Löpning Träning 21 inlägg 6003 visningar

Löpning på morgonen

Bobby Ljung
1970 • Sävedalen
#1
11 april 2013 - 08:41
Gilla
Jag märker (både i kroppen och på klockan) att jag är långsammare på morgonen innan frukost än på eftermiddagarna.
I morse sprang jag en snabbdistans där jag fick slita rejält för att hålla 4:23 tempo i en mil, och för två veckor sedan sprang jag 8 km (iofs på platt banan med draghjälp) på 4:07.

Hur mycket tror ni att man tappar (om något) per km om man springer innan frukost (jag dricker inte ens något)?
< < < 1 2 > > >
1967 • www.sapiens.se
#2
11 april 2013 kl 08:59
Gilla
Jag brukar då och då slänga in två snabbdistanser samma dag och den på morgonen går med endast kaffe och ett glas vatten i magen.

Tittar jag på en sån dubbeldag så gick milen på cirka 37 på morgonen och 36 på eftermiddagen och det brukar vara de första kilometerna jag inte klarar samma tempo eftersom jag bara kör cirka 1 km uppvärmning. Så för mig skiljer det cirka 6 sek/km till eftermiddagens fördel trots att jag har en snabbdistans i benen redan.
HR
1972 • Stockholm
#3
11 april 2013 kl 09:12 Redigerad 11 april 2013 kl 09:12
Gilla
Bobby: det har vi diskuterat utförligt i tidigare trådar, har inte länk till någon dock.

Kontentan var att det slår mycket olika på individbasis och att en del kan förklaras av lågt leverglykogen på morgonen (naturligt) och eller att man helt enkelt har lite svårare att aktivera kroppen på morgonen. För mig är skillnaden ganska snarlik din och det tar 5-6km på morgonen för att få upp fart.

Jag "måste" dricka innan men klarar mig oftast på bara vatten och behöver inte så mycket. Springer klart sämre om jag inte får i mig det där glaset med vatten. Kaffe har funkat bra också. :)

Med andra ord så är det ungefär samma med mig som med Marcus. Springer jag bara morgonpass sjunker löpsjälvförtroendet eftersom snittfarten blir lägre och det känns lite tyngre för mig.
rolle
1961 • österskär
#4
11 april 2013 kl 09:12
Gilla
Ja det är något som jag känner igen från gymmet. Starkare på kvällen. Antagligen för att kroppen vaknat och man hunnit energiladda. Under nattens ca 8 timmar sömn och så kanske man inte ätit 3-4 timmar innan så är man ca 12 timmar utan mat och vätsketillförsel. Så det borde påverka lite.
1978 • Arboga
#5
11 april 2013 kl 09:44
Gilla
Jag kör bara "junk miles" före frukost, det är då de är som bäst!
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#6
11 april 2013 kl 09:50
Gilla
Funkar bra för mig att springa utan något i magen.
Springer till jobbet men det handlar inte om några kvalitetspass kl. 6.30

Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#7
11 april 2013 kl 09:54
Gilla
Jag ligger ungefär 10 slag högre i puls när jag springer på morgonen än jag gör på eftermiddagen. Allting är oerhört mycket tyngre, och det verkar inte spela någon roll vad jag gör; går upp supertidigt och äter frukost flera timmar innan, går och lägger mig jättetidigt kvällen innan eller dricker massa kaffe eller vad som helst. Jag verkar inte vänja mig heller för jag har försökt flera ggr i veckan i säkert 1,5 år.

Kroppen vill inte springa före lunch, så är det bara. Snabbdistans eller intervaller är totalt uteslutet för min del innan lunch.
PB
1987 • Stockholm
#8
11 april 2013 kl 10:07
Gilla
1. I likhet med Per kör jag bara junk miles på morgonen.
2. Min erfarenhet är att man vänjer sig efter hand. Om du gör det till en vana att springa på morgonen kommer det efter ett tag börja gå bättre.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#9
11 april 2013 kl 10:09
Gilla
Jag sprang i många år till jobbet. Jag åt alltid en tallrik havregrynsgröt + drack lite vatten och kaffe innan det var dags att kl 05.45 ta sig ut på morgonpasset. Första km lades i ett lite långsammare tempo än vanligt sen kunde jag rulla igång i normalt tempo. På jobbet fyllde jag direkt på med frukost nr 2 innan det var dags för arbete kl 07.00.
Att starta "tom" rekommenderar jag inte, det ger bara en känsla av att man går på tomgång och lyfter inte direkt det självförtroende man gärna vill ha inför eventuella tävlingar.
1965 • Täby
#10
11 april 2013 kl 10:41
Gilla
När jag började om med löpning ca 4 år sen (efter ett par decenniers vila) så blev det morgonlöpning. Idag händer det att jag också springer på eftermiddag (transportlöpning, resa). För mig är det ingen skillnad på vad jag gör en mil på en snabbdistans, dvs en bra dag ca 4:30 tempo. Vissa mornar är jag seg, förstås. (Fram till för ett halvår sen sprang jag enbart snabbdistans, så där har jag ganska konsekventa resultat att tita på.)

Springer alltid tom på morgon/fm, gäller snabbdistans, junkpass och långpass både asfalt och skog.
1979 • Enskede
#11
11 april 2013 kl 12:18
Gilla
Har inte så mycket erfarenhet av att springa på morgonen, men de gånger jag provat gjort det brukar det kännas ganska bra första två km. Sen håller jag väl något sånär en km till innan det känns helt slut på energi i hela kroppen. Inte direkt någon fröjd att springa efter det. Ska dock prova kaffe innan kan tänka mig att det kan ge en boost, att äta innan har inte hjälpt.
1965 • Täby
#12
11 april 2013 kl 13:03
Gilla
... medan om jag tar kaffe innan jag springer så får jag halsbrännekänningar och tom kan få lätta uppstötningar. Vad olika vi kan vara! :-)
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#13
11 april 2013 kl 13:19
Gilla
Man vänjer sig att springa med mat i magen. Tränade ett pass med ultralöparen Rune Larsson för något år sedan, han åt en full middag och tränade direkt för att lära kroppen att hantera detta. Skulle kanske inte rekommendera det för en vanlig löpare, men en lätt frukost vänjer man sig snart att äta före morgonpasset.
1972 • Norsholm
#14
11 april 2013 kl 17:50
Gilla
Vilken tur för dom (och oss) som levde på stenåldern att dom inte behövde äta så ini bomben mycket som vi (tydligen) måste.
Hur klarade dom av att hungriga och helt tomma på energi lyckas trötta ut antilopen så att den stupade innan dom gjorde det ??
Hmmm...
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#15
11 april 2013 kl 19:25
Gilla
Vi människor är väldigt anpassningsbara. Jag läste om indianer i Mexico som levde på ca 1500 kcal per dag. I dag när de assimilerats och lever som "vanligt folk" är i princip alla gravt överviktiga och många har diabetes. Frågan är väl närmast vad de optimala kosten är för oss västerlänningar. Helt klart är att de flesta löpare idag kör med socker i tanken.
1969 • Stockholm
#16
12 april 2013 kl 13:54 Redigerad 12 april 2013 kl 13:54
Gilla
Fredrik: de kanske åt en rejäl frukost först på antilopresterna från dan innan? Eller följde en diet som inte bara bestod av snabba djur? ;-)
1972 • Norsholm
#17
13 april 2013 kl 22:13
Gilla
Thomas....Antagligen så var det ju så...
Som du säkert förstår så högg jag ner lite på snacket om detta ätande hela tiden, precis som om vi inte skulle fungera alls utan något i munnen var tredje timme.
HR
1972 • Stockholm
#18
14 april 2013 kl 09:21 Redigerad 14 april 2013 kl 09:25
Gilla
I princip så håller jag med Fredrik Olsson och tycker att överätande och oftaätande är ett klart större bekymmer och har ett större genomslag på ohälsa än vilken slags kost man förespråkar.

Sedan så ska man komma ihåg att dessa indiangrupper och jägare man talar om som _vissa_ dagar springer långa sträckor däremellan oftast inte gör ett skit. Verkligen inte ett skit. Man hänger mest. Och vissa dagar är det i princip det enda man gör och de flesta är numera bofasta. Oftast rör det sig om rätt varma klimat och de rör inte på sig annat är när situationen kräver det. De behöver ju inte "träna" och äter inte för att "orka träna".

Finns det överhuvudtaget kvar någon befolkningsgrupp som är fotburna och inte mekaniserade/häst/kamelburna nomader, boskapsfösare eller jägare annat än små små grupperingar?

Idag tycker ju ungarna att 2km är låååångt och det är vanligt att bli skjutsad till och från skolan även om det är så kort dit.
I många samhällen så är egentransport till fots eller cykel SOP för skolbarn. Mina barnsben utsattes varje morgon för promenad upp till "berget" där skolan låg och gick via Stockholms då längsta rulltrappa som oftast stod stilla. Och efter den så var det en brant stigning till.

Rulltrappan gick man varje dag och var man lite sen så fick man springa den. Det blev man stark av kan jag säga. Nedför åkte man ofta på ledbandet. Det gick ju fortare - och var roligare.
1979 • Enskede
#19
14 april 2013 kl 09:37
Gilla
Kaffet gjorde i alla fall susen för dagens morgonjogg. Om jag haft korn på en antilop hade jag nog kunnat pressa mig en bit till.
1969 • Stockholm
#20
14 april 2013 kl 10:21
Gilla
Fredrik: Javisst, jag försökte bara skoja lite med myten om "naturfolk" och/eller stenålders jägare/samlare... Om du tröttnar på den här inriktningen så kan du växla över till någon "periodisk fasta"-tråd kanske, när det gäller mat och ätande så finns hur många infallsvinklar som helst och alla är rätt konstigt nog. (Nu tycker jag iofs att de flesta är rätt, t.ex. håller jag med om att det funkar alldeles utmärkt att träna på fastande mage, även om det går lite tyngre. Håller också med lArs ovan att det funkar att träna nyäten och att det kan vara en idé med det också vid t.ex. extrema långlopp, eller bara extrema långjoggar).

Angående periodisk fasta, så kan man i de trådarna läsa combat stories om folk som inte ätit nåt på 12 timmar också.... det tror jag är lite symptomatiskt, då många verkar villiga att träna nu för tiden, men ingen vill att det ska vara obekvämt. Kommentarer efter tävlingar som att "det var jobbigare än på träning" eller att folk håller igen för rädsla att gå in i väggen (men ingen vet hur det känns).

Man behöver väl inte späka sig extremt, men springer man inte rakt ut i skogen utan att tala om det för någon mitt i vintern, så behöver man ju inte heller vara livrädd att pressa sig lite över "bekvämlighetsgränsen", om inte annat för att faktiskt veta vad man klarar och hur det känns.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.