Löpning Träning 27 inlägg 4322 visningar

Långpass >30km

Caroline Elensky
1981 • Stockholm
#1
25 september 2012 - 08:55
Gilla
Har precis anmält mig till Sthlm marathon och kollar på lite olika träningsupplägg. På de olika program jag kollat på kommer långpassen upp i ca 30km, och man springer aldrig hela sträckan 42km i träningsprogrammen. Min fråga är alltså om det inte borde vara bättre att hinna springa några maror på träning innan loppet? Finns det någon gräns på hur långt man "ska" springa på långpass?
< < < 1 2 > > >
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#2
25 september 2012 kl 09:02
Gilla
Själv springer jag aldrig längre än mitt standardpass på 30.5 km. Men det springer jag å andra sidan varje helg. Spring gärna någon mara innan Stockholm, men inte för nära inpå. En van löpare kan väl ta en mara tre veckor före men du kanske skulle satsa på en 4-6 veckor före istället.
1978 • Älmhult
#3
25 september 2012 kl 09:03
Gilla
För de flesta löpare sliter det mer än det gör nytta att springa så pass långa långpass som 42 km. Det är sällan med mer än 36-38 km i något program och personligen tror jag inte det behövs mer än 34-36 km för att bli bra förberedd.

Ett bra sätt att förbereda sig för ett marathon är istället att simulera ett marathonlopp i form av en tempoökning till tänkt tävlingsfart i slutet av ett långpass.

Ett sådant pass skulle kunna se ut: 25 km långsamt, sen 6 km i tävlingsfart, sen 2 km långsamt.

Dessa pass skapar en trötthet innan du gör en tempoökning, dock utan samma slitage på kroppen som om du skulle sprungit hela sträckan i detta tempo. Rekommendationen är att göra dessa pass kanske var tredje långpass.
1967 • Nyköping
#4
25 september 2012 kl 09:05
Gilla
Har själv haft samma funderingar flera gånger men på något sätt löser det sig och man orkar genomföra loppet ungefär på de tider man tränat på (om man följt ett vettigt träningsprogram). Den rimliga förklaringen - som dessutom dyker upp i olika trådar här på jogg - är att veckomängden är lika avgörande som enskilda långpass.
#5
25 september 2012 kl 09:21 Redigerad 25 september 2012 kl 09:27
Detta inlägg har raderats
Erik M
1986 • Kullavik
#6
25 september 2012 kl 14:32
Gilla
Jag är själv nybörjare på maratondistansen och har endast genomfört ett maraton. Som jag har förstått det, så skadar du kroppen mer än vad du bygger upp den på distanser över 35 km om du inte (som Bo) springer väldigt många mil i veckan, och har gjort det under många år. Även då är det tveksamt om du tjänar något på det. Som nybörjare är det en betydlig risk att skada sig om du ökar milmängden/vecka för fort.

Däremot tror jag mycket på den psykologiska aspekten som Bo pratar om. Det blir mentalt tufft efter 30 Km, och att ha några rundor i kroppen över 30 hjälper då.

Det finns andra program (Hanson tror jag uppfinnaren heter) som kör lite kortare långpass, men istället lägger in ett tufft pass dagen innan långpasset. Således så blir ditt långpass att betrakta som de sista 30 Km av ett maraton, istället för de första.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#7
25 september 2012 kl 14:46
Gilla
Det handlar ju mycket om hur snabb man är som löpare. En som springer maran under 2:30 kan ju vara ute och springa 40 km på 2:45 utan problem. Men om en person som gör maran på 4:15 ska springa 40 km så kanske det tar 4,5 timmar och det är inte rimligt.

Tänk tid snarare än distans. Det är nog ingen höjdare att springa särkilt mycket längre än 3 timmar för de flesta, för då är det svårt att vara tillräckligt pigg för att klara av de övriga passen som ska göras i veckan.
1967 • www.sapiens.se
#8
25 september 2012 kl 14:49
Gilla
Väl talat Gabriel! Tänk tid och inte distans.

Sen har jag faktiskt låtit folk jag tränar springa tremilare bara för att känna på det. Det betyder mycket mentalt att ha gjort det innan maran men då får det passas in så att det inte stör kommande träning.

Själv körde 39,5 km förra helgen och 38 km helgen som var. Men då ville jag ha långpass på 3 timmar respektive 2:45.
1966 • Oslo
#9
25 september 2012 kl 16:02
Gilla
Jeg følger Hanson-programmet, som Erik talar om, framfor min mara-debut om fyra veckor. De lengste passene i programmet er 26 km (bare 3 pass). Det høres lite ut, men jeg kan love at programmet er tufft, og de som har fulgt det har generelt fått gode resultater og inte "møtt veggen". Kortare langpass reduserer skadrisken og gjør at man får betre kvalitet på de andre passene.
1955 • Enköping
#10
25 september 2012 kl 16:24
Gilla
Inför min marapremiär 1996 tränade jag i ett år - inget pass var på över 2 mil - räckte för att springa på 3:55 - gick inte ett steg.
Mikael Angelin
1969 • Tygelsjö
#11
25 september 2012 kl 18:01
Gilla
En tilltalande lösning som jag läste i en bok om ultralöpning var att springa sitt långpass och sedan byta till cykel och cykla ytterligare en timme för tränings skull utan att slita på leder alltför mycket. Har dock ej provat det själv.
1957 • Arvidsjaur
#12
25 september 2012 kl 20:55
Gilla
Inför min mara debut i år så sprang jag endast ett pass längre än 20 km men många 15 km pass de fungerade utmärkt . åkte även på en förkylning en vecka inna men den hann släppa. Viktigast är nog en bra grund träning och att man känner sin kapasitet
Oldboy
1952 • Danderyd
#13
26 september 2012 kl 00:34
Gilla
Jag tror att man behöver ha hållit på ett tag med lite större veckomängd eller många långa pass innan det lönar sig att sprina längre än ca 30km. Utom kanske en gång i god tid före för den psykologiska effekten.
Pete Pfitzinger rekommenderar ett pass på 39km några veckor före tävlingen för dem som har stor veckomängd.

Provade ett år att springa Lidingö Ultra som träningspass fem veckor före mara men det kom ju mitt i toppningen och jag hann inte få tillbaka snabbheten innan loppet kom, tyckte inte det hjälpte mig.

Däremot springer jag numera 3-4 pass på 34-39km månaderna före ett marathon och jag tror jag har nytta av det. Men jag tror dels att det är individuellt vad som gynnar en bäst, dels att den totala veckomängden är minst lika viktig för de flesta.

Långpass med fartökning som Filip Alderin lyfte fram tror jag också är ett väldigt bra pass.
Fredrik
1975 • Stockholm
#14
26 september 2012 kl 09:00
Gilla
Inför min första mara hade jag ca 100 mil i benen innan jag hoppade på ett träningsprogram på 26 veckor för maran sub 4 timmar. Där trappades långpassen upp successivt och det längsta var 32 km

Det räckte tyckte jag. Stelfrusen sprang jag i mål på 3:39
1965 • Kungsholmen
#15
26 september 2012 kl 09:11
Gilla
Måste bara få poängtera en sak: man läser då och då hur folk säger "Riktigt långa pass är onödiga, jag sprang inga långpass längre än 20 km och maran gick bra ändå". Vad menas med bra? Man kom runt utan att lida mer än man förväntade sig? Man gick under en tid som man själv tyckte verkade rimlig? Knappast bra i förhållande till det borde kunnat ha uppnått baserat på ens kapacitet.

Och grejen är ju att med mer långpass hade det gått ännu bättre och man hade kommit närmare sin sanna marapotential. Om t.e.x en person som är god för omkring 40 minuter på milen springer en mara på 4 timmar så skulle inte jag säga att det gick bra, inte ens om det var premiärmaran. Då är man dåligt tränad för maran och har troligtvis fuskat med mängd och långpass.

Är man nöjd med en maratid långt sämre än vad man skulle kunna prestera så fine skippa långpassen och träna lite mängd, men vill man satsa på riktigt så måste de riktigt långa passen göras.
Oldboy
1952 • Danderyd
#16
26 september 2012 kl 10:18 Redigerad 26 september 2012 kl 10:19
Gilla
Peter, jag håller med, i princip. Men det finns undantag. Springer man tillräckligt mycket så gör man många av sina pass utan att vara återhämtad och det kan få samma effekt som långpass.
Det finns åtminstone ett exempel på en topplöpare (förmodligen världsetta på sin tid) som inte sprang långpass. Men han låg säkert på minst 15 mil i veckan, kanske 20+. Glömt vem det var, Tim Noakes hade en rad väldigt olika löparprofiler i sin "löparbibel", det var en av dem.

Så får man konstatera att långpass tar tid och man kanske inte vill ha marathon som sin huvudgren. Men även om man bara vill testa kan man ju kosta på sig att springa 2-3 pass betydligt längre än 2 mil, det ger resultat.
Susanne Bornmar
1975 • Linköping
#17
26 september 2012 kl 11:11
Gilla
Hur snabbt vågar man öka då? Har som längst sprungit en halvmara. Har de senaste månaderna legat på i snitt 4 mil / vecka. Är sugen på ett långpass i helgen, hur långt vågar man ge sig på? Det är ju inte bra att trappa upp för fort. (Ska springa maran i Stockholm 2013).
Mr. B
1963 • Hemma
#18
26 september 2012 kl 11:19
Gilla
Det beror på intensiteten. I det tempot du sprang halvmaran fixar du kanske bara 25 km, men ge dig själv någon halvminut extra per km så hittar du nog något tempo som känns väldigt behagligt. Håll det.
Ta med dig lite dricka och lite energi, så tror jag nog du klarar en rejäl distansökning - men håll igen ett par mil för att se hur kroppen reagerar, och avbryt om du känner att någon skada är på gång.
1965 • Kungsholmen
#19
26 september 2012 kl 12:12
Gilla
Susanne: Så länge du tar det lugnt så tror jag det inte är något problem att gå från 20 km till 30 km pass direkt. Enstaka pass orsakar nog sällan överansträngning.
Mr. B
1963 • Hemma
#20
26 september 2012 kl 12:16
Gilla
Men skavsår! Någonstans runt 30km börjar skavsår och smärta dyka upp på ställen som tidigare har klarat sig. Sök lite på sökord vaselin, SportSlick och tejp... :-)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.