29 mars 2013 kl 16:36
Tage, du verkar inte förstå vad jag skriver. Det synliga dammet är inte det stora problemet, utan det osynliga, och det osynliga är så lättrörligt att det i stort sett alltid är i luften, utan att vi märker det. Man behöver alltså inte hålla andan precis när en bil passerar och det svischar upp lite synligt damm. DET är det jag menar. Det stora dammet kommer inte så långt ner i våra luftvägar, och stendammslunga är en helt annan sak, om det var det du menade.
Den som vill ha en mer handfast illustration av fenomenet kan ta en näve torr moränjord och slänga i ett vattenglas. Stenarna dyker till botten på bråkdelen av en sekund. Det lite finare gruset sjunker också snabbt igenom, liksom den grövre sanden. Finare sandkorn sjunker långsammare, och de ännu finare kornen, ner på siltstorlek, tar allt från minuter till timmar på sig att sjunka ner. Lerpartiklarna, som är allra minst, kan sväva i dagar innan de sjunker till botten och bildar ett lager.
I det här fallet är det synliga dammet motsvarande grus i vattnet, medan de skadligaste partiklarna är som silt och ler - de är där hela tiden.