt, lyssna på kroppen och var beredd på att vila/backa lite om kroppen börjar signalera att den är sliten.

Hösten, vintern är en utmärkt tid för lågintensiv träning för att bygga en rejäl grund, är målet sedan att utvecklas som löpare bör du på sikt variera din träning mera.
Peter
1985 • Luleå
#3
13 november 2013 kl 13:42
Gilla
"Jag resonerar som så att kroppen vänjer sig då jag löper samma sträcka på samma tid varje dag och borde då inte ta så mycket stryk. Rätt eller fel?"

Alltså, kroppen tar inte stryk av nåt den är van att göra, där har du rätt. Däremot tåls det att funderas på om din kropp är van att springa en mil om dan :)

Det kan säkert gå jättebra, men många har skadat sig på mindre belastningsökningar. Känn efter noga bara.
Elin Lundqvist
1990 • Karlstad
#4
13 november 2013 kl 13:57
Gilla
Ett tips: ta det lugnt och spring inte så mycket i början! Jag fastnade för löpningen i januari men hade sedan tidigare tränat löpning ibland (är orienterare) men kom igång bra i januari (för att vara nybörjare). Totalt blev det 11 mil under den månaden (drygt 2,5mil i veckan) men råkade trots detta ut för en överbelastning i foten! Fick vara från löpningen i över en månad innan foten blev bra och känner fortfarande av den ibland när jag kommer upp i för hög veckomängd.

Så även om det känns bra, ta det lugnt så du kan fortsätta utan skador. Jag kände mig pigg och fräsch under hela månaden, men det sa pang efter ett pass och fick dagarna efter det gå på tå med den foten... Då var högklackade skor det enda som funkade... :)
Kinsei
1974 • Malmö
#5
13 november 2013 kl 14:02
4 Gilla
Det går ganska snabbt att förbättra konditionen och öka muskelstyrkan. Det tar längre tid att stärka leder och senor. Att du tidigare tränat mycket hjälper tyvärr inte - kanske tvärtom eftersom du då kanske t ex är van att ta i och förbättrar dig ännu snabbare. Mitt svar är alltså ja, det är dömt att misslyckas. Att du troligtvis snabbt kommer att tröttna på upplägget är kanske din räddning!
Hobbylöparn
Östermalms IP
#6
13 november 2013 kl 14:07 Redigerad 13 november 2013 kl 14:07
1 Gilla
Samma här, jag sprang som en tok i somras. Kom igång igen efter ett mångårigt uppehåll och sprang i princip varje dag som mest under sommaren.

Började efter ett tag få litet känningar i vänstervaden, men sprang på likväl. En morgon haltade jag!

Jahapp, muskelbristning i vaden. Tog några veckor att läka. I nuläget springer jag i snitt varannan dag. Springer jag en längre sträcka, försöker jag vila 2 dagar emellan. I nuläget känner jag mig helt oskadad, men jag tror samtidigt det tar några år att bygga upp de leder och senor som krävs för att tåla större volymer löpning. Nu är du mycket yngre än mig, men nog kan man få skador även i 27-årsåldern.

Mvh
Göran Flink
1970 • Linköping
#7
13 november 2013 kl 14:26
Gilla
Kom igång efter ganska långt uppehåll i vintras. Har historiskt haft problem med benhinnorna men har i år klarat mig helt utan skador. Snittar 3-4 ggr per vecka sen dess men har varierat träningen så mycket som möjligt. Typ simning, löpning, skidor/inlines med stavar och cykling. Vissa veckor två pass/vecka, andra upp till sex pass. Månadsdos mellan 12 och 17 timmar.

Känn efter och våga ställ in eller byt mot ett annat slags pass om du börjar få känning av något.
1983 • Stockholm
#8
13 november 2013 kl 14:33
Gilla
Jag skulle vilja fråga Staffan Dahlgren vad som menas med detta: "vintern är en utmärkt tid för lågintensiv träning för att bygga en rejäl grund".

Vad är en rejäl grund för för en löpare?
1971 • Nykvarn
#9
13 november 2013 kl 14:55
4 Gilla
Re, Gustav, det är naturligtvis både subjektivt och relativt till hur mycket man tränar, för vissa kanske det är 3 mil i veckan, för en elitlöpare 15 mil i veckan eller mer.

Det jag menade var detta. Basen i de flesta seriösa träningsprogram är lugn aerob (utan närvaro av mjölksyra) distanslöpning och vintern med sin kallare temperatur och sämre väglag med snö, is och halka är utmärkt för att just bygga grunden med lugn distanslöpning. Det går att springa fort (om det är ambitionen vilket det såklart inte är för alla) utan mycket lugn distanslöpning/denna grund men bara till en viss nivå och det är ingen tillfällighet att de allra flesta som är duktiga löpare också springer ganska mycket.

Marcus Nilsson här på forumet brukar likna det vid en pyramid, vilket jag tycker är snyggt, ju högre du vill nå, desto bredare måste basen byggas och denna bas byggs med lugn distanslöpning. Intervaller, snabbdistans etc kan man fokusera på senare, närmare tävlingssäsong för att "spetsa till" bygget. De kan utföras året runt för variationens skull men så här års är de inte nödvändiga.

Det blev en lång förklaring, hoppas det framgått vad jag menar?
1974 • Stockholm
#10
13 november 2013 kl 15:18 Redigerad 13 november 2013 kl 15:26
2 Gilla
Viktigt att tänka på när man börjar springa, från lite eller ingen tidigare löpning är att kroppen oftast klarar av ganska mycket det första veckorna innan den säger ifrån.

Jag har flertalet bekanta som ökat på mängden löpning (mig själv inräknad) och tycker att det går ju så himla bra och kroppen känns fantastisk MEN ungefär efter 6 veckor brukar kroppen säga i från. Så det kan vara värt att tänka på att kroppen oftast inte säger ifrån på en gång om man ökar mängden (för)mycket.
1983 • Stockholm
#11
13 november 2013 kl 16:53 Redigerad 13 november 2013 kl 16:55
Gilla
Tack Staffan för informationen och förtydligandet. Då hänger jag med bättre.

Men med det svaret kan jag inte undgå att ställa mig frågan om intensiv träning under vintern därmed är skadligt på grund av kylan... resonemanget i en annan tråd verkade luta mot svårigheter med andning och luftvägar etc.

Man kanske får springa med en bandana för ansiktet eller balaklava. I minusgrader borde väl de blottade ansiktspartierna skifta till blekare nyanser under pass som sträcker sig över 1,5 timmar, eller har jag fel? Om sånt är skadligt vet jag dock inte. Men det kanske jag inte borde tagit här :-)
1971 • Nykvarn
#12
13 november 2013 kl 17:50 Redigerad 13 november 2013 kl 17:50
1 Gilla
Skadligt vågar jag inte svara på. Det är jobbigt för luftrören att dra i sig stora mängder kall luft, t ex har ju många längdskidåkare besvär med astma. Visst går det att tillfälligt dölja utsatta delar men de brukar bli stela av rimfrost ganska snart om man t ex döljer munnen med en buff.

Sedan gör mängden lager med kläder på vintern att löpkänslan blir sämre, frånskjutet i steget blir sämre om det är snö, risken att halka och slå sig ökar om det är isigt och det brukar allmänt gå långsammare vid en given ansträngning på vintern jämfört med löpning i shorts på sommaren. Det är väl personligt men allt detta gör vintern till en period när lugnare distanslöpning lämpar sig bättre. Jag springer alltid utomhus om jag kan, men löpband är för mig ett bra verktyg för intervallträning vintertid, i princip det enda jag använder löpband till.

Ang temperatur så springer helst inte i temperaturer under -15 grader, där drar just jag gränsen och det är inte så många dagar per år det är så kallt där jag bor.
1969 • Bara
#13
13 november 2013 kl 18:20
Gilla
Medan man håller igång märker man inte så mycket om man börjar bli stel eller har ont någonstans. Först när man vilar som krämporna ger sig till känna. Därför kan det vara klokt att pausa ett tag och känna efter.

Själv har jag nog en bristning på gång i vänstra vaden. Läste vad någon skrev och det är i stort sett samma som min situation. Börjat från ingenting och tränat intensivt. Fast inte varje dag. Är det alltid samma ställe som ger problem så får man akta sig. Har inte direkt ont men öm ändå. Under en löptur kan det kännas som muskeln domnar och förlorar kraften. Som att benet ville vika sig men det går över på någon sekund.

Nu har jag hållit upp några dagar och det känns bättre. Springer man varje dag så märker man inte av sådant förrän det är försent.
1960 • Södermalm
#14
13 november 2013 kl 19:13
Gilla
Det är _väldigt_ stor skillnad på hur slitsam löpningen är beroende på hur fort man springer.

Min erfarenhet är att man kan springa varje dag även som relativt otränad om man springer riktigt långsamt. Det verkar mer rehabiliterande än vila. 6-tempo är dock lite för snabbt för att få den effekten tycker jag. Men det förutsätter att man springer med lätta steg. Och lyssnar på kroppen förstås.

Jag tror det finns stora fördelar att springa ofta och långsamt för nybörjare. Men det är nästan inga som gör det, så det vore intressant att höra din erfarenhet om du fortsätter så.
Andreas Lindholm
1973 • Växjö
#15
13 november 2013 kl 19:24 Redigerad 13 november 2013 kl 19:27
Gilla
Klas inspel om nyttan av många, långa och långsamma rundor kan jag instämma i. Sen jag började springa för ett par år sedan har det gått bra under de perioderna som jag lunkat på i en betydligt långsammare fart än min kapacitet, men så fort jag testat gränserna har jag fått känningar och problem. Sen kan man ju så klart ägna sig åt olika former av prehab/styrketräning för att förebygga skadeproblem om man har psyket för det(jag har det inte). Ett bra sätt att få ner farten är att sällskapa med någon "sölkorv" som man kan snacka med.
To0bias
1986 • Trollhättan
#16
13 november 2013 kl 21:28
2 Gilla
Tackar för alla synpunkter!

Klas Orsvärn:
Jag kommer uppdatera denna tråd regelbundet så Ni får se hur väl mitt projekt faller ut.

Jag borde bli lättare samtidigt som jag blir bättre tränad i benen.. och om jag inte gör något dumt som t.ex. öka distansen/öka takten för tidigt så hoppas jag att det ska fungera.

Dagens mil gick ovanligt lätt, hoppas det fortsätter såhär!

Mvh, Tobias
To0bias
1986 • Trollhättan
#17
23 december 2013 kl 08:59
1 Gilla
Så!
Då har man gjort sina 50 km/vecka ända fram till jul. Det har resulterat i 8veckor x 50 km = 40 mil.

Slutsatser av denna korta period?

-Springa milen varje dag går nästan på rutin nu, blir inte trött i benen på samma sätt som i början.

-Det går snabbare och jag får bromsa mig själv för att inte öka tempot

-Jag har (bara) tappat knappt ett kilo. Jag hade hoppats på 5 kg men men!



Jag antar att jag lagt en OK grund nu för lite mer varierad träning, jag tänker mig backträning och tusingar eller motsvarande, eller bör jag fortsätta med samma koncept med lågintensiv träning ett tag till?

Kan min uteblivna viktnedgång bero på annat än slarv med kost?


God jul önskar Tobias!

1971 • Ystad
#18
23 december 2013 kl 15:55
Gilla
Jag sprang drygt en mil om dagen hela juli, 31 pass i rad. Kombinerade med 5:2 fasta och tappade 6-7 kg. Ligger fortfarande kvar på den lägre vikten (kör fortfarande 5:2 men springer inte så ofta). Kanske något att testa?
HR
1972 • Stockholm
#19
23 december 2013 kl 22:02
1 Gilla
Hej Tobias,
det mest effektiva sättet att gå ned i vikt är att lägga om sin kost och försöka få bort det som kroppen klarar sig utan: socker och onödiga fikor. Då hade du gått ner mycket mer på åtta veckor även utan löpning.

Du har dock blivit starkare och uthålligare - bara det har ju varit värt satsningen.

Att du inte har gått ner mer är inte så konstigt om du äter som vanligt. En mil om dagen räcker inte mycket mer än att "precis" vända trenden och ett kilo på åtta veckor är ju inte mycket. Det ryms inom felmarginalen så det kanske inte hänt ett dugg. Att du står still tyder ju på att du är i energibalans och även om du skulle ätit bara lite mindre så tar det ju lite tid att beta av ett överskott om man ligger i energibalans för din basmetabolism - då använder man ju enbart träningen som viktreglerare och då både bygger man muskler och tappar ganska lite i taget.

Allt du slarvar med i kosten - och varje gång - bromsar och tar bort någon av dina träningsdagar. Sedan kanske man inte ska lägga om kosten alltför drastiskt heller - speciellt inte i samband med träning.

5:2 fasta är lite för tufft för en del, två dagar med mycket lite intag kan vara tufft om man inte är van eller att börja med.

Däremot att plocka bort onödiga kvällsmål och strypa ner lite och få lite koll på vardagsätandet och sedan köra åtminstone EN fastedag i veckan, t ex lördagsfrukost och sedan en fastedag och en snålkost på söndagen med mindre måltider? Sedan behöver man inte fasta varje vecka. Får man in det som vana med lite periodisk fasta så hjälper det definitivt. Dessutom får man ju utrymme att slarva om andan faller på ;). De som börjat med periodisk fasta brukar ofta vara mindre benägna att slarva dock.

Går du ner i vikt ett par kg med hjälp av kosten får du dessutom en garanterad fartökning på köpet. :) Det gäller bara att man inte _svälter_ sig så man får dåligt med ork att genomföra passen. Vardagen klarar man med ganska enkla medel.


HR
1972 • Stockholm
#20
23 december 2013 kl 22:04
Gilla
Janne #18: det var starkt, mentalt mycket starkt!

6kg är ett bra resultat på alla sätt! Att du håller vikten tyder ju på att det var en balanserande viktnedgång (efter en längre tids smygande viktökning?) och att du håller den i schack är ju trevligt. Fint jobbat!

< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.