31 januari 2013 kl 15:45
Redigerad 31 januari 2013 kl 15:44
Stanley; välkommen i Sub40-träsket, vattendelaren mellan slitage och ökat slitage!
Känner du att du har mer att ge är det ju synd att "nöja sig". Se till att bli stabil runt den farten och följ de goda råden för att fortsätta utvecklas.
När det sedan släpper så blir det lite som i Mikael Lipschulz fall: persen duggar tätt under en period innan man når nästa "platå".
Försök få med dig fartnyttan på långpassen också och börja springa dina längre pass i något högre fart alternativt förläng dem rejält mellan varven - men i "bekvämare" fart. Du verkar ju ha "det" i kroppen.
Se upp lite med att hetsa tider på milen då det är ganska slitigt för kroppen. Eller, det kan vara det, om man samtidigt skippar på mängden. Kortsiktigt går det att pressa ner tiderna ganska snabbt (been there done that) om man kan ta ett ökat slitage men att hålla sig kvar där kräver en hel del.
I somras jagade jag ner till miltider inte så långt ifrån mina femton år gamla personbästan och tryckte en mil ett par sekunder under 36 - vilket var fyra minuter bättre än min målsättning för året. Slitaget under den perioden gjorde dock att jag fick svårt att hålla farten uppe och mot hösten tappade jag fart ner till runt 38 min på milen. Kroppen hade "fått nog" och jag fick en rekyl av den hårda satsningen. Dessutom hade jag inte förbättrat min långtidsuthållighet (sträckor över 15km) så värst mycket på kuppen.
Nu har jag släppt milhetsen och räknar med att kanske "nöja mig" med att vara stabil en liten bit under 40 min men att hålla för hyfsad fart upp till 25-30km. Klarar jag det tror jag att det blir ganska enkelt att behålla hyfsad standard på milen men jag måste erkänna att jag inte gillar att springa så brutalhårt som det krävs för att fortsätta persa på milen.
Patrik Brants: fantastisk tid på milen - grattis!!!