4 september 2012 kl 08:30
Redigerad 4 september 2012 kl 08:46
Robin; ibland känns det som att du är för inskränkt för att vara så beläst. Jag respekterar både din kunskap och generellt sett dina inlägg. Men jag tycker du har en för dogmatisk inställning till något som kanske fungerar för dig och som du tror (och inte kan veta) att det ska fungera för alla andra.
Vilket jag tror (och kan med vissa belägg visa att) det inte gör. Med mig i det tyckandet har jag femton års löpträning, inte mysjogg, och sedan sju åtta års uppehåll med annan form av träning. Dessutom sammanfaller min kosthållning och filosofi med några av de rävar på det här forumet som har haft "karriär" inom löpningen med fantastiska resultat under lång tid, och de har både erfarenheten, kunskapen samt resultaten att backa upp det med. Blev lite förvånad att Bo E är en mackmänniska och dricker mjölk, men lite glad iallafall, jag är en smörgåsslukare själv. ;)
Då du Robin, klädsamt nog, inte har någon som helst träningsinfo med resultat på Jogg.se så kan man ju inte se om du ens springer speciellt hårt eller snabbt på din kost eller om du "bara tycker" om kost lämplig på ett löparforum.
Själv är jag helt öppen med min träning och du är välkommen att se min utveckling som "ombörjare" dvs att komma tillbaka ifrån helt trasig i kroppen och komma ner till ganska bra resultat på relativt kort tid.
Christer ber om hjälp med ett upplägg för löpare, vilket de flesta här på forumet och i löparvärlden i stort anser att LCHF och liknande kost är fel upplägg för. Och jag är en av dem. Jag mår prima av LCHF kost, lite burblig i magen kanske, men tyvärr springer jag sämre på det. Senaste "beviset" för det kom i veckan som var i princip strikt LCHF för mig, med max 20% kolhydrater under fem dagar. Jag var helt enkelt inte så hungrig och valde för en gångs skull bort kolhydraterna. Gick bra att jobba på - men jag blev lika hungrig efter var fjärde timma. Nu i helgen sprang jag min sämsta kortdistans på ett par månader trots att det var i kyligt väder vilket jag normalt springer bäst i.
Jag tror att min "LCHF-vecka" tömde ur mina glykogendepåer och gjorde mig orkeslös. Jag hade kunnat springa 15km i 4:45 tempo på pannben men att springa fort var en plåga.
Då mådde jag ju "bra" när jag inte tränade. Men kroppen var inte sugen på att ta i.
För mig som har ett fysiskt jobb är det mer eller mindre ett måste att äta frukost. Att jag blir hungrig fyra timmar efter frukost är ju inte så konstigt. Jag äter ungefär var fjärde eller femte timme, min kropp mår bra av det, jag är inte sur i kroppen utan snarare ganska långtidsuthållig och har inte heller några blodsockersvackor eller humörsvängningar.
Har det gått fem sex timmar efter frukost så får jag en lite dipp, men konstigt vore det annars? Eller? OM jag vill eller måste kan jag kriga mig igenom den dippen och klarar mig fint ett par timmar till, bara jag får i mig lite vatten.
Och, då är ju min vardag normalt baserad på en kolhydratkost som ligger på mellan 60% och upp till 70% kolhydrater till vardags. Inflammerad? Skulle inte tro det.
En ung frisk människa som tränar lite och rör på sig har inte det metabola problemet att man inte kan hantera vettiga kolhydrater.
Detta brukar framhållas av LCHF:are att man har ett "problem"
vilket de allra flesta tränande individer alltså INTE har. Källa på det? Jo, i princip alla träningskamrater inom uthållighetsidrott under mitt fyrtioåriga liv. De som inte har fått i sig tillräckligt med kolhydrater eller energi överhuvudtaget har alla fallit bort pga "överträning" trots att de springer måttliga mängder, slitage/skador och framförallt en låg utvecklingskurva.
Hur vet jag det? Jo, jag har faktiskt löpcoachat ett gäng killar och tjejer under ett par års tid och självklart var det snack om mat och uppladdning inför träning och det blev snabbt ganska tydligt att de som hade en "skev inställning" till mat snabbt föll bort.
För oss som fick resultat och utveckling så var det självklart att man tryckte kolhydrater. Själv åt jag inte halvfabrikat, åt inte pizza, vitt bröd och vanlig pasta. De som slarvade med maten och missade måltider hängde vi av ganska snabbt på banan då vi sprang varje mil på 38 min - eller snabbare - på träning. Den snabbaste killen (inte jag tyvärr) daskade av milen på 32 minuter, var smal och senig och frossade i kolhydrater OCH fett.
Jag är inte ung längre men har fortfarande inga besvär av kolhydraterna. Snarare tvärtom. Så länge mina bättre löpresultat har visat sig vara baserat på en kolhydratrik kost och dessutom helt utan "bieffekter" så finner jag NOLL anledning att frångå det. Till vardags och mellan träningar kan jag äta lite vad jag vill och känner för. Men då undviker jag ju extrem kost och har ingen sockerdag eller fettdag eller råkostdag för sakens skull.
Bieffekterna av LCHF kost vid träning har jag ju känt på. Och det var inte ett bra byte, även om jag i en träningsfri vardag kan känna mig hyfsat bekväm med den kosten, utan att jag för den skull skulle vilja sätta en etikett på det eller följa det maniskt/slaviskt.
