18 augusti 2012 kl 11:19
Redigerad 18 augusti 2012 kl 11:28
Jag tycker det är så dumt att motionärer eller färska löpare som har lite ambitioner inte förstår att för att komma framåt i sin löpning så måste man ta i. Och när man tar i så får man träningsvärk. Och det kan göra ont. Lyssnar man inte på kroppen eller tar i för mycket så kan man få problem.
Har man inte tränat annat tidigare så finns det en risk för överbelastning i det tidiga stadiet av träningen, när man känner att "det börjar släppa lite" och ökar på träningsdosen så kanske inte kroppen hängt med riktigt och då kan man få krämpor som kan bli riktigt jobbiga.
Men, man får ju i såna fall försöka fundera på om man har en "skada" eller om det kanske rör sig om träningsvärk, vilket kan vara en ny upplevelse för många.
Att det dessutom tar sin tid att få riktigt bra resultat och om man ska hålla på lång sikt torde vara ganska givet. Men, oroväckande många försöker komma förbi det genom att smärtstilla sig igenom den processen. Men det brukar dock inte gå så bra i det längre perspektivet.
Är man som jag; i livets nedförsbacke rent åldersmässigt, så gör det ont lite längre tid och i början fick jag själv massera in gel på en del väl valda ställen efter överbelastning. Sedan valde jag att "springa mig frisk" genom att successivt träna upp mig igen och genom att vila ut längre tide mellan de hårdare passen.
Vissa skador man kan dra på sig tar ju lång tid av en anledning att läka och om man maskar den skadan med smärtstillande och bara kör på så tror jag inte man förkortar rehabtiden, snarare tvärtom.
Själv slet jag av ett ligament i handleden för snart tio-tolv veckor sedan (lät som att knaka ett finger) vilket i princip omöjliggjorde rotation av handleden utan smärta och hugg vid vridning och belastning. Då fick jag ordinerat vila och att röra på handen men inte belasta den. Det var en typ av skada där man inte tjänar på att gipsa den och som samtidigt är så pass känslig att man kan dra sönder det gång efter annan.
Då jag jobbar som snickare och har högsäsong så blev det handledsortos och köra på iallafall, fast med eftertanke och undvika vridningar. Dumt? Ja. Fanns inga alternativ för mig egentligen. Sitta hemma och röra på handen eller röra på handen efter dagsform på jobbet. Det var min vänster som tur var.
I den värsta fasen (tre fyra veckor efter skada då jag slog upp det ännu mer när jag åkte fyrhjuling i skogen) så blev det totalvila av handleden i fyra fem dagar och voltarenkur. Då kunde jag inte ens vrida handleden obelastat. Låg man sedan och sov och rullade över handleden så vaknade man till av smärtan och det kan nog inte varit bra för skadan heller.
Efter jag fått handledsortos och röntgen och fått prata med handortopeden och en mycket duktig sjukgymnast så kom man fram till att det kan ta sin tid. Fick recept på lite starkare Voltaren men valde att inte ta ut det receptet utan jobba efter dagsform. Det har tagit fem sex veckor och först nu senaste tre fyra dagarna har handleden börjat repa sig och jag kan belasta den mer igen. Men den är inte riktigt bra. Med Voltaren i kroppen kanske jag hade belastat den för hårt och fått börja om igen ett par gånger.
Ca tio elva veckor tyckte alltså kroppen att det skulle ta för min del, med endast en korta voltarenkur när jag hade provocerat skadan. Kanske hade jag kunnat korta av två tre veckor om jag inte slagit upp den och om jag hade vilat och bara kört Rubiks kub på dagarna.
Nu fick kroppen styra och till slut så har det äntligen lossnat (ja, inte ligamentet alltså) och det har börjat kännas bra igen.
Jag har full förståelse för att man kör en Voltarenkur (eller liknande) vid skada eller temporär överbelastning (efter ett hårt lopp t ex) och försöker komma förbi det för att kunna fortsätta men annars tycker jag att man ska vara sparsam med det. Framförallt tycker jag inte man ska försöka undertrycka gammal hederlig träningsvärk med en voltarenkur till vardags, eller se det som ett hjälpmedel för att komma vidare.
Har varit lite skeptisk till gel men tycker nog att det är det som funkat bäst för mig på lokal smärta när jag började om med löpningen, har kört ett par tre gånger med gel när det varit som värst. Då i samband med massage och efter, inte före, träning. Jag vill nog tro att gelen hjälpte bättre än enbart massage i de fallen.
Efter den perioden (min ombörjarperiod) så har jag klarat mig utan gelen och nöjer mig med sporadisk djupmassage. Stretchar gör jag efter behov. Ibland knappt alls, ibland lite extra.
Tabletter tar jag inte, om det inte är riktigt illa, och knappt ens då. Jag spar dem tills något går av. Det enda skit jag vill ha i kroppen är kamouflerat raffinerat socker mellan varven, och till och med det försöker jag hushålla med. Om man med hushålla menar gömma påsen för min sambo. ;-)