Löpning Tävlingar & Motionslopp / Jubileums marathon Stockholm 68 inlägg 12429 visningar

Jubileumsmarathon, hur gick det?

Stelios G.
1968 • Älvsjö
#1
14 juli 2012 - 20:53
Gilla
Själv kom jag lite ur form efter viss vinkonsumtion dagen innan (jag vet, ingen optimal uppladdning) och hade rätt tunga ben. Efter 25 km gick det trög, efter 35 i snigelfart på ren vilja. Körde extravarvet och snubblade in på 3:41.

Tycker banan kändes rätt jobbig och backarna på slutet var minst lika jobbiga nerför som uppför. Men ett kul arrangemang var det.
< < < 1 2 3 4 > > >
1970 • Södertälje
#41
15 juli 2012 kl 18:54 Redigerad 15 juli 2012 kl 18:54
Gilla
Kanon, jag stod i publiken på stadion :-) Applåderade alla modiga startande, och såg några bekanta. Kul att se de främsta gå i mål, det missar man annars helt som aktiv motionär. Sedan passerade jag på Roslagsvägen vid kl 19 och såg alla trötta gå uppför backen mot Naturhistoriska - respekt!
csaba
1973 • Malmö
#42
15 juli 2012 kl 19:12
Gilla
Mitt livs sämsta lopp någonsin. Inte bra att springa en mara när man är sjuk !
1975 • Göteborg
#43
15 juli 2012 kl 19:41 Redigerad 15 juli 2012 kl 19:48
Gilla
Höll på att missa starten. Sprang från T-banan till Stadion och fick hoppa över en avspärrning för att komma in i gruppen (hmm, lite pinsamt plus missade inmarchen). Gick ut lite snabbare än tänkt och tänkte efter vändningen att det fick bära eller brista. Höll hela vägen även om det var tungt sista 7 km. Gick in på 3.11 på originaldistansen och fick till en ordentlig spurt på slutet.

Skoj lopp, bra arrangerat och underbart publikstöd. Lite skum lösning utan avspärrningar, men det funkade verkligen över förväntan.

[Edit - klämde en fet hamburgare med massor av dressing och strips en timme före start. Superbra långdistanskäk!]
2006 • Alingsås
#44
15 juli 2012 kl 19:56
Gilla
var jubileumsmaran verkligen en helmara?
1972 • Söderhamn
#45
15 juli 2012 kl 20:03
Gilla
Lite skoj att vinnartiden 1912 räckte till en 10-plats i år. Inte illa alls :)
1961 • Göteborg
Administratör
#46
15 juli 2012 kl 20:13
Gilla
@ mattias lindh: Ja och nej. Man kunde välja att springa originaldistansen från 1912, 40075 meter (egentligen 40200 m), eller en hel modern maratondistans, 42195 meter.
Tomas Elm
1970 • Taberg
#47
15 juli 2012 kl 22:17
Gilla
Efter Vändningen började jag känna mig som en hundraåring jag med. Bland de tuffaste banor jag sprungit.Dock var det en härlig sak att ha varit med om. Jag kommer inte vara med nästa jubileum ;)
1981 • Falun
#48
15 juli 2012 kl 22:46
Gilla
Instämmer med Tomas, ohyggligt tungt efter 20km. Kändes riktigt jävligt, vet inte riktigt varför. Vilket annat lopp som helst hade garanterat inneburit DNF.
Förvånad över hur mycket folk som tagit sig ut!Riktigt bra stöd runt stora delar av banan. Också en häftig upplevelse att få starta inne på stadion. Riktigt bra arrangemang!
1978 • Åkersberga
#49
15 juli 2012 kl 23:33 Redigerad 15 juli 2012 kl 23:32
Gilla
Wow vilken upplevelse!
Jag har fått vara med om något helt magiskt!

Jag var funktionär på jubileumsmarathon igår. Det kanske inte låter så magiskt men jag ska förklara varför det var det!

Vi samlades alla funktionärer på morgonen och byggde ihop staket och startfållor och satte upp flaggor och avspärrningar och skyltar och förberedde för att göra allt så bra som möjligt för alla löparna.

Det närmade sig start och fållorna fylldes med löpare. Vi samlade ihop startgrupperna utanför stadion och jag kikade in på stadion och såg folkmassan på läktarna! wow så mycket folk!

Tio minuter innan första start tågade kungliga livgardet in på stadion och ställde upp sig i mitten.
Efter dem tågade vi in!!

Jag gick i första ledet!! Vi var 6 funktionärer som gick i första raden, vi höll i varandras händer för att bilda frontlinje och tusentals löpare följde oss in på stadion!

När vi kommit in på löparbanorna stod publiken upp och jublade!! Flaggor vajade och musiken spelade! Det var helt magiskt!!!! Så underbart storslagen känsla!! Jag hade gåshud och tårar i ögonen och bara gick och log hela tiden! Vi tågade runt löparbanan hela vägen fram till startlinjen! Stämningen var på topp!

Väl framme vid startlinjen ställde vi upp oss på en snygg rad med alla löparna bakom oss. Framför blev vi mötta av pressen. Det blixtrade hela tiden och där var både videokameror och stora kameror som fotade.
Ett par minuter kvar till start. Då hoppar Anders Szalkai in på banan och vi släpper in honom i ledet, han ställer sig snett bakom mig, på min vänstra sida. Sen hörs ett stort jubel från läktarna när en ung japan springer ner på banan och blir även han insläppt i startledet. Speakern talar om att han är barnbarnsbarn till japanen som försvann 1912. Han ställer sig snett bakom mig på min högra sida. Eftersom jag står i mitten av dessa båda herrar blir jag väldigt fotograferad :) Nåja, det var ju dem som blev fotade men jag kände mig som en fotomodell och bara stod och log hela tiden :)

När det var en minut kvar till start fick vi order om att leda fram klungan till startbågen. Väl där började nerräkningen. När det var 10 sekunder kvar klev vi funktionärer bort till sidan och PANG PANG PANG!!! 50 muskötskott small av som startskott!! Öronbedövande jubel, krutrök och en doft av fyrverkerier spridde sig över stadion!! Vi stod och applåderade iväg löparna när de begav sig ut från stadion och iväg på sin långa löptur till Sollentuna och tillbaka!

3 gånger fick jag upprepa denna startprocedur!
Totalt var det ju 5 startgrupper. Så grupp 1, 3 och 5 fick jag vara med i frontledet och leda in på stadion och se dem springa iväg! Det var fantastiskt. Men inget slår ju känslan av intåget med första startgruppen!!
Det kändes som OS invigning!!!

När väl alla startgrupper var iväg så passade vi funkisar på att gå iväg och äta.
Sen var det dags att börja ta emot löparna för målgång!

Jag blev placerad på extraslingan för dem som skulle springa full marathondistans.
Jag ställde mig allra längst ner i slingan, där de skulle vända och springa tillbaka till målgången på stadion.
Jag stor där från första löpare och under flertalet timmar skrek jag, klappade och peppade så mycket jag kunde.
"Kom igen nu, nu vänder vi hemåt, bara en km kvar, ni klarar det!!"

Jag vet själv hur mycket det betyder med pepp när man är såå trött!
Vissa såg helt knäckta ut och andra såg pigga o krya ut. Men alla blev lika glada över peppet. En del skrattade och svarade tillbaka, andra grimarscherade och stönade och man såg att de hade ont och led. Då försökte jag peppa lite extra.
Om jag såg en landsflagga eller namn på tröjan försökte jag peppa lite extra
Go germany, heja Norge, här kommer Carolina, osv. Allt som kunde få dem att känna sig extra uppmärksammade!

Jag öste ur mig all energi jag hade och skrek mig hes! Men jag gjorde det så gärna för glädjen jag såg hos vissa löpare över den extra peppen, det var värt allt!

En otroligt lång dag, men så underbart häftigt att få vara med om detta stora ögonblick, helt magiskt att få tåga in på stadion! Och riktigt roligt att få peppa på löparna sista biten in i mål!

WOW vilken dag!!
1975 • Alingsås
#50
15 juli 2012 kl 23:49
Gilla
Vad kul att få läsa en funktionärs berättelse! Tack Josefine för att du delade med dig!

Det var att fantastiskt arrangemang från början till slut. Min egen prestation var väl inte lysande, superseg o lufsade i mål på 4:18. Roligare var att jag hamnade bland de 19 finalisterna, fick komma upp på scen, fina priser och träffa idolerna! Wow! Vilken helg det har varit! Så kul!!
1972 • tyresö
#51
16 juli 2012 kl 08:02
Gilla
PB 4:26:35 på min första maratonlopp. 42,2km

Aj aj aj det gjorde ont de sista 12,2km.

Underbar inramning och tack till alla medlöpare som delade denna 'upplevelselopp'.

Det blir mer i fortsättning med ännu mer distansträning :-)
Bengt
1979 • Vallentuna
#52
16 juli 2012 kl 10:25
Gilla
Roligt att läsa om upplevelserna från loppet ur en funktionärers vinkel.

Tack, ni gjorde ett jätte bra jobb. Att funktionärer och publik hejar och pushar hjälper mycket.

Såg precis min målgång på hemsidan. Jag tyckte att jag kände mig fräsch där och då och spurtade i mål. Men på filmen ser jag nästan döende ut och det såg inte alls ut som om jag hade den fart jag trodde jag hade. Jag kanske inte var så fräsch ändå. Kanske inte så konstigt eftersom det bara var 19 sek från pb. ..
1982 • Stockholm
#53
16 juli 2012 kl 10:44
Gilla
@Andreas, jasså du väggade också..? Vid OK Helenelund på vägen hem var det som om världens starkaste man använde min mage som disktrasa och vred ur ordentligt, tyvärr fortsatte han vrida ända in i mål.. Trist att magen satte stopp innan benen var slut men så är det väl ibland..
Jouni Holopainen
1965 • Handen
#54
16 juli 2012 kl 10:57
Gilla
Eftersom det var min debut på marathon så hade jag som mål att genomföra den enbart. Det var ju hyfsat trång på bana så jag anslöt mig i det tempot som framförvarande hade tills det blev lite mer gott om plats. Hade tränat enl sub 4,00 sedan nyår. Förvånansvärt många vätskekontroller som gjorde att jag var tvungen att pinka 3ggr efter vägen. Var rädd för att dricka för lite o då märktes min oerfarenhet. Gick uppför 2-3 backar på slutet, hade bestämt mig att avsluta på Stadion i stor stil och spurta. Tröttheten var väl i samma klass som vid vändpunkten så det fanns en hel del krafter att spurta sista 250m inne på Stadion. Skit detsamma att tiden på fullmara blev 4,27,07. Vi är ändå dom enda i världen som fått en chans att delta i denna underbara lopp.
1972 • Stockholm
#55
16 juli 2012 kl 11:56
Gilla
Gjorde också misstaget att dricka för mycket, typiskt rookiemisstag. Drack säkert dubbelt så mycket som på sthlmsmaran, vilket gjorde att jag också fick besöka toaletten. Två gånger. Då jag enbart drack energidryck, så pajade magen. Vips försvann 5 minuter pga det.

Tror de flesta dricker för mycket, inte för lite. Framförallt på jubelmaran där det var otroligt många vätskestationer.

Men en helt oföglömlig mara ändå. Kanonarrangemang, och betydligt mindre trängsel än jag trodde. Starten och avslutningen på Stadion är världsklass.
1971 • Stockholm
#56
16 juli 2012 kl 12:27
Gilla
Jättetrevligt lopp. Härligt väder - för marathon - härlig inramning - både av löpare, funktionärer och publik.

Gick ut för att ha en chans på 4 timmar fullmaran, och med marginal på 40075m varianten. Höll uppe tempon hyfsat till lite efter 30km då loppets tuffaste (i mitt tycke) började. Efter det tappade jag 9 minuter och fick 3.55.25 och 4.09.00 på fulldistans.

Tyckte att jag hade ganska stor nytta av att testsprungit distansen (Rotebro - Stadion) 2 gånger, lättare att "se över krönen då" känns det som.
1981 • Falun
#57
16 juli 2012 kl 21:17
Gilla
@Johan, trist när magen inte pallar med..Det finns liksom inte så mycket man kan göra åt saken..bra tid ändå med tanke på omständigheterna..sub3 är definitivt möjligt när det klaffar för dig.

Jag vet inte riktigt varför jag sprang så dåligt som jag gjorde, benen stummna vid 15-20km, men hade inte så vansinnigt ont, vek nog bara ner mig helt enkelt, var inte mentalt inställd på vad som väntade. Jag har en lång väg att gå om jag skall kunna springa på dem tider jag tycker jag borde kunna springa på!!
Tor Rønnow
1966 • København
#58
16 juli 2012 kl 21:32
Gilla
Det var hårdt !

Mine bilder er her, enjoy !
http://www.dourun.dk/forum/topic.asp?TOPIC_ID=44609

Tor, Danmark
Jonas Lundström
1983 • Varberg
#59
16 juli 2012 kl 23:00
Gilla
My story of the race: http://42195meter.se/?p=1064
1945 • Bergshamra i Solna
#60
20 juli 2012 kl 22:08
Gilla
Jag har sprungit ett 70-tal lopp och anser att Jubileumsmarathon 14 juli 2012 är det bästa arrangemanget någonsin.
Det beror på många komponenter:

Avfasade trottoarkanter längs hela banan. Det är bara en småbarnsförälder eller duktig arrangör av lopp som kan komma att tänka på. Jag har sprungit (som joggingledare på Friskis&Svettis) med många grupper där bl.a. trötta eller synskadade löpare får stora problem med gatkanten. Det kan vara skillnaden mellan en härlig motionsupplevelse eller en total besvikelse och ett "aldrig mera jogg".
Glada och uppmuntrande funktionärer, alltid på alretne, sopar rent och krattar banan, aldrig kö till vatten eller brist på frukt. Och utklädda dessutom.
Nummerlappsutdelningen med musik och gamla fordon och lite jippo - inte bara kommersen i högsätet som det alltid är annars.
Efterfesten med riklig mat och artistuppträdanden - suveränt bra påhitt.
Medaljen, tung och fin. Officiella foton - jag tror att alla drygt 7.000 löpare kom med på minst en bild. Diplom på nätet - allt detta i priset (ej foto).
21 vattenhål och orkestrar - det piggade verkligen upp. Nu var det ju ett toppenväder att springa i och ingen behövde bryta p.g.a. värmen, men dryck är alltid a & O för att genomföra ett sånt kraftprov som en Mara är.
Heder och tack till arrangörerna! Jag hoppas att ni tar hand om alla andra långlopp också. Kan knappt vänta på att springa nästa jubileumsmarathon och jag kommer definitivt att rekommendera mina barnbarn att göra det!
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.