22 augusti 2012 kl 12:44
Ytterligare en teoretisk begränsning är intressant.
"BMI-nedgång-resultat"-modellen bygger ju i huvudsak på att "karossen" minskas medan "motorn" förväntas vara intakt.
Det är därför kravet att hjärtat, lungor etc måste få samma träning i tid och belastning för att inte tappa i kapacitet när man blir successivt lättare.
Men dessutom måste den lokala "infrastrukturen" vara anpassad till en högre syreupptagning per muskelmassaenhet i den mån viktnedgången inte är 100 % orsakad av förlorat fett.
Så därför kan det kanske ta viss tid för att kapillärer, mitokondriers antal m m ska nå full anpassning i den långlöpnödvändiga muskelmassa som finns kvar. Det borde dock inte vara något stort problem även om dessas kapacitet teoretiskt skulle kunna begränsa syreupptagningen i utgångsläget.
För t ex bloddopade ses såvitt jag tror mig veta ofta omgående en ökad syreupptagning och högre löpförmåga på långdistans trots att man tidigare inte har tränat dopad. Uppenbarligen anpassade sig kroppen relativt snabbt till den starkare "motorn" och/ eller hade redan viss överkapacitet lokalt så att syretillförseln främst var begränsande.