10 april 2013 kl 22:47
Redigerad 10 april 2013 kl 23:04
Klas; problemet är att det är så "enkelt" att det lätt blir "svårt".
Problemet är kanske just att man inte vet HUR det ska kännas när man springer.
"Det ska kännas lätt".
Men, har man dålig kondis så vet man kanske inte hur "lätt" känns ens en gång. Får man sedan upp kondisen och farten så flyttar man ju fram tröskeln för "lätt" men tycker ändå kanske att det känns slitigt (för att man springer för fort och/eller att löptekniken är lite sämre än vad det känns som).
Men, man tror kanske då att det "ska kännas" när man springer fort. Och till slut gör det ju det men av kanske mer än en orsak.
Att man har bakgrund i annan idrott hjälper inte alltid. När jag spelade fotboll så minns jag att löptekniken varierade kraftigt på träningarna och det var mycket vevande med armar åt alla håll och mycket spretig löpträning. Det lade jag märke till redan som femton-sextonåring alltså. Utan att veta att det var något som var "fel" med det. Det var bara en observation. Själv sprang man ju gärna och vevade på.
Jag antar att jag hade bra löpsteg som yngre eftersom jag sprang i ett över ett decennium utan skador och den enda skadan jag hade då kom efter att just ha ändrat på löpsteget för ETT tillfälle. Innan dess så hade jag aldrig besvär.
I ombörjarfasen så ville jag gärna tro att jag inte tappat löpsteget men trasig muskulatur och andra problem ledde till att jag sprang asymmetriskt och det var svårt att få upp löpkänslan igen och alla "nya krämpor" skylldes på skor och brist på träning. Efterhand blev allt lite bättre men efter löpstegskollen med videofilm så fick man ju klart för sig att det gick olika bra i olika fart och att det i mitt fall var problem med lågfartslöpningen i första hand och asymmetrin i andra hand.
Sprang jag fort sprang jag bättre. Men det orkade jag ju inte alltid göra och sjönk farten tappades steget.
Utan att överdriva så ser jag - nu när jag börjat titta på det på allvar - bra löpsteg på kanske max två-tre av tio motionärer. Så illa är det.
Då räknar jag med sådana som mig själv som "tappar steget" när de springer långsamt och kanske gör "nästan rätt". Har givetvis ingen statistik på det och glor inte på alla jag möter heller men på de timslånga lördagsfikorna hinner ofta ett tiotal löpare passera revy i olika fart utanför fönstret och jag bor med bra utsikt och ser fem till femton löpare per dag nu när jag är hemma och kan se dem under en dryg halvminut.
Eftersom jag själv inte är en direkt lämplig förebild så är det ju illa - tänk de som har bra koll och som kan plocka ut ännu fler med bristande teknik.
Man kan ju heller i fallet löpteknik inte ens skylla på att "jamen, jag småjoggar bara lite slarvigt på väg till löpspåret" eller "det går rätt fort iallafall". Samma teknik gäller i stort för alla människor med avseende på den rent fundamentala principen om rörelse. Att man sedan kommer undan med ett par avarter är ju naturligt i sig också.
Jag tror löpskolning skulle kunna bespara löparna en hel del av de skador som man drar på sig. Inte alla, men en del typer av skador och krämpor. Vissa skador, som trottoarkanter som angriper en i högfart kan man ju inte gardera sig mot. ;)
Är det således så illa att majoriteten av motionärerna idag faktiskt springer fel - i olika grad?
Jag kan inte sätta det i relation till åttio- och nittiotalet eftersom jag då inte var intresserad av löpteknik och hade mycket lite utbyte med andra löpare.
