Löpning • Skador & Rehab • 17 inlägg • 7508 visningar •

Långsamt = ont, snabbt = skönt

Martin Örnroth
1967 • Onsala
#1
•
18 juli 2008 - 01:39
Gilla
Efter att ha tränat någorlunda aktivt under drygt ett års tid lade jag av strax innan GBG varvet. Jag stod inte ut med smärtan i knäna som kom efter varje pass och som varade i 3-5 dagar. Löpningen var mestadels lugn och följde i mångt och mycket Szalkais upplägg.
Men efter 3 veckors uppehåll blev löpsuget för stort och jag gav mig ut igen. Denna gång gav jag tusan i att hålla ett lugnt tempo. Jag gav mig av på en 7 km runda på asfalt och höll ett 5 min tempo i snitt. Och kan man tänka sig. Inte tillstymmelse till smärta efteråt. Jag kan inte förklara det på annat sätt än att när jag springer "för långsamt" så gör jag det på ett för mina knän destruktivt sätt. men när jag tar ut steget landar jag mer på fotbladet vilket dämpar stötarna. Kanske kan vara en tröst till er som varit i samma situation som jag. Det finns hopp.
Så en fråga till er som är vana, jag har svårt att bibehålla den "goda" löpstilen när jag drar ner tempot under 5 min. Är detta en träningssak eller en fysisk omöjlighet?
Roger Elimä
1978 • Enköping
#2
•
18 juli 2008 kl 07:09 Redigerad 18 juli 2008 kl 07:23
Gilla
Det du pratar om vet jag att Sveriges bäste maratonlöpare genom tiderna Kjell-Erik Ståhl också talade om. Han var för övrigt nästan aldrig skadad.

Han var tvungen att hålla ett visst tempo för att det skulle kännas bra i kroppen. Sänkte han farten för mycket kunde det börja ömma på vissa ställen i kroppen. Han trodde det hade med vinklar på kroppen att göra om jag minns rätt från artikeln.

Kände själv förra sommaren lite småont i ena knät ibland när jag löpte distans (mestadels på barkbana). Dock ingen riktig smärta men ändå. På tävling på asfalt kändes det dock kanonbra. Så visst kan det vara ologiskt ibland.

Ser man evolutionellt så borde det vara bättre att hålla ett visst tempo.
Att springa väldigt sakta har knappast våra förfäder gjort. Antingen har de promenerat eller så sprungit snabbt.

Träningsmässigt är det dock ingen hit att alltid springa järnet. Men att springa så sakta att man borde promenera i samma fart kan säkert vara väldigt belastande .


Magnus
Stockholm
#3
•
18 juli 2008 kl 07:58 Redigerad 18 juli 2008 kl 07:59
Gilla
Känner igen det där. Får ett helt annat flyt i löpningen under vissa hastigheter, och tror också att belastningen på knäna minskar då. Å andra sidan ökar ju belastningen på andra delar såsom fötter och vader, men de tål ju ofta mer. Mitt enda problem är att jag inte kan springa tillräckligt länge i detta sköna tempo, men jag antar att det är en träningssak :) Men ni kan vara nåt på spåret här, kanske det finns ett samband mellan långsamma löpare och knäproblem. Man borde ju pronera mer också vid lägre hastigheter eftersom det ger en mer utpräglad hällöpning, och det vet man ju att landa med rakt ben på hälen ger otrolig belastning på knäna.
Roger Elimä
1978 • Enköping
#4
•
18 juli 2008 kl 08:10
Gilla
Har grubblat en del på problemet nu på morgonen....

Om du springer väldigt sakta så kommer väl tyngden (kraften) rakt uppifrån och ned? Om du istället springer lite fortare så kommer väl tyngden lite bakifrån. Du får den här vinkeln: / istället för denna: l
Rätta mig ifall jag har fel.

Att springa för fort alltid leder ju dock till problem också. Men det ligger nog nåt i att man bör hålla ett visst tempo när man springer.
Staffan Darehed
1968 • umeå
#5
•
18 juli 2008 kl 08:21
Gilla
Skönt att höra att det inte bara jag som har inbillat mig om detta problem. Har sagt till mina löpvänner att varje gång jag springer sakta på mina löppass så får jag ont på många olika sätt, men däremot när jag ligger på lite grann så har jag inga problem, en del har skrattat och sagt att det kan inte vara så men för mig har det blivit så att jag springer i regel fortare på mina pass i dag.
Johan Tigér
1978 • Göteborg
#6
•
18 juli 2008 kl 08:25
Gilla
Jag har precis ökat tempot på mina pass från ca 5:20 till 5:00 och upplever precis samma sak! Kul att det finns fler som känner samma sak...
Marcus Morin
1978 • Lunden
#7
•
18 juli 2008 kl 09:04
Gilla
Upplever också precis samma sak. Kör inga pass långsammare än fem minuter per KM. Dessutom blir jag bara stel i höfter och dylikt om jag springer långsamt.
Roger Elimä
1978 • Enköping
#8
•
18 juli 2008 kl 09:19 Redigerad 18 juli 2008 kl 09:21
Gilla
Lyckades hitta artikeln om Kjell-Erik på nätet. Han snackade om under 4 min kilometer. Men då var han väldigt snabb. Titta här under rubriken "optimalt löpsteg": http://www.marathon.se/news/article.cfm?NewsId=413396 Läs gärna hela artikeln. Den är på 7 sidor och mycket läsvärd!!!!
Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#9
•
18 juli 2008 kl 12:24
Gilla
Har mina egna funderingar kring detta. Jag tror att ett vanligt problem när man sänker farten är att man sänker stegfrekvensen. Då blir det kraftigare stötar som fötter o ben ska fånga upp, vilket ger smärtor o ökad skaderisk
Det är viktigt att behålla samma höga stegfrekvens även när farten är låg. Man ska alltså bara korta steglängden, även om det till en början kan kännas som om stegen blir löjligt korta...
Ingemar Eriksson
1975 • Wanaka
#10
•
18 juli 2008 kl 12:47
Gilla
Jag fick problem med vänster höft när jag sänkte farten. Jag testade att göra utfall och "darrar" på väg upp med vänster ben, men är stadigare när höger ben är på väg upp. Samma sak om jag gör knäböj med ett ben. Försöker nu göra dessa övningar med mera balans. Min teori är att knät mm "darrar" på väg upp under löpningen, därav problemen.
Med darrar menar jag att det är dålig balans, knät går inte upp och ner rakt så att säga.
Om jag får ont springer jag med lite höga knälyft ett tag.
Martin Örnroth
1967 • Onsala
#11
•
18 juli 2008 kl 15:01
Gilla
Innan "knäproblemen" så hade jag en "höfthistoria". Det var området kring höftböjarmuskeln som ömmade varje gång. Väl hos osteopaten så såg hon snart att min högra höft var sned i höjdled. Dock var mina ben lika långa. Orsak - att jjag haaft en plånbok i bakfickan i 20 års tid. Att sitta på jobbet och i bilen med ena höften nåot högre hade fått kroppen att kompensera snedheten med muskelkraft.
Men numera så är pånboken avlägsnad från bakfickan och problemet är borta.
Annika
1966 • Malmö
#12
•
18 juli 2008 kl 15:03
Gilla
Tycker det är skillnad på att springa långsamt och superlångsamt, superlångsamt gör att benen känns mer som timmerstockar och det blir mer onaturligt. Tyvärr kan jag inte springa snabbt.
Martin Örnroth
1967 • Onsala
#13
•
18 juli 2008 kl 16:37
Gilla
När jag gav mig iväg på den första "snabba" rundan efter uppehållet sprang jag 7 km med 5,00 tempo och en snittpuls på 155. Så det kändes lagom för mig. Dock kryper pulsen upp om jag kör mer än 10 km. Då brukar den hamna på 157.
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#14
•
18 juli 2008 kl 18:02
Gilla
Springer jag i 5min/km har jag en stegfrekvens av 85-86. Springer jag i 5.30 min/km blir kadensen 84. Blev trött i quadriceps efter en 31 km runda med hastighet 5.30 min/km. Jag trodde inte det var möjligt. Men som KE Ståhl säger, vinklarna blir olika vid olika hastigheter. Det bästa är nog att köra långpass i den mest naturliga hastigheten.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#15
•
18 juli 2008 kl 18:20 Redigerad 18 juli 2008 kl 18:21
Gilla
Märkligt det hela. Har för egen del gjort en helt annan "resa"... Började som hällöpare. Men tack vare långsamma lågpulspass (runt 6:43/km, mitt lågpulstempo då i början) samt en vilja att ha så kvicka steg som möjligt så började jag, utan att jag knappt märkte det, springa på mitt/framfoten. Några problem med det låga tempot har jag aldrig haft, tvärtom faktiskt.

Jag tror det är som Olof är inne på, det handlar om att hålla hög stegfrekvens. Själv håller jag samma 90-kadens såväl i 5:30-tempo som 3:30. Men det är klart, är det lägre tempo än 5:30 börjar även jag dra ned på kadensen. Fast ändå inte så mycket...
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#16
•
19 juli 2008 kl 14:51
Gilla
Det kan inte vara så Martin att det knäonda har försvunnit därför att du vilat i 3 v, och att det inte har så mycket med tempot att göra? Du kanske sprang lite mer än vad du egentligen tålde (för lite återhämtning) innan GBG-varvet?
Martin Örnroth
1967 • Onsala
#17
•
19 juli 2008 kl 20:27 Redigerad 19 juli 2008 kl 20:28
Gilla
Ja, tanken har slagit mig. Men jag har varit tvungen att vila längre perioder tidigare utan samma framgång, dessutom har jag märkt att de gånger som jag joggat lite "för långsamt" så har jag fått känningar i käna igen. Jag känner tydligt hur mycket mjukare mot knäna det nya steget är.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.