Löpning Kost & Näring 49 inlägg 5628 visningar

Tidsram för återfyllnad av glykogen, Fasta

Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#1
4 april 2013 - 07:49
Gilla
När man fastar frigörs en större del fettsyror från inlagrade reserver för att sörja för kroppens energikonsumtion, om man löptränar finns det några riktlinjer för hur lång tid det tar innan kroppen återställt förbrukat muskelglykogen med hjälp av fett från den egna kroppen? , ökar den interna frisättningen av fett efter ett löppass för att kompensera när inget nytt glykogen tillsätts via kosten?

Kommer kroppen ha större nytta av processen direkt efter träning där en del av mjölksyran som blir kvar i muskeln återomvandlas till glykogen? Kan man därför se positiv effekt av att vilja behålla mjölksyran i muskeln, dvs att inte "nerjogga" eller dylikt.

Ostrukturerade tankar som vanligt från mitt håll, men kastar man ut funderingar får man oftast en del svar :)
< < < 1 2 3 > > >
HR
1972 • Stockholm
#21
4 april 2013 kl 14:02
Gilla
Äsch, jag fyllde på inlägget med lite mer om den katabola processens avbrytande medan du svarade. Jag är ofta tvåa/trea på bollen på forumet.

Kul att du fick till ett hårt pass! Känns bättre i kroppen nu?

Själv är jag inne i förlängd periodisk fasta - kan ju inte springa så jag drar ner på kolhydraterna.
1981 • Örebro
#22
4 april 2013 kl 14:04
Gilla
Det känns bättre. Mer kolhydrater var den enkla lösningen. :-)

1983 • Örebro
#23
4 april 2013 kl 17:33
Gilla
Hej! Jag tänkte vara lite av en besserwiesser och anmärka på en del felaktiga saker du skrivit Henrik. Jag har inte lusläst allt men tänkte rätta några saker.

1. Fettsyror kan inte bli glukos. Därför kan inte fettsyror bidra till glykogenproduktion!

(Det beror på att fettsyror bryts ned till intermediären Acetyl-CoA i citronsyracykeln. Steget från pyruvat, som kan omvandlas till glukos, till Acetyl-CoA är irreveribelt. Ett undantag: fettsyror med udda antal kolatomer. Dessa fettsyror är väldigt sällsynta i däggdjur men vanliga i växter och marina djur. De bildar även många Acetyl CoA men också en enda proprionyl-CoA som omvandlas till intermediären Succinyl-CoA som kan omvandlas till en glukos.)

2. Diabetes typ 2 innebär att insulinkänsligheten i främst lever, adipocyter (fettceller) och muskelceller är nedsatt. Det kallades tidigare för åldersdiabetes. Vid sjukdomsförloppets början leder det tvärtom till en ökad produktion av insulin från pankreas, och därmed ökade plasmanivåer. (Plasma är den delen av blodet som inte består av celler). Typ 1 beror på bristande insulinproduktion.

3. Den främsta förklaringen att hypertrofi (muskeltillväxt) hämmas av konditionsträning anses idag vara: mTor som aktiverar proteinsyntesen hämmas av AMPk som i sin tur stimuleras av konditionsträning. AMPk stimulerar PGC-1 som leder till biogenes av mitokondrier. Mitokondrier är cellens kraftstation där det mesta ATP, cellens energimolekyl, syntetiseras.

4. I studier har man sett att proteiner, som energisubstrat, utgör mindre än 2% av den totala energianvändningen under den första timmen av aerob träning. Vid träning upp till 3-5h kan detta öka till 5-15%.

Glukoneogenes heter den process som omvandlar laktat, glykogena aminosyror och glycerol till glukos. Detta är främst för att underhålla de celler i kroppen vars metabolism nästan helt är beroende av glukos, exempelvis röda blodkroppar och nervceller. Muskelceller i vila använder sig främst av fett som energisubrat. Konditionsträning stimulerar även till en ökad intracellulär inlagring av fett i muskelceller.

Som avslutning: Metabola mekanismer i kroppen är strängt reglerade. I slutänden spelar det väldigt liten roll om du ätit hela ditt energibehov i 2 eller 5 mål utspritt över dagen. Vill man optimera finns det fog för att tillföra runt 10g protein efter ett träningspass. Kolhydrater direkt efter ett pass behövs inte om man inte vill ha helt fulla glykogendepåer i samma muskulatur till dagen efter. Glykogennivåerna fylls på varefter man äter kolhydrater oavsett om man tränat precis innan eller inte.


HR
1972 • Stockholm
#24
4 april 2013 kl 17:52 Redigerad 4 april 2013 kl 18:00
Gilla
Johan:
tack för påpekandet och rättningar.

Påpekande ett:
Jag skriver ju ur minnet och med Diabetes typ II (insulinresisten och inte insulinbrist) så det är minnesvurpa av mig - vände på steken. Borde veta bättre då Mammas gubbe har typ II.

Fettsyror kan inte bli Glukos - nej, men jag tror inte riktigt du är med i matchen heller om jag får Besserwissra tillbaka:

Under nedspjälkandet av fettet/ frigörandet av fettsyrorna bildas glycerol - det i sig används som trigger till glukoneogenesen just genom att det triggar frisättandet av aminosyror ur musklerna för - tadaaa - bildandet av glukos.

Dessutom har jag för mig att levern KAN bilda glukos av fettsyror med hjälp av ( restprodukten ifrån nedbrytningen av protein som jag inte kommer ihåg på rak arm) i levern och att det räknas som del av glukoneogenesen.
Kan du motbevisa det så är det helt ok med mig. :)

Så Ja och Nej, som svar på din rättelse på den punkten.


HR
1972 • Stockholm
#25
4 april 2013 kl 18:13 Redigerad 4 april 2013 kl 18:14
Gilla
Som svar på påpekande tre så vet jag inte om det motsäger någonting av det jag skriver egentligen?
"Den främsta förklaringen" är inte detsamma som den "enda förklaringen".

Jag kan utveckla mig lite mer på den punkten men det känns inte som att det föreligger någon motsägelse: en typ av aktivitet triggar en typ av respons som hämmar en annan.
Min förklaringsmodell är kanske överförenklad men den är iallafall vedertagen trots sin enkelhet.

Det man kan vara överens om att mycket uthållighetsträning gör det svårare att lägga på sig muskulatur.

Påpekande nummer 4:

Absolut medhåll men återigen - vi diskuterar långdistanslöpning och skummar du min wall-of-text så ser du att jag ingenstans skriver att proteinandelen är särskilt hög i energiomvandlingen - det är den ju inte.

Men, den ökar till en mer signifikant mängd efter en längre tids aerob aktivitet och de siffror jag sett pekar på att det ökar lite tidigare än vad du skriver.

Du har ju ett glapp på procentangivelser mellan en och tre timmar och jag vet inte heller vid vilken intensitet på träningen dina siffror är baserade på.

Jag tycker dock att dina siffror verkar rimliga. :)

HR
1972 • Stockholm
#26
4 april 2013 kl 18:36 Redigerad 4 april 2013 kl 18:56
Gilla


Muskelcellen omvandlar ju energin men fettcellen rör ju aldrig på sig utan fettet måste ju först frigöras ifrån fettcellen genom nedspjälkning till glycerol och fettsyror och sedan transporteras till muskelcellen för omvandling (med hjälp av LPL som hjälper den in i cellen) för att mitokondrien ska kunna förbränna den.

Återigen så är det ett hormon som triggar processen, ett enzym som fungerar som katalysator för processen och sedan så är det transport till muskelcellen.

Inlagrat muskelglykogen tar ju heller inte vägen någonstans utan är "fast" i musklerna och konsumeras vid arbete. Koncentrationen i muskulaturen är normalt inte så hög.

Leverglykogen pytsas ju ut vid behov som glukos för att reglera blodsockernivån och för att förse kroppen med jämn energi under arbete och normalt räcker leverglykogenet 8-12 timmar för att upprätthålla energibalansen mellan måltiderna. Efter en stor måltid tar levern upp mer glykogen än den avger och mellan måltiderna pytsar den ut glukos för att bibehålla energibalansen.

Tränar man hårt och länge så går man hårt åt leverglykogenet och det är ju där man börjar få "problem" med energidistributionen.

Äter man bara en gång om dagen så brukar det ju inte fungera så bra med träning eftersom leverglykogenet då kan hamna mycket lågt och visst, i teorin kan man kanske äta en gång om dagen men av praktiska skäl brukar det inte fungera lika bra som i teorin.

När det gäller inlagring av muskelglykogen i nära anslutning till träning så finns det dokumenterade studier på markant ökad/förbättrad glykogeninlagring med högre nivåer än vanligt för de första timmarna - således kan man faktiskt fortfarande säga att det är befogat att dra i sig kolhydrater efter ett pass för snabbare återhämtning. Speciellt om man tränar ofta och hårt. Då vill man ju säkerställa snabb återställning och även om man kan fylla på gradvis under dagen för att toppa upp (vilket man också gör) så hjälper ditt synsätt på det hela inte för de som tränar dubbla pass per dag.
1986 • Enköping
#27
4 april 2013 kl 18:53
Gilla
När jag blir rik ska jag köpa HR och ha honom som personlig kostrådgivare!
HR
1972 • Stockholm
#28
4 april 2013 kl 19:13 Redigerad 4 april 2013 kl 19:38
Gilla
Tomas E: Haha, nu är det ju tvärtom - jag som investerat i dig. ;-) Ditt sponsorpaket är på väg men kommer nog först efter helgen. :-)

Johan Wallén:
du får gärna utveckla mTOR, det vet jag inte så mycket om då jag bara läst om det i förbifarten. :-)

Är det inte så att det är ett i sig är en slags processmonitor som koordinerat med hormoner och stämmer av så att nivåerna på näringstillförseln hålls någorlunda i schack och att det sedan reglerar tillsammans med hormonerna? Jag vet inte i vilken del av kedjan mTOR kommer in - före/tillsammans/efter och om det är den som är hämmande eller triggas av hormoner och om den så att säga jobbar både upp och ner i flödet.

Det var länge sedan man satt och ritade citronsyracykeln och dök ner på cellnivå och senare i livet så var jag mer intresserad av övergripande och praktisk applicering av kostteori och träning och där är det bara intressant med den praktiska nyttan av beprövad kosthållning och teorin bakom hamnar lite i skymundan. Så visst finns det luckor i det teoretiska. Empiristisk kunskap hamnar sällan i konflikt med den teoretiska biten men det teoretiska kan man ju gräva ner sig miladjupt i.
Pär
1974 • Stockholm
#29
4 april 2013 kl 19:39
Gilla
Imponerande kunskaper Henrik!

HR
1972 • Stockholm
#30
4 april 2013 kl 20:09 Redigerad 4 april 2013 kl 20:14
Gilla
Pär L: njae, som Johan W påpekat så slänger jag mig med och försöker komma undan med förenklingar som visserligen i stort sett stämmer men det finns ju fler bottnar i allt.

Det finns så många förbehåll om vad man ska eller inte ska äta för att kunna träna och i slutändan är mycket av det individuellt och resten är sunt förnuft och gammal beprövad erfarenhet. Det är egentligen alldeles för enkelt för att behöva vara så svårt.

Det som varit mest givande för mig är möjligheten jag fått under mina två år på forumet (läst i ca tre år) att bolla med några duktiga och hårt satsande motionärer samt att följa medlemmars utveckling under åren och ta del av deras egna experiment med träning och kost.

I fallet med kosten allt som oftast med förutsägbart resultat.

I några fall har jag fått förmånen att få hjälpa löpare på traven och det har varit alltifrån enkel pepp till genomgång av träningsdagbok med förslag på riktad träning samt kostråd - om det har varit någonting som jag har kunnat sätta fingret på. En del verkar ha fått bra nytta av det men jag tror ofta att det räcker med att någon tror på dem och så sköter de resten själva.

Man får ju relevanta data på utveckling i form av träningsupplägg, träningsmängd och kost och det gör egentligen allt det ordbajseri jag ägnar mig åt överflödigt när allting redan finns där att ta del av om man rotar lite och har en dialog mellan varandra.

För relevanta löp och träningsråd så har vi massor med duktiga löpare på forumet som är bra mycket mer rutinerade än jag.
Pär
1974 • Stockholm
#31
4 april 2013 kl 20:55
Gilla
@ Henrik

Sant det du skriver; finns alltid personer som har bättre kunskaper än man själv har. (några få undantag finns så klart)
Men jag uppskattar ditt ordbajseri på forumet:-)
HR
1972 • Stockholm
#32
4 april 2013 kl 21:03
Gilla
Självrättning inlägg #24: glycerolet som spjälkats ur fettets hölje transporteras _till levern_ för omvandling för att delta i glukoneogenes och bilda glukos.

Under omvandlingen minns jag dock inte om det först måste omvandlas till annat ämne i levern - typ pyruvate?

Det enda jag hittade vid snabbsökning:

"The glycerol backbone of lipids can be used for gluconeogenesis. This requires phosphorylation to glycerol-3-phosphate by glycerol kinase and dehydrogenation to dihydroxyacetone phosphate (DHAP) by glycerol-3-phosphate dehydrogenase (GPD). The GPD reaction is the same as that used in the transport of cytosolic reducing equivalents into the mitochondrion for use in oxidative phosphorylation. This transport pathway is called the glycerol-phosphate shuttle."

Således omvandlas fetthöljet (glycerol) till glukos - och jag hade således inte fel på den punkten. Fettsyrorna omvandlas inte till glukos med det påstod jag ju inte heller.

Glycerol kan även användas i Glykolysen men där känner jag inte heller till den exakta mekanismen bakom.

Ska inte skriva om sådant här när jag är smärtpåverkad/trött i skallen.

HR
1972 • Stockholm
#33
4 april 2013 kl 21:40
Gilla
En annan sak som man kan ta upp i kolhydrat/fettdebatten är att forskning visar att den intracellulära inlagringen av fett i muskelvävnaden ökar risken för att trigga typ 2 diabetes.

Det finns flera studier som visar sambandet - även aktuell svensk forskning i ämnet och bl.a Dr Eriksson på Karolinska Institutet säger bland annat att det finns en väl känd korrelation mellan fettinlagring i muskelvävnad, utveckling av insulinresistens och vuxendiabetes.

Sambandet verkar vara att fettoxidationen och fettintaget ligger i obalans (större fettintag jmf med oxidationen) vilket över tid ger en ökad insulinresistens och leder vidare mot vuxendiabetes, typ 2.

Jag ska rota lite i mina böcker om hur de fria fettsyrorna som inte förbrukas fångas upp, packas om i glycerolhölje och tas upp i fettcellerna igen och se om jag bara drömt ihop det hela.
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#34
5 april 2013 kl 05:43
Gilla
Glad att jag startade tråden, det var bara som att trycka på en knapp och nu kan man luta sig tillbaka och läsa och lära :)
1983 • Örebro
#35
7 april 2013 kl 00:15
Gilla
Hej igen! Jag tycker om cellbiologi och jag förstår om mina svar kan upplevas som väl esoteriska. Därför ber jag om ursäkt i förväg om någon tycker jag djupdyker lite väl mycket. Henrik, du verkar väldigt hängiven och intresserad. Är du kostvetare eller dietist?

"Dessutom har jag för mig att levern KAN bilda glukos av fettsyror med hjälp av ( restprodukten ifrån nedbrytningen av protein som jag inte kommer ihåg på rak arm) i levern och att det räknas som del av glukoneogenesen.
Kan du motbevisa det så är det helt ok med mig. :) "

De vanligaste fettsyrorna har som sagt ett jämnt antal kol. Genom betaoxidation spjälkas två kol i taget av och bildar acetat. Varje sådan molekyl sätts samman med coenzym A och bildar alltså acetyl-CoA. Eftersom acetat enbart har två kolatomer kan det aldrig bli glukos igen då kolskelettet på molekylen måste ha minst tre kol för att omvandlas till glukos. Acetyl-CoA går samman med oxalacetat och bildar citrat (dvs citronsyrans jon) vars produkter kan bilda glukos. Men då är det egentligen kolatomerna från oxalacetat som används.

"Ett svar på min egen fråga , har läst lite mer och eftersom mjölksyran måste till levern för att omvandlas till glukos är det med andra ord tvärtom att nerjogg för att transportera bort mjölksyran från muskeln att föredra."

Faktum är att laktat (mjölksyra) inte behöver transporteras till levern för att bilda glukos. Den kan även tas upp av andra celler t.ex. skelettmuskulatur (det vi i vardagligt tal vi menar med muskler) eller hjärtat. Om man t.ex. gör en jättesnabb fartökning och sedan drar ned på farten, som vid en kort rush i fotboll, bildas laktat som sedan återigen kan tas upp av samma muskel och användas som energi.

Eftersom muskelceller inte har enzymet glukos-6-fosfatas kan inte muskelglykogen göras om tillbaka till glukos. Däremot kan muskelglykogen göras om glukos på det sättet du beskriver. Det vill säga, glukos blir laktat i muskeln som via blodet går till levern där det ombildas till glukos-6-fosfat. Eftersom levern har enzymet som muskelcellen saknar kan den göra om glukos-6-fosfat till glukos och släppa ut det i blodet. På detta sätt kan muskeln indirekt hjälpa blodsockernivåerna. Det kallas för coricykeln. Laktat bildas dessutom hela tiden från röda blodkroppar då de inte har några mitokondrier.

"Kroppen kommer inte fortsätta spjälka fett för att ersätta muskelglykogen utan den energiomvandlingen slås av när arbetet är slut (processen kostar ju en del i omvandling) och tyvärr är det så att kroppen hellre spjälkar muskelprotein till energi av den enkla anledningen att det kostar kroppen mindre. Den struntar i våra kroppsideal om man säger så."

Jag förstår egentligen inte vad du menar med detta. Kroppen kan ju aldrig ersätta muskelglykogen med fettsyror. Dessutom, i vila använder skelett- och hjärtmuskulatur främst fett som substrat. Muskler är nämligen bra på att använda fett som bränsle, och vid låg ansträngning kommer istället sockret i blodet att användas av de celler som av olika skäl inte kan oxidera fett, eller helt enkelt inte kan få tillgång till fettsyror som hjärnan. Men visst, genom glukoneogenes kommer muskelproteiner spjälkas och bilda glukos. Men det används inte i vila av musklerna själva.

"glycerolet som spjälkats ur fettets hölje transporteras _till levern_ för omvandling för att delta i glukoneogenes och bilda glukos... //...Under omvandlingen minns jag dock inte om det först måste omvandlas till annat ämne i levern - typ pyruvate?Glycerol kan även användas i Glykolysen men där känner jag inte heller till den exakta mekanismen bakom...//... "The glycerol backbone of lipids can be used for gluconeogenesis. This requires phosphorylation to glycerol-3-phosphate by glycerol kinase and dehydrogenation to dihydroxyacetone phosphate (DHAP) by glycerol-3-phosphate dehydrogenase (GPD).""

Som du citerade så kommer glycerol att fosforyleras (en fosfatgrupp sätts på) till glycerol-3-fosfat som omvandlas till DHAP. DHAP är en ju faktiskt en intermediär i glykolysen så du är redan i mål när det kommer till den mekanismen. Det är bara att fortsätta därifrån. Om glycerol ska omvandlas till glukos så omvandlas det inte till först till pyruvat då det är i helt fel riktning.

"Johan Wallén:
du får gärna utveckla mTOR, det vet jag inte så mycket om då jag bara läst om det i förbifarten. :-)"

Olika stimuli som styrketräning och konditionsträning ger upphov till att olika intracellulära signalvägar aktiveras. Mellan dessa finns det en så kallad "cross talk" där Akt (även kallad proteinkinas B) hämmar mTOR. När jag googlade efter en bild såg jag att killarna på träningslära.se har skrivit om detta. Jag länkar till inlägget och till en bra bild de hade:

Inlägg: http://traningslara.se/muskelbyggning-med-konditionstraning-funkar-det/

Bild: http://traningslara.se/wp-content/uploads/2010/02/konditionvsstyrka.png?e04b99
1975 • Alingsås
#36
7 april 2013 kl 09:18
Gilla
bra, intressant tråd & skönt med spontan helgläsning.
råkade se din fot Henrik… :(
Pär M
1969 • Umeå
#37
7 april 2013 kl 09:44
Gilla
wow vilka kunskaper....

nu vill jag ha en dom...

är det bra med jordnötter och polly efter ett långpass?????
1983 • Örebro
#38
7 april 2013 kl 12:09
Gilla
Under ett pass bryts muskelproteiner ned. Direkt efter passet vill du gärna bryta den trenden genom att höja mängden aminosyror i blodet. Ett intag av runt 10g protein (mjölkprotein är jättebra) direkt efter ett pass räcker. Det motsvarar ett glas mjölk (3 dl).

Angående intag av snabba kolhydrater direkt efter ett pass (t.ex. polly) finns studier som visar att mängden oxidativa enzymer (som hjälper fettförbränning) i muskeln då minskar. Därmed finns det belägg för att bara dricka glaset mjölk och vänta t.ex. en timme innan man äter. Tränar man så ofta som två gånger per dag bör man nog ändå äta kolhydrater direkt efter. Låga glykogennivåer både innan och efter ett långpass stimulerar till bättre oxidativ förmåga. Därför kan man inte säga att samma råd gäller inför och efter träning som vid tävling. Sportdryck vid pass under en och en halv timme vid träning bör dock undvikas. Ett undantag kan kanske vara hårda intervallpass då man kan uppleva att det ger en psykologisk kick. Men även där kan man med fördel undvika sportdryck.

Det finns dock andra fördelar med kolhydrater som jag ser det. Låga glykogennivåer innan, under och efter pass har visat på bättre effekter på uthållighet i studier. Men å andra sidan finns studier på elitidrottsmän som uppvisat sämre resultat vid minskad andel kolhydrater. Det är lättare att träna ofta med bra känsla och kvalité på passen med bra glykogennivåer. Det kan vara viktigare i längden.

För att belysa det faktum att det inte är totalt avgörande vilken kost som man stoppar i sig kan man ta exemplet Björn Ferry. Han vann OS-guld på LCHF-kost. Han är dock unik i det och mycket kolhydrater är som regel ett krav för att prestera på max.

För att summera: intag av 10g protein efter ett pass är mycket bra. Låga glykogennivåer innan och efter kan förbättra muskelns oxidativa förmåga, dvs uthålligheten. Om man mår bättre av att äta ett mål direkt efter träning är det nog viktigare i längden. Tränar man två gånger samma dag bör man äta direkt efter.

Rättning: Jag skrev fel i förra inlägget. Akt (proteinkinas B) stimulerar mTOR och AMPk hämmar .
1981 • Örebro
#39
7 april 2013 kl 12:26
Gilla
Det har också diskuterats mycket ang just Ferry och vad han åt. Dels att de mängder de äter innebär en del kolhydrater i slutändan. Samt att han övergav den dieten.
HR
1972 • Stockholm
#40
7 april 2013 kl 14:27
Gilla
Tack Johan Wallén - mycket trevligt att få dyka ner djupare i ämnet - du får gärna blir så esoterisk som du vill - så försöker jag balansera upp det min men egen "pragmatiska" input av det jag lärt mig.

Apropå muskelglykogen kontra fettsyror så föreligger det inga konstigheter där - vi pratar ju om olika sidor av myntet. Du pratar om fettsyrornas roll som bränsle i vila och jag pratar om under/efter hårt arbete och kombinationen av glykogenuttömning (samt sidoeffekter av fettsyrefrigörandet). Den "påtvunget ökade" frisättningen av fettsyror samt omvandlingen till glukos och nedspjälkandet av proteiner sker ju i varierat förhållande och till viss del ökande grad beroende på intensiteten och längden på passet. Helt i enlighet med både det du och jag säger vad gäller prioriteringstrappan och de reglerande mekanismerna bakom. I början så är utnyttjandegraden av reserverna låg men efterhand så ökar kravet på reserverna för att undvika utmattning av muskulaturen under arbete. Hur mycket som sker beror ju även på om man tillför energi utifrån eller inte.

I första hand förbrukar man muskelglykogenet i muskulaturen under arbete som t ex löpning och det ersätts i förlängningen av glukos ifrån blodet - som kan komma utifrån genom att tillföra snabba kolhydrater under passet eller genom nyproduktion av kroppen själv.

Under alla träningspass som INTE sträcker sig upp över timmen i längd och hög intensitet så finns ingen anledning att tillföra annat än vätska. Inför passen eller hårda lopp så brukar det inte heller vara så lyckat att klämma i sig större mängder närmare inpå än kanske två-tre timmar. En del kan springa direkt på en macka och en del får håll av ett ägg två timmar innan. Det kan slå så olika. Inför längre pass så kan jag dricka lite utspädd juice tillsammans med lite vatten innan och klara mig fint på det förutsatt att jag ätit normalt och vettigt dagen innan. Då krävs heller ingen "kolhydratuppladdning".

Tillförsel av snabba kolhydrater utifrån kan inte absorberas i den takt som krävs för att fortsätta intensivt arbete i oändlighet så det man gör kan "bara" förlänga tiden man klarar att upprätthålla muskelförsörjningen av energi den vägen innan man "bonkar" som löpare gärna kallar det.

Detta förhindrar alltså inte att glykogenlagren fortsätter minska i muskulaturen men det ersätter det som bränsle och i praktiken innebär det att man kan förlänga aktiviteten i hyfsat hög intensitet i ytterligare XX minuter jämfört med utan. Exakta siffror tror jag är omöjliga att säkerställa eftersom det beror på typen av arbete, intensitet och varaktighet samt hur vältränad man är och hur pass välfyllda glykogenlager man har vid starten. Det rör sig i vilket fall som helt inte om timmar i plural som man normalt klarar att fortsätta.

Det som man vet är att ju senare under ansträngningen desto mer måste muskulaturen förlita sig på försörjning ifrån blodet.

För triatleter innebär det i praktiken att den tid de sitter på cykeln (ett par och upp till fem-sex timmar) så är det en veritabel kolhydratfest för att ersätta förbrukad energi under tempocyklingen och försöka upprätthålla tillförsel av utifrån kommande energi för att kunna orka med löpningen efteråt i hög fart. Detta är det enda praktiska alternativet eftersom det är mycket svårare att trycka i sig energi under löpningen på samma sätt.

Glukos och maltodextrin fungerar bra medan t ex fruktos kan ge magbesvär under aktivitet - speciellt löpning. Då raffinerat strösocker innehåller ca 50/50 så finns det där en risk för magbesvär om man häller i sig för mycket av den varan. På cykeln kan man ju även få i sig mer solid föda och om den tuggas och sköljs ner med rätt mängd vätska så blir koncentrationen i blodet samma som ifrån enklare kolhydrater.

I den intensitet som långdistanslöpare och triatleter tränar och tävlar så klarar man sig inte på enbart muskelglykogenet i kroppen och inte heller på enbart fettdrift när nivåerna blir för låga och när muskelglykogenet börjar bli förbrukat så kommer det att gå väldigt trögt.
Det är heller ingen för kroppen skonsam eller ens naturlig träning utan det rör sig snarare om kontrollerat slitage.

Människan kan springa otroligt långt - men inte lika långt i hög fart.

Vad gäller påfyllning av kolhydrater efter en längre ansträngning så kan man konstatera (vilket du mycket riktigt påpekat) att om man tar en individ som tankar direkt efteråt och sedan varannan timme och jämför med en person som väntar tre timmar och sedan äter fyra timmar efter det så kommer bägge att ha ungefär samma nivå av muskelglykogen i kroppen om man tittar på både muskelglykogen och leverglykogen. Totala mängden är mer kritisk än tiden för intag. :)

Däremot så kommer den största skillnaden ligga i deras förmåga att snabbt återställa kroppen till intensivt arbete igen och där kan man se att de som "snabbt" fyller på kan återgår till arbete mycket snabbare än de som väntar.

Under påfyllnad effter träningen så kan/bör man dessutom tillåta sig en högre andel fruktos eftersom det är den form som levern föredrar. Det rör sig inte om några större mängder vilket man kanske kan ha i åtanke innan man ser framför sig hur man ska hälla i sig ett par lite Cola - vilket man varken ska eller behöver.
Ett talande "bevis" på att snabb upptankning av kolhydrater efter passet gör nytta vid upprepat arbete är att kolla på Jogg.se / Ultraintervallerna 8x10km med start var tredje timme som genomfördes i vintras. Där knoppar rätt många av efter ett par stycken och många av dem orkar inte äta mellan eller faktiskt kanske äter fel i förhållande till energiuttaget och fortsatt arbete.

Han som vann - med god marginal - snittade ju runt 37-38min/mil på samtliga intervaller och hade kolhydratfest mellan passen med godis och "skräpmat". Då hade han lite magkänningar runt slutet av dagen men klarade sig igenom. Nu är detta ett ganska extremt lopp om man ska springa det snabbt och det är svårt att träna inför det.

Alla som sprang det loppet - oavsett fart - hade tjänat på att tanka kolhydrater mellan 10km intervallerna. Någon klarade det säkert i lugnt tempo utan kolhydrattillförsel tack vare pannben och några klarade det inte trots att de säkert försökte tanka upp.

Det mesta av det ovanstående blir i praktiken ganska ointressant för vardagsmotionären och två-gånger i veckan löparen och det är först vid större energiuttag - såväl enstaka som regelbundna - som man har NYTTA av att ändra på sina kostvanor inför, under och i enstaka fall efter passen.

En sak som man kan tänka på för oss som gillar långpass på morgonen innan frukost är att leverglykogenet är lägst på morgonen och det kan slå hårt mot slutet av passen om man är ute i mer än en dryg timme och upp mot en och en halv timme eller längre på passen och muskelglykogenet sinar samtidigt som leverglykogenet är lågt. Det som verkar vara den FRÄMSTA faktorn till utmattning är när leverglykogenet är lågt - typ runt 90-95% förbrukat och då är muskelglykogenet oftast "bara" runt 65-85% förbrukat.

För de som tränar mycket mängd brukar det leda till s.k. löparapati och det drabbar även många mängdlöpare med kontinuerlig lågkolhydratkost och hög löpmängd.

I praktiken innebär det att vissa (som jag) springer snabbare och lättare ett par timmar (runt 3-4) efter frukost på passen runt lunchtid och på eftermiddagen. Visst, man vänjer sig vid morgonlöpningen men det går fortfarande ännu bättre mitt på dagen.

Därför är det BRA att tillsätta kolhydrater under såpass långa pass och kanske redan runt första 45min/timmen samt att tanka upp lite grann efter också. Det är inget självändamål med träningen att man ska ramla i mål helt slut efter 30km.

Är passet mycket lugnt så kan man helt gå på känsla och det finns inga "krav" på att äta direkt efter passet. Känner man sig matt och lycklig så kan man väl unna sig vad man nu gillar.

Vad gäller födoämnesintag UNDER passen så följer ju intaget en "enkel" absorptionstrappa i hur snabbt kroppen tar upp energin: snabba kolhydrater, långsamma kolhydrater, protein och sist fett.

Det hindrar inte att man äter en leverpastejmacka med smör eller väljer fett som energikälla under t ex ett Ultralopp eller ett lugnare lååååångpass på grundval att det är gott. Det viktiga är att kroppen blir glad av det och att magen trivs med det. Om det sedan gör mindre "praktisk" nytta så är ju skitsamma om alternativet är att dricka Cola och man vill undvika socker. Men fett är ju inte direkt optimalt som extern energikälla för snabbare lopp.

Just fettdriften under löpningen har vi egentligen inte petat på så mycket men det kanske blir för mycket att skriva och läsa och själv anser jag den vara synergist till glykogenet på ett positivt sätt och att man egentligen inte behöver eller ens kan "lära" kroppen att springa på fettdrift.

Det tycker jag är ett snävt och lite korkat synsätt. Den sköter det själv så gott den kan och måste i enlighet med de förutsättningar man ger den eller tvingar på den.

Fett är en viktig energikälla för löpning och den räcker myyyycket långt samt tar över en stor del av driften - men den är även beroende av tillgång på glykogen under långa långsamma pass för att hjälpa till med energiomvandlingen ifrån fett. Fett börjar inte förbrännas "för att glykogenet är slut" utan för att glykogenet inte ska ta slut och inte istället för utan tillsammans med.

Man kan säga att det finns fyra bränslen i kroppen: muskelglykogen, glukos i plasma/blodet, muskelfett/triglycerider och fria fettsyror. Användningen och fördelningen av dessa följer intensiteten (och i princip varaktigheten) av arbete i olika ansträngningsgrad.

Man kan vänja sig att springa med låga glykogennivåer i kroppen och det är inte alls samma sak som att "optimera fettdrift" vilket en del verkar anta. Snarare skulle jag vilja påstå att det är en suboptimal lösning eftersom det enda man "säkerställer" med låga glykogennivåer är att det blir svårt att springa med fart.

Som svar på jordnötter eller polly efter passet: både och. ;)
Varför välja? Har du tagit ut dig så att du känner dig svimfärdig skulle jag ta en påse Polly. Men skulle nog känna mig lite äcklig efteråt. Skulle jag vara lite småmatt skulle jag nog smaka Polly och nötter och dricka lite på det.

Nu kommer jag inte vara på Jogg.se framöver på ett tag annat än för att kolla in ett par personers träning - har fått skäll för att jag sitter för mycket och inte sköter min rehab så jag tar en lite längre paus ifrån forumet.

Ha det gott allihopa!
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.