Löpning • Träning • 65 inlägg • 4937 visningar •

Imponerad av eliten

Glenn K
1974 • Vänersborg
#1
•
18 april 2013 - 12:47
Gilla
Igår kände jag mig lite krasslig i halsen men ville ändå ut så jag tog min treväxlade "racer" med tillhörande barnsadel på pakethållaren och drog av en runda. Mest för att med GPS:en mäta upp en flack milbana i närområdet, där jag snart ska sätta PB.

Tyckte jag trampade på hyfsat. Pulsen gick upp och svetten gav sig tillkänna. Fartvinden blåste och marken rullade fort under cykelhjulen. Vid femkilomtersmarkeringen visar klockan på 14:02. Då slår det mig....DET FINNS FOLK SOM SPRINGER I DET HÄR TEMPOT!! Måltiden på +28 minuter är ju också den i klass med snabba millöpare.

Slutord: Hur f-n är det möjligt?
< < < 1 2 3 4 > > >
Mikael Westin
1978 • Södra Sandby
#21
•
19 april 2013 kl 11:17
Gilla
Holm hoppar ju inte, han flyger...
Även om den svenska eliten inte når upp till Makau så är ju även deras insats grymt imponerande. Ett antal svenskar springer ju milen under 30min vilket alltså är sub 3-fart i 10k!!

Det är som många säger man förstår inte detta förrän man själv är lite insatt.
Johnny Bråttom
2007 • Stockholm
#22
•
19 april 2013 kl 13:48
Gilla
I tennis som jag själv tävlat i som ung handlar det om hur många bollar en motionsspelande kompis kan vinna. De är inte ens nära att vinna några game...

Och då var jag inte ens bland Sverigeeliten i min åldersklass...
Mattias Andersson
1970 • Frösön
#23
•
19 april 2013 kl 14:23 Redigerad 19 april 2013 kl 14:24
Gilla
Spelade Badminton en gång mot en som varit distriktsmästare i sin "ungdom" (han var runt 40 vid tillfället och jag var 19 tror jag) men nu inte spelat seriöst på många år. Under uppvärmningsbollarna så kände jag som att "Fan, jag kan nog ta han om jag jobbar på lite och har lite tur." Jag vann kanske 5 bollar på en hel match (3 set). Hade hade dessutom _stövlar_ på sig för vi körde ett pass efter mitt dåvarande jobb... jag var ombytt med "jumpaskor" och träningskläder.

En annan gång spelade jag lite innebandy i samma veva (samma arbetsplats..annan person) som badmintonmatchen mot en snubbe som också spelat en massa i sin "ungdom" (han var nog runt 35-40 också vid tillfället och jag vet inte på vilken nivå han hade spelat). Det gick INTE att ta bollen från han.. helt omöjligt. Han snurrade själv upp HELA motståndarlaget (mitt lag alltså..tror vi var 4 personer) utan några som helst problem. Och i lungt tempo dessutom..inget spring/hets/tacklingar/hårt spel osv... han bara gick med bollen och ägde :)
HR
1972 • Stockholm
#24
•
19 april 2013 kl 14:33
Gilla
#22 och #23 känner jag så väl igen - ifrån fel sida av nätet.
Man tyckte man var hyfsad - och det var man, men det är skillnad på hyfsad och elit.
:-D
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#25
•
19 april 2013 kl 14:39
Gilla
Jag var klubbkompis med Jonny Danielsson som sprang OS-final på 10 000 meter 1988 och fortfarande innehar det svenska rekordet. Man blir inte så kaxig när man ser en sådan löpare dra iväg i fjärran.
Andreas Lindholm
1973 • Växjö
#26
•
19 april 2013 kl 19:35
Gilla
Ja, man blir ödmjuk av elitens marafart. Efter ett års joggande gjorde jag själv ett test att se hur långt jag skulle orka i elit-maraton-fart. Gick ut hårt tyckte jag och appen visade 3:50, ökade och kom ner i 3:30. Öste på som fan och kom ner i 3:10. Efter några hundra meter i den farten stannade jag och tänkte också som ni. Hur fan...?

Sen tränade jag på ett år till med typ 15km/vecka och gjorde om testet. Då gick det att hålla ca 3min/km i ungefär 800 meter.

Jag är en typisk medelmåtta på det mesta i sport så ni kanske kan säga till era otränade kollegor att om de springer en dryg mil per vecka i måttlig fart i två år så kan de kanske hänga med maratoneliten första kilometern sen.
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#27
•
19 april 2013 kl 20:32
Gilla
Jag tycker inte elitlöpning är så magiskt ändå. Det är lätt att lära sig springa lika fort som långdistanseliten. Det svåra är uhålligheten, men det är ju uppenbarligen en träningssak. Jag tror på Järderuds formel, två pass om dagen i tio år. Och bra pass förstås.
Andreas Lindholm
1973 • Växjö
#28
•
20 april 2013 kl 03:43
Gilla
Magiskt och lätt är ord som jag inte skulle använda. Dock är vi nog överrens om att det krävs en rejält stor arbetsinsats och tålamod i att stegra dosen sakta så man inte åker dit på skador på vägen.
Roland Söderström
1962 • Onsala
#29
•
20 april 2013 kl 08:59
Gilla
Ni som kommer ihag Hadd traden for en tid sedan, det fanns en lank till ett forum dar Hadd diskuterade lite
Och han sa att man kan aldrig vinna ett masterskap i 5000m eller 10'000m om man inte kan springa 400m under 50 sek.
Dom flesta masterskap avgors med ett SISTA varv pa ~54 sekunder.
50sek pa 400m ar 2:05 tempo
Andreas Lindholm
1973 • Växjö
#30
•
20 april 2013 kl 11:12
Gilla
Det är intressant det där du tar upp med träningstålighet Stefan. Som glasgubbe känner igen mycket av det själv. Men efter att ha tagit del av många träningsupplägg så börjar jag själv luta åt att det många av oss kanske saknar mest av allt kan vara träningstålamod. Man vill se snabba resultat och ökar träningsdosen för mycket i förhållande till utgångsfysiken. Det är jäkligt ospännande att vet att man behöver upp i 150 km/vecka OCH att det tar typ minst fem år av låg dos och svagt stegrande insats för att ens kunna träna så mycket.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#31
•
20 april 2013 kl 11:17
Gilla
Mycket bra synpunkter Stefan (#29) och Andreas (#31), tålamod saknas idag, och tid och vilja att lägga ner vad som krävs.Kan bara gå till mig själv.

Hur många vill lyssna på att det krävs två pass om dagen, sju dagar i veckan, 365 dagar om året i tio år eller hur vad det nu som Gärderuds recept var en gång i tiden?
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#32
•
20 april 2013 kl 11:29
Gilla
Stefan, det finns förstås skillnader i hur väl man tål träning, men hur vet du att skillnaden är genetisk? De som faller bort under vägen pga skador kan väl mycket väl förklaras av omständigheter som de du förkastar och andra som t ex teknik? Det är rimligt att tro att genetiska skillnader spelar en roll i att förklara varför vissa i eliten är bättre än andra, men att alla i eliten skulle vara genetiska freaks tycker jag verkar osannolikt.
Magnus
Stockholm
#33
•
20 april 2013 kl 12:01 Redigerad 20 april 2013 kl 12:04
Gilla
Håller med Stefan. Förmågan att tåla mycket träning är en talang i sig, och då kanske inte enbart kroppslig, utan även tankemässigt. Man ser ju ett flertal lovande löpare som faller bort pga kroniska skador mycket beroende på attt de aldrig kan ta det lugnt utan ska pressa på varje pass. Då kan man ha värsta talangen, men om man inte lär sig att träna rätt blir det aldrig nån lång karriär. Det kan ju vara rena tränarfel också. Nyligen fick en talangfull svensk löpare en allvarlig stressfraktur i höften vilket kan sumpa en karrär, troligen pga att alternativträningen var crossfit...go figure.
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#34
•
20 april 2013 kl 12:12
Gilla
Jag tror förmågan att tåla träning beror på en massa saker som inte är genetiska, precis som du är inne på Magnus. Och med tanke på hur få människor som ens är beredda att göra den uppoffring som krävs och verkligen försöker i många år, så verkar det osannolikt för mig att de som klarar det är genetiska freaks.
Magnus holmén
1976 • Kullavik
#35
•
20 april 2013 kl 15:17
Gilla
Det "enda" som kravs ar 10000 timmars traning.....
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/trender/talang-ar-overskattat_6563987.svd
ove jacobsson
1963 • hunnebostrand
#36
•
20 april 2013 kl 15:33
Gilla
En av våra duktiga skidåkare sa en gång(mattias fredriksson) Om det varit så lätt att den som tränar mest blir bäst ! kan också meddela att johan olsson som nyligen vann vm guld på fem milen är den i herrlandslaget som tränar minst detta är bara lite tänkvärd fakta Så man får inte förringa talangen tror absolut inte att en jornalistkåren skall ens skall försöka sig att göra reportage om denna saken den finns nämligen ingen yrkeskår som som kan hitta på som dom
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#37
•
20 april 2013 kl 18:13
Gilla
Ove, har du läst artikeln? Det var ju inte precis något journalistiskt påhitt, utan en i mitt tycke trovärdig intervju med en professor i området som hävdade att man trots mycket forskning inte har kunnat hitta någon genetisk förklaring till det vi kallar talang. Man kan inte fabricera ett sådant påstående i den rollen.

Det vi menar med talang är ju det som krävs för att man ska kunna tillhöra eliten. Det är inte alls samma fråga som vem inom eliten som vinner. Skillnaden mellan dem är liten och kan säkert ha ett visst samband med genetiska variationer. Det vi pratar om är ju den enorma skillnaden mellan allmänheten och eliten, och där verkar förklaringen vara träning.
ove jacobsson
1963 • hunnebostrand
#38
•
20 april 2013 kl 19:33
Gilla
Re klas
det enda jag vill ha sagt är att jag(personlig åsikt) faktiskt håller med dom
som säger att talangen faktiskt har störst betydelse. Så får alla professorer ock förståsejpåare säga vad dom vill .Och detta gäller all idrott inkluderad löpning .Och med talang menas, talangen för den specefika idrotten, talangen att tåla hård träning ,talang att psykiskt genomföra den hårda träningen som krävs idag . Sen tror jag dock(personlig åsikt) att brister det i en sak kan det kompenseras med att vara stark i en annan. för jag kan garrantera att det finns människor som i ungdomen tränat hårdare och mer målmedvetet än en ung zlatan och aldrig kommit längre än div 2
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#39
•
20 april 2013 kl 20:31
Gilla
Håller helt med Ove. Talang är nr 1.

Det är omöjligt att ta sig till eliten utan stor talang. En "normal" talang som som gör en full satsning under väldigt många år kanske kan nå 2:25 eller max 2:20 på maran. En riktig, äkta löpartalang gör 2:30 utan att ens träna specifikt för maran. Med ordentlig träning kommer en dån kille ner mot 2:10.

Renato Canova menar att han ser på en gång vem som har potential att bli en topplöpare och vem som inte har det lilla extra som krävs rent fysiskt. Han menar i alla fall att rå löptalang är det absolut viktigaste. Därefter kommer allt annat, dvs förmågan att motivera sig för ett otroligt hårt liv av träning, fokus osv.

Fredrik Uhrbom sprang skiten ur alla andra jämnåriga när han var 10 bast. Anders Szalkai spontansprang sin första mara som 19-åring på 2:32 helt utan förberedelser. Ren talang, inget annat.

Utan talang kan du aldrig bli elit. Har du ordentlig talang och dessutom en bra skalle så kan du nå långt. Men talang kommer först.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#40
•
20 april 2013 kl 20:48
Gilla
"Jag tycker inte elitlöpning är så magiskt ändå. Det är lätt att lära sig springa lika fort som långdistanseliten. Det svåra är uhålligheten, men det är ju uppenbarligen en träningssak."

Klas, jaså är det så? Så det är bara en enkel lite "träningssak" att lära sig hålla 2:55-fart i 42,2 km?

Klart att elitlöpning är magiskt. Det är den mest magiska av alla idrottsgrenar. Att springa ett marathon i 2:55-fart är helt sjukt och det lovar jag dig att varenda svensk topplöpare håller med mig om.
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.