18 juli 2012 kl 20:31
@Hans: håller helt med. Känns som att det är mer av landning med hela foten, där kroppen blilxtsnabbt och automatiskt justerar efter hur underlaget känns.
En knapp kilometer på grus idag, följd av strax över 3 på asfalt. Mycket vasst grus uppe på asfalten, fick springa över en och annan gräsplätt för att få bort smågrus ur fötterna.
Att kunna löpa fort och barfota på den typen av underlag (grus/grusig asfalt) känns vääldigt avlägset. Just nu tror jag mina fotsulor hatar mig...
Öht varierar tempot för min del ganska våldsamt (från ca 4min/k på fin, ren asfalt eller gräs, till 8+min/k på vasst grus) beroende av underlaget. Ska bli intressant att se hur det ändrar sig över tid.
Har annars märkt tydlig förbättring av löpsteget med sko (höfterna i bättre position + mer avslappnad).
Dessutom känns det som att barfotalöpning på mer krävande underlag (som tvingar ned farten) är väldigt bra styrke- stabilitets- och koordinationsträning. Smärta är effektiv löpskolning...